Lisa's perspektiv.
- Vart har du varit?! Pappas skrek mig rakt i ansiktet när jag kommer in igenom dörren.
- Jag... Bussen var sen.. Svarade jag blygt medan jag tog av mig väskan.
Jag hoppades att pappa inte skulle märka blåmärkerna på armarna som jag fått av killarna som slagit mig.
- Var bussen en timme försenad? Varför svarade du då inte i telefon?
Jag hade nästan glömt det, medan killarna slog mig så tog tjejerna min telefon och kastade den i marken, den kanske fungerar men ljudet är nog helt dött.
- Jag hörde nog inte. sa jag snabbt och slank undan pappa, det var otäckt att vara nära honom länge när han druckit och det hade han, det kände jag på lukten.
Mitt rum var inte långt från hallen så det gick snabbt att komma in där.
Allt har blivit mer komplicerat när mamma dog, hon kunde få pappa att dricka mindre och få mig att få bättre självförtroende men nu när hon dog pga cancer så är det ingen som gör det längre.
Jag satt på lite musik på min iPod, min gamla iPod som jag fått från mamma, jag satt på More than this av One Direction, jag älskar One Direction men jag har ingen att berätta det för.
Ibland när jag behöver berätta något som hänt för någon så brukar jag skriva i min dagbok eller låtsas att någon sitter bredvid mig i sänngen och lyssnar.
Jag satt på den gamla, tjocka datorn och gick in på en One Direction blogg och såg att de skulle komma till sverige nästa dag, först blev jag riktigt  glad men sen tänkte jag: varför skulle jag ha en chans att träffa dem? Jag är bara en 16-årig tjej som bor utanför stan med en pappa som dricker, en mamma som inte finns längre, har inga vänner och inga pengar, men.... jag har ju fortfarande en liten chans, det skadar ju inte att försöka.
De skulle komma på eftermiddagen kl 3 och då slutar jag kl 1 så jag hade en chans, de skulle vara någonstans i gamla stan och jag behövde bara följa de skrikande fansen.

Skoldagen gick snabbt, jag sprang i förväg för att slippa bråk.
Solen skiner på himlen och det luktar klippt gräs, jag hör hur de som nyss tagit studenten står på flak och skriker, jag tar bussen in till gamla stan, klockan är nu halv 3.
Några meter från bussen står ett gäng med tjejer, jag går dit.
Efter att ha frågat mig runt så förstod jag att de hade gått för bara en liten stund sen, jag hade precis  missat dem och tjejerna sa att de inte hade en aning om var de är.
Det är nog ingen idé trots allt, jag kommer nog aldrig att träffa dem.
När jag frågade hur de tog sig förbi så sa dem att de hade gått förbi och hade vakter med sig, de hade gått till en stor svart bil och åkt iväg i full fart.
Jag gick iväg, det är ingen idé, jag gick istället till ett hotell där min moster jobbar, jag hade inte hälsat på henne på länge, det var en bit bort men jag visste vägen exakt eftersom jag och mamma hade gått dit ofta när hon levde, när jag kom fram så var det ovanligt tomt där men hon stod vid disken.
- Hej Eva! vad är det som händer här? Frågade jag henne.
Hon ser förvånat på mig.
- Vad gör du här, här kan du ju inte vara, du måste gå ut härifrån! ta bakvägen! skynda!!
Hon visade mig vägen till en trappa lite längre bak, just då så hörde jag skrikande tjejer från ingången, jag sprang ner för trappan medan jag såg på henne men såg inte vart jag gick och sprang rakt in i någon, jag föll och det gjorde också den andra personen men så hörde jag till min förvåning någon ropa på engelska.
- Oh my god, Niall!