kommer att hända mycket med bloggen.
Hej.
Jag vet att jag inte har skrivit på länge men jag är glad att jag iaf har några läsare kvar :) Jag har tänkt göra den här bloggen till min personliga blogg och därmed byta namn till: www.somebodyneedshelp.blogg.se
Då kommer jag fortfarande skriva lite noveller men även berätta om min dag, vad som har hänt osv. Jag kommer inte kunna skriva på ett tag nu heller eftersom jag ska till Spanien med familijen och min kompis men efter det så är det full fart igen. På sommarlovet så kommer jag skriva lite då och då, det beror på när jag har tid men när skolan börjar så kommer jag att skriva samma dag varje vecka, om det inte händer något fantastiskt som att jag har träffat One direction eller något sånt... Men, innan jag gör allt det här så ska jag skriva sista kapitlet på novellen för att jag är ju ändå inte klar med den... Jag älskar er alla!
Ifall ni vill se mer av mig:
Gifboom och Twitter: @Directioner_Ia
Instagram: @Iapiagullefia
Säg bara att ni är svenska Directioners så följer jag er ;)
Och nu ett meddelande till Katja: Jag kommer att behöva hjälp som jag fick förut, kan du hjälpa mig?? Det blir liksom lite skumt ifall namnet är somebodyneedshelp och det står sakeromoned... Ifall du hjälper mig: tack älskling! Ifall du inte gör det: jahapp, nu har man en skum blogg som ingen vill läsa, trevligt trevligt...
Nu tänker jag ta det lungt och njuta av sommarlovet med regnoväder och stormar.
HEJDÅ MINA JÄMNLIKA OSOCIALA TONÅRSTJEJER SOM INTE FÅR UT ONE DIRECTION UR SINA HUVUDEN OCH ÄR STOLTA ÖVER DET!! PUSS PUSS <333
Svar
Någon undrade vart man kan läsa den där Zux saken. Jag läste den på Facebook för det var någon som visade den. Ni vill ändå inte läsa den så försök inte hitta den, den är as äcklig! Jag ber er: läs den INTE!
Sjuk människa!
Har ni läst eller hört om att någon skrev en Zux fanfic?!?! Asså jag började läsa den men blev så äcklad så jag klarade inte av att läsa mer. Pga det här så kommer inte Lux visas upp så mycket och Zayn får typ inte vara med henne! Personen\tjejen som skrev det här var enligt personer 10år gammal och skrev sjukt snuskigt, hon förstörde för alla directioners! Fattar hon inte det!? Ett sånt jävla sätt!! Harry var också med i den och jag tycker så himla synd om dem! Det här är helt sjukt!
Taken kapitel 17
tididgare:
Tråkigt slut på den här delen, jag vet, men nästa del är den sista och då börjar jag nog på en ny också:))
Hon måste ha slagit mig mer än jag märkte, känseln kanske försvann en liten stund.
"I don't believe that you fell Jasmine.. What happened?" Frågade Niall mig när de andra gick i förväg. Jag skulle precis berätta när jag såg Sarah lite längre bort på gatan med Zayn. Hon såg på mig och skakade långsamt huvudet. Jag vände tillbaka blicken till Niall och han kollade undrande på mig.
"I told you... I fell.." Svarade jag.
Harrys perspektiv.
Harrys perspektiv.
Jasmine såg ut att undanhålla någonting där hon gick bredvid Niall bakom oss. Jag var orolig att hon skulle svimma och frågade henne ifall någon skulle hjälpa henne att gå eller bära henne men hon tackade nej. När vi kom hem så sprang Liam direkt till badrummet och hämtade förstahjälpen lådan. Louis kom ut ur vardagsrummet lite virrig.
"What... Why... What are you guys doing..." mumlade han innan han fick syn på Jasmine och tappade hakan.
"Oh my god! Jasmine?" Utbrast han och såg frågande på oss. Liam kom springande tillbaka och tvättade hennes sår. Han drog med henne in i badrummet och hon gick med på det motvilligt. Niall gick efter.
"Who did that to her?!" Sa Louis. Jag stönade och förklarade att hon sagt att hon fallit inne på damernas. Han tyckte att det lät konstigt men hann inte säga något förräns det ringde på dörren. Jag öppnade den och där stod en kvinna som såg väldigt orolig ut.
"Where is she?!" Sa hon högt och klev in i lägenheten. Liam stack ut huvudet ur badrummet och vinkade till henne.
"In here!" Sa han högt och hon skyndade sig dit. Jag följde efter henne in och såg hennes reaktion.
"Jasmine!! Oh my... sweetie...." Började hon med händerna för munnen. Jasmine såg med en mördande blick på Liam. "Did you tell mum!?" Sa hon högt och han ryckte på axlarna.
"Ofc I did, you're hurt..." Mumlade han. Hon stönade och såg på sin mamma.
"Mum... I'm fine..." Sa hon irriterat men mamman såg fortfarande svimmfärdig ut pågrund av synen på hennes dotter. Niall la sin hand på Jasmines mammas axel och såg henne i ögonen.
"Here... Do you want something to drink? Water?" Sa han lugnande och hon nickade.
"Thankyou Niall..." Svarade hon och log mot Niall, man såg att de träffats innan och redan kände varandra.
Zayns perspektiv.
Jag skulle gå till Harrys och Louis lägenhet när Sarah inte ville gå dit igen.
"Zayn, please! I don't like those people..." Försökte hon och såg på mig med sinna puppyeyes men jag älskade dem, inget och ingen skulle skilja oss! Jag sa det till henne och hon stönade högt men gick ändå med på det. När vi ringde på så såg hon faktist lite rädd ut.
"What is it Sarah?" Undrade jag och hon blev irriterad.
"Shut up!" Sa hon högt innan dörren öppnades av Louis som såg glatt på mig.
"Bradfordbadboy is back!" Skrek han men glädjen försvann när han såg Sarah, jag förstod att killarna inte gillade henne alls.
"Vass Happenin Lou?" Sa jag glatt och gick in med Sarah tätt efter. Hon såg räddare ut än någonsin. Vi kom in i vardagsrummet, där satt killarna, Jasmine och en kvinna. Jasmine var helt sönderslagen och jag höll på att svimma när jag såg henne.
"What the h...." Började jag och Jasmine såg upp. När hon såg Sarah så skrek hon till och hoppade upp bakom Niall för att skydda sig. Jag förstod på en gång vad som hänt och såg chockat på Sarah som såg generad ut.
"Jasmine... What is it?" Undrade Niall och försökte få fram Jasmine men hon vägrade komma fram.
Liams perspektiv.
När jag såg Jasmines reaktion på Sarah så förstod jag att det var hon som hade gjort det. Det var hon som hade slagit min kusin! Min Jasmine! Jag ställde mig upp och såg argt på Sarah. Harry, Louis och Zayn såg också ut att ha förstått det och alla såg på henne. Jasmines mamma fattade ingenting och försökte med Niall att få fram Jasmine. Jag ringde polisen i smyg bakom ryggen medan de andra höll fast Sarah.
"Why?" Mumlade Zayn som såg riktigt ledsen ut. Hon såg på honom men såg sedan ner i golvet. Polisen kom kort därpå och kände igen Sarah från deras register. Niall tröstade Jasmine som grät i hans famn och jag försökte förklara allting för hennes mamma. Zayn såg helt förstörd ut men efter ett tag så gick han fram till Jasmine.
"I'm so, so sorry Jasmine" Sa han men hon skakade på huvudet.
"It wasn't your fault Zayn..." Mumlade hon och gav honom en kram.
Tråkigt slut på den här delen, jag vet, men nästa del är den sista och då börjar jag nog på en ny också:))
Hoppas att ni fortfarande läser, tipsar andra osv för jag älskar att skriva! Och jag älskar er! Ses snart igen! :DD <333
FÖRLÅT!
Gud, jag är så himla ledsen för min dåliga uppdatering! Först och främst så har jag inte haft tid... Sen kom killarna till Sverige (wohoo) och jag gick dit tre gånger. Jag såg dem fyra gånger, Harry vet typ vem jag är, jag fick två highfives av Paul och jag pratade med honom så jaa... Det har hänt rätt så mycket... Det kommer nya kapitel och jag tror att jag börjar på en ny snart eftersom både ni och jag säkert har kommit bort oss. Här kommer bilder:
Taken kapitel 16
Tidigare:
Liams perspektiv.
OOOJ... Sarah var ondskefull... VAD SKA HÄNDA NUUU??? One direction kommer ju kanske den 9 maj typ.. så... Jag ska träffa dem den här gången! Hihi, och jag har beställt en 1D-tjocktröja som kommer typ imorrn eller i övermorgon så jag är GLAD!! <333 BYEEEE!! SEE YA LOVE YA!!
Jag tog upp mobilen och började att messa Liam.
Do Zayn hve a girlfriend? Svaret kom kort därpå-
No, why? Vem var det där egentligen? Och ifall det är hans flickvän, varför har han inte berättat för de andra då? Skulle jag verkligen ha berättat för Liam?
Liams perspektiv.
Jag blev förundrad när Jasmine frågade ifall Zayn har en flickvän.
Har hon sett Zayn med någon? Isåfall med vem? Varför har han inte sagt något?
"What is it Liam?" Undrade Niall bredvid mig. Han såg på mig med stora ögon.
"I dont know... I think Jasmine saw Zayn med someone.. A girl..." Mumlade jag med blicken mot vägen. Jag såg hur Nialls mun öppnades i ögonvrån.
"Really?! Are you sure?" Frågade han. Han hade blivit väldigt chockad och jag undrade varför.
"I thought that I would get a girlfriend before Zayn..." Sa han nästan som att han hade läst mina tankar. Jag skrattade till lite och efter en stund så var Niall helt röd i ansiktet och storgarvade. Vi tänkte inte mer på den saken på vägen tillbaka till Harrys och Louis lägenhet.
Jasmines perspektiv.
När vi kom fram till begravningen så stod det ett tiotal bilar utanför och jag blev rädd. Kyrkan var stor och väldigt vacker. Medan vi väntade in att folk skulle komma så stod jag i ett hörn med mamma.
"Are you sure that you don't want to talk with them?" Undrade hon. Jag I' till svar och såg mig blygt omkring. Folk började sätta sig på bänkarna så vi gjorde detsamma. Efter att prästen pratat och alla snyftat lite så gick vi ut genom dörren. Mamma kramade om mig från sidan. Vi var tysta i bilen på vägen hem, jag såg ut igenom fönstret och såg Zayn igen. Han såg mig med och såg skyldig ut.
Vad är det han håller på med egentligen?
Vi kom hem och jag sprang ut ur bilen.
"Where are you going?" Frågade mamma oroligt.
"Liam" Sa jag kort och började springa mot Louis och Harrys lägenhet. Jag tänkte inte riktigt att det var ett par kändisars hus jag sprang till. Det enda jag tänkte på var Zayn. Jag knackade snabbt på dörren och Harry öppnade. Han skulle precis säga något men jag sprang förbi honom.
"LIAAM" Skrek jag och han sprang ut ur vardagsrummet med Niall efter sig.
"Is it true?" Frågade Niall. Jag nickade.
"I saw him with... someone.." sa jag. Det knackade plötsligt på dörren. Harry gick fram och öppnade. Där stod Zayn och såg allmänt skyldig ut.
"You've told them..." Mumlade han till mig och jag nickade långsamt.
Nialls perspektiv.
"Who was that girl?" Undrade Jasmine. Zayn tog ett steg åt sidan och där stod en tjej med blont hår.
"I'm Sarah! Who are you?!" sa hon irriterat till Jasmine.
"I-I'm Jas- Jasmine Liams cou-cousin.." Stammade hon. Jasmine hade blivit chockad av Sarahs fråga och stod där nu med stora ögon.
"Mhm, good to know! Come on Zayn, let's go!" Sa hon och drog i hans arm men han stod kvar.
"I'm sorry that I did'nt tell you guys about her.." Mumlade han. Sarah slutade dra i hans arm. Hon suckade till och satte sig på en stol i närheten.
"Why did'nt you tell us about her?" Undrade Liam. Zayn skakade på huvudet.
"I don't know.." Mumlade han och såg ner i golvet. Jag förstod att det var något man han ville inte säga det. Liam vände sig till Sarah.
"Do you want to eat lunch with us Sarah?" Undrade han. Hon såg på honom med en mördande blick.
"NO, no I don't want to "eat lunch with you"! I did'nt even want to see you! BYE!!" Skrek hon och sprang ut genom dörren. Hon slängde igen den hårt och sprang ner med tunga steg.
"What was that all about.." mumlade jag och såg på alla andra chockade blickar, de skakade på huvudet till svar. Jag kom snabbt över chocken och kände hur magen kurrade.
"Did you say lunch?" Frågade jag Liam och alla skrattade åt mig.
"I have to..." mumlade Zayn och gjorde en gest mot dörren.
"Run after her Zayn..." mumlade Harry och Zayn gick ut ur dörren försiktigt.
"Wierd girlfriend..." Mumlade Jasmine och alla flinade. Vi gick till Nandos och jag sprang förväg.
"I'M GOING TO WIN!!" Skrek jag och kollade bakåt. Där kom Jasmine med full fart.
"NO, YOU'RE NOT!" Skrek hon tillbaka och sprang förbi mig. Hon kom fram till Nandos och hoppade omkring.
"I WON!!" Skrek hon och Liam rufsade till hennes hår.
Jasmines perspektiv.
När jag ätit klart så behövde jag gå på toa, jag ursäktade mig och gick ifrån bordet. Jag hade börjat gilla Niall mer och mer för varje dag och jag kunde inte sluta tänka på honom. Jag kom in på toan och såg någon stå med ryggen mot utanför. Jag tänkte gå fram och fråga ifall det var kö men hon vände sig snabbt om och då såg jag vem det var. Sarah.
"Sarah, what are you doing here?" Undrade jag. Hon flinade ondskefullt.
"I was just going to ask you the same..." Mumlade hon och gick närmare mig.
"Eeehmm.. Zayn is looking for you." Hon nickade. "I know.." Nu var hon bara några centimeter ifrån mig.
"I don't like you, I don't like your friends either.." Sa hon lågt. Jag fick panik.
Vad ska hon göra med mig? Om jag skriker, kommer någon att höra? Ifall dem gör det, är det försent då?
Hon slog mig på kinden, hårt och jag föll på golvet.
"I don't like you at all..." mumlade hon och knäade mig i ansiktet. Blodet rann ut ur näsan och munnen. Jag grät men inte mycket, jag hade inte tid för det, jag behövde komma därifrån. Hon fortsatte ågra gånger med att sparka mig och slutade sen.
"If you tell anyone about this.. you are going to die and so are Zayn and your cousin." Jag snyftade till och hon skrattade till. Hon gick ut ur rummet men jag satt kvar. Efter en liten stund så knackade någon på dörren.
"Jasmine? Are you there? What take you so long?" Liams röst lugnade ner mig.
"I'm coming.. sa jag men det var inte högt nog så jag försökte igen. "I'm coming!"
"Ok.." mumlade han. jag ställde mig upp och såg mig i spegeln, jag såg hemsk ut: blod rann ur min näsa och min mun, jag hade en blåtira runt ena ögat mina armar var fulla av blåmärken och så hade jag rivsår av Sarahs naglar. Hur skulle jag gömma det här? Jag torkade bort blodet och hoppades att ingen skulle märka rivsåren i alla fall. Jag öppnade dörren långsamt och där stod dem. De såg först ganska lyckliga ut men när de såg hur jag såg ut så såg de väldigt rädda ut.
"Omg Jasmine, what happened?" Utbrast Niall och sprang fram till mig med de andra tätt bakom sig.
"I fell..." Mumlade jag och såg ner i golvet.
"But how... you can't... why.." Stammade Liam. "I fell! ok?" Sa jag högt.
"We have to go home... that does'nt look good..." Mumlade Harry och de hjälpte mig hem eftersom de märkte att jag hade ont i benen också.
Hon måste ha slagit mig mer än jag märkte, känseln kanske försvann en liten stund.
"I don't believe that you fell Jasmine.. What happened?" Frågade Niall mig när de andra gick i förväg. Jag skulle precis berätta när jag såg Sarah lite längre bort på gatan med Zayn. Hon såg på mig och skakade långsamt huvudet. Jag vände tillbaka blicken till Niall och han kollade undrande på mig.
"I told you... I fell.." Svarade jag.
OOOJ... Sarah var ondskefull... VAD SKA HÄNDA NUUU??? One direction kommer ju kanske den 9 maj typ.. så... Jag ska träffa dem den här gången! Hihi, och jag har beställt en 1D-tjocktröja som kommer typ imorrn eller i övermorgon så jag är GLAD!! <333 BYEEEE!! SEE YA LOVE YA!!
ooooh... personlig blogg!
Ska skriva på nästa kapitel nu och den kommer nog upp imorn.
Som rubriken säger så har jag skaffat en personlig blogg! Det skulle vara super kul ifall ni skulle vilja kolla! men... inte än.... behöver hjälp först! KATJA JAG BEHÖVER HJÄLPP!! Aja.... hoppas att jag inte har tappat läsare pga att jag inte uppdaterat på länge... så för att kolla hur många jag har kvar så får ni kommentera och säga att ni är kvar;)) HOPPAS att många är kvar! :PPP
Nuuu!! sååå!! vet jag inte.... AJA!! SEEEE YAAAA!!!!
Taken kapitel 15
Tidigare:
Jag flinade lite och såg på Niall. Han såg lite dyster ut. Plötsligt så vibrerade telefonen. Jag tog vant upp den ur fickan och såg att det var ett sms från Sarah.
vi somnade som vanligt i soffan och vaknade halv 12 på morgonen. När jag vaknade så var alla kvar förutom Louis. Jag gick runt i lägenheten men hittade inte honom någonstans. När jag kom tillbaka till vardagsrummet så var de andra vakna också, de satt och pratade.
"Where is Louis?" Undrade jag och alla vände sig till mig.
"He went to see Eleanor" Svarade Liam och ställde sig upp. Jag hade kollat på Jasmine hela kvällen. Hon undvek ögonkontakt men jag vet att hon visste hur mycket jag stirrade på henne. Jag hade förstört våran vänskap och det var jag riktigt arg för.
Det här händer alltig mig! Jag tar mig fram för snabbt! Jag måste prata med Jasmine. Jag måste förklara! Jag kanske kan rädda våran vänskap!!
Jag gick långsamt fram till Jasmine.
"Jasmine..." Hon väntade en stund men tillslut så såg hon mig i ögonen.
"mhm?" Jag lutade mig över henne.
"Can we talk a sec?" Undrade jag och hon nickade dystert. Jag tog hennes hand och gick in i köket. Killarna busvisslade bakom oss men jag brydde mig inte.
"I'm sorry Jasmine..." Sa jag lågt. Hon såg på mig. "No, I'm sorry! I shouldn't ignore you like that..." Svarade hon. Jag var lättad över att hon inte var så arg.
"Friends?" Sa jag och räckte fram handen.
"Best Friends!" Svarade hon och gav mig en kram.
SÅÅÅÅÅÅ!!! Klar med kapitel 15!! Var det bra? Berätta då det! Jag älskar dem som kommenterar!! DEM KOMMER TILL SVERIGE I MITTEN AV MAAJJ!!! JAG SKA TRÄFFA DEM!!Jag är as glad eftersomjag var sjuk förra gången de var här så... jag hyperventilerar!!!! JAG DÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖR!!!! Och sen så berättar jag hur det gick och ifall jag träffar dem :))))))))) GLAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAD!!!!!!
Jag flinade lite och såg på Niall. Han såg lite dyster ut. Plötsligt så vibrerade telefonen. Jag tog vant upp den ur fickan och såg att det var ett sms från Sarah.
I miss you babe <33
Jag såg mig omkring, ingen hade märkt något som tur var.
I miss you too, wanna meet me tomorrow at yours? Svarade jag och fick ett snabbt svar.
Sure, see ya:)))
Jag fick ner telefonen i fickan igen. Liam rörde sig bredvid mig.
"What was that?" undrade han. Jag blev röd i ansiktet.
"Nothing" Svarade jag snabbt och gick tillbaka in i filmen.
Nialls perspektiv.vi somnade som vanligt i soffan och vaknade halv 12 på morgonen. När jag vaknade så var alla kvar förutom Louis. Jag gick runt i lägenheten men hittade inte honom någonstans. När jag kom tillbaka till vardagsrummet så var de andra vakna också, de satt och pratade.
"Where is Louis?" Undrade jag och alla vände sig till mig.
"He went to see Eleanor" Svarade Liam och ställde sig upp. Jag hade kollat på Jasmine hela kvällen. Hon undvek ögonkontakt men jag vet att hon visste hur mycket jag stirrade på henne. Jag hade förstört våran vänskap och det var jag riktigt arg för.
Det här händer alltig mig! Jag tar mig fram för snabbt! Jag måste prata med Jasmine. Jag måste förklara! Jag kanske kan rädda våran vänskap!!
Jag gick långsamt fram till Jasmine.
"Jasmine..." Hon väntade en stund men tillslut så såg hon mig i ögonen.
"mhm?" Jag lutade mig över henne.
"Can we talk a sec?" Undrade jag och hon nickade dystert. Jag tog hennes hand och gick in i köket. Killarna busvisslade bakom oss men jag brydde mig inte.
"I'm sorry Jasmine..." Sa jag lågt. Hon såg på mig. "No, I'm sorry! I shouldn't ignore you like that..." Svarade hon. Jag var lättad över att hon inte var så arg.
"Friends?" Sa jag och räckte fram handen.
"Best Friends!" Svarade hon och gav mig en kram.
Liams perspektiv.
Jag blev förvånad när Niall och Jasmine gick ut ur rummet men jag kunde inte hålla mig ifrån att busvissla. När de kom tillbaka så såg de väldigt glada ut och höll armkrok.
"I'm hungry!" Skrek Niall och sprang in i köket. Vi skrattade åt honom och jag gick in till köket också. Jag fixade mackor åt mig och de andra men Niall fixade sitt eget. Han gjorde dubbelt så mycket mackor som jag... det var speciellt....
"I have to go now..." Sa Jasmine när hon kollat på mobilen. Hennes ögon var gråtfärdiga men jag såg hur mycket hon försökte hålla in det.
"What is it?" Undrade jag och la min hand på hennes axel. Hon skakade på huvudet, hon ville inte berätta. Jag förstod henne och gick och hämtade mina bilnycklar. Jasmine sa hejdå till alla och när hon kom till Niall så viskade han något i hennes öra och hon nickade. Han ville följa med i bilen. Vi vinkade till Zayn och Harry i dörröppningen och jag och Niall sa att vi snart skulle komma tillbaka. Jag undrade vad det var som hade hänt, det hade gjort henne riktigt upprörd. Men hon ville inte berätta något om det. När vi kom fram så kramade hon om oss och sprang sedan in i sin lägenhet.
"Something is wrong...." Mumlade Niall i baksätet.
Jasmines perspektiv.
Jag sprang in i hallen. Sms:et hade gjort mig ledsen, Majas begravning skulle vara nu och jag skulle få träffa Majas sörjande föräldrar, jag var den sista som såg henne levande så det kändes inte så bra.
"Is it you jasmine" Hörde jag min mamma fråga.
"Yeah, when is Majas funeral?" Frågade jag och gick in i köket där mamma satt.
"At 2 o'clock" Svarade hon. Mamma såg på mig nyfiket.
"How was it?" Frågade hon. Jag förstod först inte vad hon menade men kom sedan ihåg att jag nyss varit hos Louis och Harry, jag hade sovit över där och mamma har förstått att jag gillar Niall. Jag ryckte på axlarna och satte mig bredvid henne.
"Are you hungry?" Undrade hon och räckte mig en macka.
"No.." Mumlade jag och gick ut ur köket. Jag sprang upp till mitt rum och satte på mig en lång svart tröja och mörkgråa byxor. När klockan blev halv två så gick jag ner. Mamma stod i hallen och klädde på sig. Jag gick in i bilen och vi åkte kort därpå. på vägen så såg jag en kille med mörkt hår som gick med en tjej.
Han liknar ju Zayn... eller... vänta lite nu! Det ÄR Zayn!! Vem är hon då? Han har väl ingen flickvän... Jag förstår inte...
Jag tog upp mobilen och började att messa Liam.
Do Zayn have a girlfriend??? Svaret kom kort därpå.
No, why? Vem var då detdär egentligen? Och ifall det var hans flickvän, varför har han inte berättat för de andra då? Skulle jag verkligen ha berättat för Liam?
SÅÅÅÅÅÅ!!! Klar med kapitel 15!! Var det bra? Berätta då det! Jag älskar dem som kommenterar!! DEM KOMMER TILL SVERIGE I MITTEN AV MAAJJ!!! JAG SKA TRÄFFA DEM!!Jag är as glad eftersomjag var sjuk förra gången de var här så... jag hyperventilerar!!!! JAG DÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖR!!!! Och sen så berättar jag hur det gick och ifall jag träffar dem :))))))))) GLAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAD!!!!!!
Taken kapitel 14
Tidigare:
Jasmines perspektiv.
ooooohh! Vem är Sarah? Varför vill han inte att någon ska veta om henne? det får ni veta mer om i NÄSTA KAPITEL!!! wooooo!!! :)))) vart tog kommentarerna vägen egentligen? jag saknar dem ju! Ifall ni inte kommenterar så blir jag deprimerad... jag menar det, riktigt deprimerad. jag kanske slutar skriva noveller.... för jag tror att ingen läser dem längre! :((( sååå... jag skulle bli glad för mer kommentarer! :))))
Jag log stort och tog på hans hår. Han såg funderande på mig.
"Why..." Undrade han och log stort. Jag ryckte på axlarna.
"Always wanted to do that..." Sa jag och vi skrattade. Efter en liten stund så slutade vi att skratta, vi såg djupt in i varandras ögon, precis som vi gjort dagen innan.
"You have beautiful eyes..." Mumlade han fram.
"You too.." Och så möttes våra läppar av en kyss.
Jasmines perspektiv.
Vi kysstes en stund innan jag förstod vad jag gjorde.
Men herregud Jasmine!! Vad gör du? Du kan inte bara kyssa den kusins kompis sådär! Särskilt inte eftersom han är Niall James Horan! Sluta, sluta nu Jasmine!
Jag hann precis rycka mig ifrån hans läppar när Liam kom in. Niall såg frågande men ändå ledsamt på mig.
"Time to go then!" Sa Liam högt och tryckte gasen i botten.
Nialls perspektiv.
När Jasmine ryckte tillbaka som att hon var rädd så blev jag förvånad. Hade jag gjort något fel eller? Liam kom in i bilen och vi körde iväg. Jasmine såg mig inte i ögonen på hela resan. Vi pratade med Liam men aldrig med varandra. Vi kom fram och gick ur bilen.
"Wow..." mumlade Jasmine och Liam log. Han joggade upp och drog med sig Jasmine. Han ville visa henne hur det såg ut. Jag sprang efter och kände mig lite forever alone. Louis öppnade dörren med ett leende.
"Hello beautiful!" Sa han och log mot oss. Jag tänkte vara lite rolig för att lätta på spänningen.
"Thanks Lou!" Sa jag då. Louis såg låtsasirriterat på mig.
"I wasn't talking to you, I was talking to Liam!" Sa han och alla skrattade. Jag försökte ta mig in men Louis stannade mig.
"No, Niall! Ladies first!" Sa han och Jasmine tänkte gå men stannades också.
"I said: Ladies first" upprepade han och gjorde en gest till Liam att han skulle gå in. Jasmine gapskrattade så mycket så att hon nästan föll omkull. Vi gick in och såg oss omkring, eftersom jag varit där flera gånger och inte tänkte vara med på rundturen med Jasmine så väntade jag i vardagsrummet.
"What is it?" Hörde jag en röst bakom mig. Där stod Harry med en kycklingklubba. Det började vattnas i munnen på mig.
"Girlproblems..." Mumlade jag och viftade honom till mig. Han kom och satte sig bredvid mig.
"Tell me" sa han och såg i mina ögon. Jag snodde snabbt åt mig kycklingklubban och började att äta på den.
"Heey!!" Sa han skrattandes. Jag åt snabbt upp den.
"I don't want to talk about it..." svarade jag och gav tillbaka benet till Harry och han skrattade.
"Ok, but remember: I'm here" Sa han och gick iväg.
Liams perspektiv.
Vi gick runt i lägenheten och Jasmine höll på att svimma för varje rum vi gick in i. Louis ville visa oss omkring.
"Wait...Where is Zayn?" Undrade hon plötsligt.
"Yeah! Where is Zayn?" Instämde jag. just då så stod vi i Louis sovrum och han log barnsligt mot oss.
"I don't no.. Where can he be..."
"Vaaasssaappening!!?!?! Skrek Zayn och hoppade fram från garderoben. Jasmine blev så rädd så att hon föll baklänges på mig så jag tog emot henne. Vi skrattade och Zayn gjorde en high five med Louis. Efter att Jasmine slagit till Zayn på armen och han burit iväg med henne lite random så gick vi till vardagsrummet. Niall satt på en soffa med mat runt munnen. Jag skrattade och gick fram till honom.
"What's this? Chicken?" Frågade jag och torkade honom runt munnen med handen.
"Ehh, maybe..." Svarade han och rodnade.
"Soooo..." Sa Jasmine och alla såg på henne. "What are we going to do now?" Undrade hon.
Alla såg på Louis. Han ställde sig på soffan.
"We are going to watch...." sa han pekade på Niall.
"A movie?" Svarade han frågande och Louis nickade.
"About..." fortsatte Louis och pekade på Liam.
"Turtles?" Louis skakade på huvudet och pekade på mig.
HHHHMMMM...Vilken film har han hyrt? Vad är Louis typ av film?
"Maybe... Unicorns?" Han skakade på huvudet igen. Nu skulle han ge oss en ledtråd.
"Buuuhuuuhuu..." Han låtsades att gråta och pekade sedan på Zayn.
" I don't nooo!!" Skrek han och sprang in i köket. Vi hörde en duns och sedan Harrys skratt.
"Wierd.." Mumlade Louis och skakade av sig det. Han gav oss en till ledtråd. Han sjöng.
"Every night in my dreams, I see you, I feel you...." Jasmine sken upp och skrek.
"TITANIC!!!!" Hon sprang omkring och Louis hoppade ner från soffan.
"Wait a sec, I have to see this..." Mumlade han och gick in i köket.
"HAHAHAHAHAHAAHHH, guys! You HAVE to see this!" Skrek han och vi sprang efter honom. På golvet i köket så satt Zayn med en popcorn skål på huvudet. Harry låg bredvid och garvade.
Zayns perspektiv.
Vi satte oss i mörkret farmför TV:n, klockan hade hunnit bli 8 eftersom vi snackat så mycket.
"I'm going to cry!" Protesterade Jasmine och Louis ställde sig upp. "Mee too!" sa han och satte sig bredvid henne.
I slutet av filmen kom, då Jack Dawson dör, så hörde man hur både Jasmine och Louis snyftade i hörnet. Jag flinade lite och såg på Niall. Han såg lite dyster ut. Plötsligt så vibrerade telefonen. Jag tog vant upp den ur fickan och såg att det var ett sms från Sarah.
I miss you babe <33
Jag såg mig omkring, ingen hade märkt något som tur var.
I miss you too, wanna meet me tomorrow at yours? Svarade jag och fick ett snabbt svar.
Sure, see ya:)))
Jag fick ner telefonen i fickan igen. Liam rörde sig bredvid mig.
"What was that?" undrade han. Jag blev röd i ansiktet.
"Nothing" Svarade jag snabbt och gick tillbaka in i filmen.
ooooohh! Vem är Sarah? Varför vill han inte att någon ska veta om henne? det får ni veta mer om i NÄSTA KAPITEL!!! wooooo!!! :)))) vart tog kommentarerna vägen egentligen? jag saknar dem ju! Ifall ni inte kommenterar så blir jag deprimerad... jag menar det, riktigt deprimerad. jag kanske slutar skriva noveller.... för jag tror att ingen läser dem längre! :((( sååå... jag skulle bli glad för mer kommentarer! :))))
SEEEE YAAAA LOOOOVE YAAAAA!!!! <3333333333
Taken kapitel 13
Tidigare:
Nialls perspektiv.
Det här kapitlet var ganska långt... det är för att jag ska till mitt andra landställe nu så jag kommer inte att ha internet.. jag kommer troligen att vara där till Söndag och då tror jag att ni får ett nytt kapitel:)) SÅÅÅÅ!!! Vad tycker ni om Niall och Jasmine? Hennes konstiga dröm? Vart tog alla kommentarer vägen egentligen? MER KOMENTAREEEER!! så blr jag en glad Directioner:))
"What did you and Niall talk about?" Frågade jag henne och hon log.
"That's a secret..." Mumlade hon och jag blev upphetsad.
Pratade de om mig? vad sa dem? Sa han att han gillar mig?
"I like him, he's nice" Sa hon och log mot mig. "And he likes you"
Vad sa hon nyss? Gillar Niall Horan MIG! AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH!!!!!! Vänta... är det inte någon jag har glömt nu? Vad var jag ledsen för nu igen? Aja, det gör inget. För Niall gillar mig!
Nialls perspektiv.
När jag gick ut genom dörren så pustade jag ut. Jasmine skulle komma till oss imorgon och jag längtade. Louis stod med bilen lite längre bort och jag vinkade till honom. Jag sprang fram till bilen, öppnade dörren och satte mig. Louis log mot mig med ett speciellt leende.
"What?" Undrade jag och skrattade lite åt honom. "What is it?" Frågade jag igen när han inte svarade. Han vände blicken mot vägen.
"Nothing..." Svarade han och log ännu mer. Jag slog till honom på armen och han skrattade.
"Soooo...?" Sa han och väntade på ett svar. "So what?" Undrade jag. "Is she coming tomorrow or not?" Jag log mot honom. "I'll take that as a: yes" sa han och log.
"You have a crush on her..." Sa han plötsligt retsamt. "Yeah, right..." Mumlade jag även fast det var sant...
Jasmines perspektiv.
Jag satte mig i mitt rum och tänkte en stund.
Varför skulle Niall vara kär i mig... Jag är ingenting jämfört med det han kan få. Han kan få riktiga kändisar som flickvän! Jag är ingenting. Han kom nog bara hit för att Liam sa att han skulle göra det... Ja, så var det nog.
Jag låg i sängen och kramade om en kudde.
Men det finns ju fortfarande en liiiiiiten chans att han gillar mig iaf...
Nästa dag.
Jag stod i duschen som vanligt och nynnade på Same mistakes när jag kom på vad jag skulle göra den dagen.
"OH MY GOOOOOOOOOOOOD!!!!!!" Skrek jag och sprang ut ur duschen, på vägen ut så virade jag en handduk runt kroppen. Jag sprang in i mitt rum och kollade på klockan som hängde på väggen, den visade 12 så det var tre timmar kvar. Någon sprang upp för trappan.
"What is it Jasmine?!" Frågade Mamma anfådd där hon stod vid dörröppningen.
"It's fine, you?" svarade jag lungt. "But you screamed..." Mumlade hon.
"Oh, ok.. sorry..." Sa jag djupt inne i mina tankar.
"I'll be downstairs if you need me..." Sa hon och backade ut ur rummet, Hon tyckte väl att jag var konstig som satt där i sängen med blicken fram och kramade om en kudde. Efter att jag klätt på mig ett par vita jeans och en svart- stickad tröja så gick jag ner för att äta lunch. Jag fixade en smörgås och satte mig i vardagsrummet. Jag skulle precis sätta på TV:n när jag såg bilden som hängde på väggen, på den var min familj och jag. Bredvid mig stod en solbränd Maja som precis kommit hem från Kreta.
Hur kunde jag glömma henne? Jag borde skämmas för det, bara glömma bort henne för en kille sådär... Gud viken dålig människa jag är? HUR KUNDE JAG!!!
Jag började att gråta igen, jag satt där länge och grät. Ju mer jag grät, destå mer trött blev jag, så jag somnade tillslut och drömde mardrömmar om Maja.
Liams perspektiv.
Jag och Niall körde till Jasmines lägenhet för att hämta upp henne. När vi kom dit så var klockan prick 3 men hon var inte där. Vi satt där i bilen i fem minuter och tillslut så förstod vi att vi behövde hämta henne.
"It have to be something wrong..." Mumlade jag. Niall nickade och vi bestämde oss för att jag skulle hämta henne och att Niall skulle sitta kvar i bilen. Så jag gick upp till henne och knackade på dörren. Hennes mamma öppnade och såg glatt på mig.
"Hello Liam, what are you doing here? Have Jasmine forgot anything? Undrade hon. jag förstod att hon inte visste att Jasmine var kvar.
"No, she's not with me, she hasn't come yet.." Mumlade jag och hon såg sig frågande omkring.
"Then we have to find her, she wants to meet that blond guy... what's his name? Neil? När hon sa det så log jag.
"Niall" Rättade jag och hon nickade.
"Yeah, that's right..." sa hon. Vi gick upp till hennes rum men hon var inte där så vi gick in till vardagsrummet. I början så varken såg eller hörde vi henne men efter en stund så skrek hon.
"MAAAJAAA!!" Vi såg på soffan och där låg hon, hennes ansikte var täckt av tårar och hon sov. Jag satte mig bredvid henne och klappade henne i håret.
"Jasmine... Wake up..." Hon rörde sig men vaknade inte. "Jasmine... Wake up..." sa jag igen.
Jasmines perspektiv.
Jag springer genom en skog. Av någon anledning så är jag barfota och bär en klänning. Framför mig springer Maja och skrattar. Hon springer rakt mot ett stup fast hon ser det inte.
"Maja, stop!!" Skriker jag men hon hör inte. "Maja! Stop it, you're going do fall" Skriker jag men hon fortsätter bara att skratta och springa.
"Maja, you're going to die!" Hon hör ingenting. "MAAAJAAA!!" Hon faller ner för stupet och jag stannar. Jag börjar gråta hysteriskt och faller ner på knäna. Plötsligt så blir det mörkt och jag vänder mig om. Skogen viskar till mig men jag hör inte riktigt. Dimman sänker sig och jag ser nästan ingenting. Viskningarna blir starkare.
"Jasmine... wake up..." Hör jag dem säga. "Jasmine... Wake up..." Fortsätter dem. Jag förstår att det är en dröm men vaknar inte.
Varför kan jag inte vakna? Då märker jag att jag fortfarande gråter.
Sluta gråta jasmine! Ta dig samman!
Jag torkar bort tårarna och står där framför skogen. Nu börjar det bli ljusare... Ett ansikte visar sig.
"She's waking up!" Sa mamma glatt. Jag såg mig omkring, jag låg i soffan med Liam och mamma över mig.
"Goodmorning sunshine..." Sa Liam och log. Jag log tillbaka.
"Why so sad?" Undrar han. "Is it Maja?" La han till och jag nickade. Han kramade om mig försiktigt.
"We're going to make you feel better, I promise..." Sa han. Jag nickade och log.
"So, time for you to go!" Sa mamma och puttade oss skrattande ut ur vardagsrummet. När vi kom ner till bilen så satt Niall där.
"What took you so long?" Undrade han men vi sa inget.
"I have to call Danielle, can you two wait here a sec?" Undrade Liam och vi nickade. Det blev en pinsam tystnad i bilen, Liam stod lite längre bort, utomhus.
"Soooo... how do you feel?" Undrade han och såg på mig. "Better..." Svarade jag snabbt även fast det inte var sant. Han nickade och och fumlade med mobilen. Han var nervös, det förstod jag och det var super sött.
Jag log stort och tog på hans hår. han såg funderande på mig. "Why..." Undrade han och log stort. jag ryckte på axlarna "Always wanted to do that..." Sa jag och vi skrattade. Efter en liten stund så slutade vi att skratta, vi såg djupt in i varandras ögon, precis som vi gjort dagen innan.
"You have beautiful eyes..." mumlade han fram. "You too..." Och så möttes våra läppar av en kyss.
Det här kapitlet var ganska långt... det är för att jag ska till mitt andra landställe nu så jag kommer inte att ha internet.. jag kommer troligen att vara där till Söndag och då tror jag att ni får ett nytt kapitel:)) SÅÅÅÅ!!! Vad tycker ni om Niall och Jasmine? Hennes konstiga dröm? Vart tog alla kommentarer vägen egentligen? MER KOMENTAREEEER!! så blr jag en glad Directioner:))
Någon som vill veta lite vem jag e...
Hej... Jag har tänkt på att nästan ingen vet vem jag är! Ok, jag är 13 och ett halft (ser konstigt ut, jag vet)mitt namn är Olivia men kallas Ia (eller Iapiagullefia) Jag bor i Stockholm, har typ ljusbrunt hår med blonda slingor, grön/blåa ögon (likadana som Louis *glad*) hmmmm... Vad mer? Ehm... Jag gillar att läsa (läser Cirkeln nu) och se på filmer. Vad mer? Jo! JAG ÄLSKAR ONE DIRECTION!!!! Jaa... Jag liksom stalkar dem lite (eller mycket) på twitter... Btw så heter jag @Directioner_Ia där;)) och på Instagram så heter jag Iapiagullefia
Nästa kapitel kommer nog... Antingen ikväll eller imorn:))) En vanlig fråga är vem man gillar mest i 1D, jag älskar alla mina bebisar MEN ifall jag måste välja så väljer jag nog... Louis William Tomlinson ;))) lilla Lou... Aja! See ya!
Taken kapitel 12
Tidigare:
Liams perspektiv.
Förlåt för att jag inte publicerat på länge, jag har varit på landet och man har inte internet där. Vad tycks om novellen? Är den bra? Hoppas att jag får många komentarer för då blir jag GLAAAAAAAD!!!!! Många komentarer = Bättre kapitel, snabbare uppdatering och en gladare Directioner!!! :DDDDD see ya love ya!!
Jag vaknade med ett ryck, jag hade haft en mardröm. Jag låg i en bred säng och mina föräldrar stod på var sida om den, lite längre bort stod Liam.
"Where is Maja?" Undrade jag och de såg olyckliga ut. Jag såg snabbt omkring. Hon var inte där.
"Where am I, oh no, I think I missed the koncert... what are you doing here Liam?" Frågade jag och min mamma satte sig bredvid mig i sängen.
"Jasmine..." Mumlade hon och strök mig i håret. "Maja died yesterday, don't you remember?" Frågade hon. Då förstod jag, det hade inte varit en mardröm, det var påriktigt.
Liams perspektiv.
När Jasmines mamma berättade för henne att Maja dött så blev hon helt hysterisk.
"No.. but... we.... NO!!!" Skrek hon och såg förtvivlat på mig. Jag gillade inte att stå där inne och se henne lida så men jag ville det, jag ville vara där för henne. När hon hade somnat i min famn på sjukhuset så kom sjuksköterskorna ut efter en stund. De berättade att Maja dött och vi fick väcka Jasmine. Hon hade vaknat med ett leende som jag helst inte velat förstöra killarna hjälpte mig att berätta och hon mumlade för sig själv. Efter ett tag så såg hon riktigt snurrig ut och svimmade. Jag hade sagt till killarna att gå hem när hennes föräldrar kom men helst så ville jag vara med så jag stannade. Jasmine måste ha glömt bort vad som hänt när hon slog i huvudet.
"I'm so, so sorry..." Mumlade hennes mamma men när hon försökte trösta henne såg knuffa hon bort sin mamma. Jasmine sprang fram till mig och gav mig en varm kram.
"Please tell me: this is all a dream." Sa hon lågt. Jag kramade om henne hårdare. "I can't.. cause it isn't" Svarade jag och hon snyftade.
Jasmines perspektiv.
Veckorna gick men jag satt i mitt rum helt ensam och sörjde Maja. Jag kunde bara inte förstå att hon var borta. Liam hade kommit över några gånger och det blev jag alltid glad över. Jag kunde inte sluta tänka på vad Maja sagt till mig innan hon dog.
Please don't remember me like this... Remember me happy, like when I was younger and...
Jag försökte komma på vad det var hon försökt att säga men det slutade alltid med att jag grät mig till söms.
"Jasmine, do you want something to eat?" Skrek mamma från köket. Jag tänkte efter.
"Yeah, like what?" Undrade jag. Det var tyst en stund.
"Maybeeeee.... ice cream!" sa hon och jag kände hur det vattnades i munnen.
"Sure!" Svarade jag då. Det knackade på dörren och mamma öppnade.
"Jasmine! Someone wants to meet you!" Skrek hon retsamt.
"Who is it?" Undrade jag då.
"Someone.." Svarade hon mystiskt. Hon älskade att reta mig, jag hatar att inte veta saker. Jag sprang till hallen med bara tyg-shorts och ett kort linne på mig (som jag sovit i) och såg vem som stod i dörröppningen.
"Niall!" Skrek jag och kom plötsligt på vad jag hade för kläder på mig och vände snabbt.
"What are you doing Jasmine? Undrade mamma.
"What do you think!??! It's Niall!!!" Skrek jag och bytte om till en tunn klänning. När jag kom tillbaka så hade mamma släppt in Niall och satt sig i vardagsrummet med honom.
"Escuse me... HE'S MY FRIEND!!" Sa jag och drog honom därifrån. Mamma bara skrattade.
"I'm sorry... she's... you know..." Mumlade jag och han log.
"I've missed you Jasmine!" Sa han och gav mig en stor kram och jag blev förvånad.
"How are you, you seem to get better.." Mumlade han. Jag nickade.
"I just can't..." jag hann inte prata klart förrän jag började snyfta och han tröstade mig.
"It's ok, you don't have to talk about it" sa han lungt och jag kände mig genast bättre. Han såg mig djupt i ögonen så att jag nästan drunknade i dem.
"And who's this?" Hörde jag en röst bakom mig. Jag vände mig om och såg pappa där.
Måste du förstöra allting?!
"I'm Niall, Jasmines friend, and you are... her dad?" Sa Niall och pappa såg polis-aktig ut men jag gav honom en mördande blick.
"Yes, I am..." Mumlade han. Det var tyst en stund. Niall vände sig till mig.
"Do you want to come to Louis and Harrys place tomorrow? I'll be there and Liam too." frågade han. Jag blev förstås väldigt glad och såg frågande på pappa.
"Only if Liam is there all the time!" Sa han och Niall nickade. Jag log stort och gav Niall en stor kram.
"Then I'll meet you outside your apartment tomorrow at 03.00, ok?" Frågade han och jag nickade hastigt.
"I have to go now but I'll see you tomorrow!" sa han och vi såg på pappa. Han förstod att vi ville att han skulle gå och gick motvilligt iväg.
"Bye..." Sa jag och kysste honom lätt på kinden innan han gick. jag andades tungt ut.
Börjar jag få ett förhållande med Niall? Isåfall, är det bra eller dåligt? Det är ju en av min kusins bästa vänner! Hur kommer Liam ta det ifall vi blir ihop? Det här är svårt...
Mamma kom in till mig med glassen.
"Here you go..." Sa hon och gav glassen till mig. Hon satt bredvid mig och såg allmänt glad ut.
"What did you and Niall talk about?" Frågade jag henne och hon log.
"That's a secret..." Mumlade hon och jag blev upphetsad.
Pratade de om mig? Vad sa dem? Sa han att han gillar mig?
"I like him, he's nice" Sa hon och log mot mig. "And he likes you"
Vad sa hon nyss?! Gillar Niall Horan MIG! AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH!!!!! Vänta.... är det inte någon jag glömt nu? Vad är jag ledsen för nu igen? Aja, det gör inget. För Niall gillar mig!
Förlåt för att jag inte publicerat på länge, jag har varit på landet och man har inte internet där. Vad tycks om novellen? Är den bra? Hoppas att jag får många komentarer för då blir jag GLAAAAAAAD!!!!! Många komentarer = Bättre kapitel, snabbare uppdatering och en gladare Directioner!!! :DDDDD see ya love ya!!
Men gud...
Asså kapitel 11 hamna under det jag skrev igår.. Det här är sjukt... Aja, hoppas att no läser den för jag har jobbat hårt :))))
Skriver...
Jag skriver på kapitel 11 men den kommer nog upp imorrn :)))
Ni får lite bilder istället...
https://cdn2.cdnme.se/cdn/8-1/3343223/images/2012/pic_196526126.jpg">https://cdn1.cdnme.se/cdn/8-1/3343223/images/2012/pic_196526126.jpg" class="image">
https://cdn2.cdnme.se/cdn/8-1/3343223/images/2012/pic_196526129.jpg">https://cdn1.cdnme.se/cdn/8-1/3343223/images/2012/pic_196526129.jpg" class="image">
https://cdn3.cdnme.se/cdn/8-1/3343223/images/2012/pic_196526130.jpg">https://cdn2.cdnme.se/cdn/8-1/3343223/images/2012/pic_196526130.jpg" class="image">
https://cdn3.cdnme.se/cdn/8-1/3343223/images/2012/pic_196526166.jpg">https://cdn2.cdnme.se/cdn/8-1/3343223/images/2012/pic_196526166.jpg" class="image">
https://cdn3.cdnme.se/cdn/8-1/3343223/images/2012/pic_196526181.jpg">https://cdn2.cdnme.se/cdn/8-1/3343223/images/2012/pic_196526181.jpg" class="image">
https://cdn2.cdnme.se/cdn/8-1/3343223/images/2012/pic_196526186.jpg">https://cdn1.cdnme.se/cdn/8-1/3343223/images/2012/pic_196526186.jpg" class="image">
https://cdn1.cdnme.se/cdn/8-1/3343223/images/2012/pic_196526230.jpg" class="image">
https://cdn3.cdnme.se/cdn/8-1/3343223/images/2012/pic_196526238.jpg" class="image">
https://cdn1.cdnme.se/cdn/8-1/3343223/images/2012/pic_196526248.jpg" class="image">
https://cdn1.cdnme.se/cdn/8-1/3343223/images/2012/pic_196526260.jpg" class="image">
https://cdn1.cdnme.se/cdn/8-1/3343223/images/2012/pic_196526311.jpg" class="image">
https://cdn1.cdnme.se/cdn/8-1/3343223/images/2012/pic_196526347.jpg" class="image">
https://cdn3.cdnme.se/cdn/8-1/3343223/images/2012/pic_196526361.jpg" class="image">
https://cdn2.cdnme.se/cdn/8-1/3343223/images/2012/pic_196526363.jpg" class="image">
https://cdn2.cdnme.se/cdn/8-1/3343223/images/2012/pic_196526387.jpg" class="image">
https://cdn2.cdnme.se/cdn/8-1/3343223/images/2012/pic_196526399.jpg" class="image">
Taken kapitel 11
Tidigare:
Jasmines perspektiv.
Spännande? Ledsamt? Bra? BERÄTTA!! Nu fick ni ert efterlängtade kapitel:))) vsg... det var kul att skriva den. Någon som såg killarna på KCA idag?? Jag gjorde det och de var AS BRAAA!!! Skriver snart igen! hoppas att ni komenterar mycket, blir så glad när ni gör det:))
"Niall, you shouldn't done that..." mumlade Liam när han såg alla springande, skrikande tjejer. Vi blev rädda och började springa mot dörren. Jag som inte alls var lika snabb som de andra hamna efter och tjejerna var snabbare än mig med. De brydde sig såklart inte om mig men de var helt galna i killarna så jag var som osynlig för dem. De sprang rakt in i mig och jag skrek, de sprang på mig med sina hårda skor. Det sista jag hörde var Jasmine.
"MAJA!!!"
Jasmines perspektiv.
När vi började springa från de skrikande tjejerna så blev jag livrädd. Jag sprang mitt snabbaste men när jag precis skulle nudda handtaget på dörren så hörde jag en till röst bland allt skrikande, en jag kände igen, Maja. Jag vände mig om och såg hur alla tjejer sprang över henne och att hon låg där nästan medvetslös.
"MAJA!!!" Skrek jag. Niall och Liam vände sig om för att se vad som hänt.
"Oh my..." Mumlade Niall och tog händerna för munnen. Liam såg på mig med uppspärrade ögon. Tjejerna kom fram mot oss och fladdrade med lappar som dem ville att killarna skulle signera. Jag sprang fram till Maja och såg hennes mörbultade kropp som låg där på golvet, helt livlös.
"WHATS WRONG WITH YOU! DIDN'T YOU SEE HER!?! OFC YOU DID!!" Skrek jag och mina tårar bara rann nedför mitt ansikte. Nu stod de andra killarna vid dörröppningen, de såg rädda ut. Niall och Liam sprang fram mot mig med papper och saker från förstahjälpen.
"Maja, wake up, please... wake up.." Mumlade jag och skakade på henne. Jag blev bara mer och mer aggresiv och skakade henne hårdare.
"WAKE UP!! WAKE UP!!! MAJAA!! Skrek jag men Niall fick dra bort mig därifrån. Liam tog fram sin mobil och ringde en ambulans. Säkerhetsvakter strömmade in i rummet och fick bort alla tjejer som inte skrek längre. De andra killarna gick fram till Maja kollade ifall hon andades,det gjorde hon.
"it's my fault..." Mumlade jag och grät. Niall kramade hårdare om mig.
"No, it isn't your fault" Sa han men jag visste att det var det, om jag bara inte blivit så rädd och inte sprungit ifrån henne, hon klarar sig inte ensam. Liam kom fram till mig och Niall, han såg allvarligt på oss.
"The ambulance is coming in a minute" Sa han och klappade mig på axeln.
"It's going to be ok, Jasmine." Sa han till mig men jag skakade på huvudet, jag var riktigt orolig för henne. Ambulansen kom och jag stod hela tiden bredvid båren, Maja låg där, medvetslös. När vi kom ut så sa de att jag inte skulle få plats.
"WHAT DO YOU MEAN "ITS NOT ENOUGH ROOM FOR ME??!" Skrek jag. De såg på mig lugnt.
"Take a taxi Jasmine..." mumlade dem. Jag blev arg och sprang fram till båren men Niall hejdade mig.
"We can take a taxi" viskade han i mitt öra. Jag nickade försiktigt och backade. Direkt när taxin åkte iväg så hittade vi en taxi. Eftersom det bara fanns fyra säten så fick Jag sitta i Liams knä och Niall satt i Zayns famn. Vi åkte snabbt och var helt tysta under tiden. Jag fick ibland kramar och klappningar men jag såg knappt vilka de var som gjorde vad. När vi kom fram till sjukhuset så sprang jag in med Liam och Niall tätt efter mig. Kvinnan i disken sa att Maja var på tredje våningen och att hon precis kommit in. Jag sprang till närmaste hiss och kom upp snabbt utan någon annan i hissen. Jag letade efter rummet som kvinnan sagt. rum 8. Jag sprang förbi alla tills jag kom till rätt. När jag kom dit så var dörren låst så jag bankade på den.
"LET ME IN!" skrek jag men ingen öppnade och tillslut så gav jag upp. Jag satte mig ner på golvet och grät. Jag kände hur någon gav mig en kram bakifrån. Det var Liam och Niall som hade kommit upp innan de andra.
"It's going to be ok Jasmine" Sa Liam. Jag hörde att han var osäker.
"You can come in now" Sa kvinnan som precis öppnat dörren. Hon var sjuksköterska och bar vita kläder. Jag hoppade upp på fötterna och sprang in i rummet. Maja låg där på en vit bädd. Hennes ansikte var blekt men hon var vaken och vid liv.
"Maja!" skrek jag och sprang fram till henne. Jag gav henne en stor kram och hon log. Apparaten bredvid henne pep och visade hennes hjärtslag. Hon såg olycklig ut men jag var glad att se henne.
"Please, don't remember me like this..." Mumlade hon med hes röst. Jag förstod inte vad hon menade då.
"Remember me happy, like when I was younger and..." Apparaten slutade att pipa.
"And? And what Maja!? Maja? MAJA!?" Jag skakade henne men hon varken rörde sig eller sa något. Läkare kom in i rummet och fixade med saker.
"I think you should go out now" Mumlade sköterskan. "NOO!!!" Skrek jag men Liam bar ut mig. Jag satt i Liams knä och grät i flera timmar. Jag kände hur de andra försökte trösta mig men det gick inte. De kände sig nog skyldiga för på något sätt så var det faktist deras fel. Jag grät tills jag blev utmattad och somnade.
Jag vaknade med ett ryck, jag hade haft en mardröm. Jag låg i en bred säng och mina föräldrar stod på var sida om den, lite längre bort stod Liam.
"Where is Maja?" Undrade jag och de såg olyckliga ut. Jag såg mig snabbt omkring. Hon var inte där.
"Where am I, oh no, I think i missed the koncert... what are you doing here Liam?" Frågade jag och min mamma satte sig bredvid mig i sängen.
"Jasmine..." Mumlade hon och strök mig i håret. "Maja died yesterday don't you remember?" Frågade hon. Då förstod jag, det hade inte varit en mardröm, det var påriktigt.
Spännande? Ledsamt? Bra? BERÄTTA!! Nu fick ni ert efterlängtade kapitel:))) vsg... det var kul att skriva den. Någon som såg killarna på KCA idag?? Jag gjorde det och de var AS BRAAA!!! Skriver snart igen! hoppas att ni komenterar mycket, blir så glad när ni gör det:))
Omg....
Asså det går ett rykte att Harry typ skaffat sig en tjej! Jag såg det nyss och blev helt... Jag vet inte vad... Knäckt typ. Det sägs att det är ett fan och att hon är i Harrys ålder (inte 32 alltså;) och att de har träffats några gånger. De har typ varandras nummer så de håller kontakten. Jag vill inte tro på det här! Jag vet, jag vet : man ska vilja deras bästa som en directioner men han ska inte ha en tjej, det är Liam och Louis som ska ha det!! Berätta vad ni vet så att jag inte typ dör av depression...
Taken kapitel 10 (special!)
Tidigare:
Jasmines perspektiv.
"Pappa, hörde du inte när jag ropade?" Han vände sig inte om. "Jo, jo det gjorde jag" sa han med en förstörd röst. Jag förstod att något var fel och gick fram till honom. Jag tog honom om armen.
"Vad är det pappa? vad har hänt?" Hans blick vände sig till mig och hans ögon var helt röda. Han torkade bort tårarna och sa orden jag aldrig velat höra:
"Din mamma har lämnat mig"
Jasmines perspektiv.
När Maja hade gått så satte jag mig vid datorn. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra så jag gick och duschade istället. När jag kom ut från duschen så hörde jag att min mobil ringde, den hade nog ringt länge.
"Jasmine" Sa jag och satte mig i min säng. Jag hörde hur någon snyftade och förstod att det var Maja.
"Omg, Maja, what is it?" Undrade jag och försökte lugna ner henne. Hon berättade att hennes föräldrar hade skilt sig och att hennes mamma inte längre var där. Jag förstod henne, mina föräldrar hade skilt sig när jag var 9 år och jag hade gråtit i flera timmar när jag fick reda på det. Jag frågade om hon ville komma över men hon sa att hon redan var där.
"What do you mean?" Undrade jag. "Look out..." Mumlade hon. jag gick fram till fönstret och såg henne där nere. Jag sprang ner för trappuppgången och öppnade porten, hon hade glömt bort koden som vanligt. När hon kom in så gav jag henne en stor, varm kram. Vi gick upp och in i min lägenhet.
"Where is your dad?" Undrade jag medan jag gjorde té åt henne. "I don't really know, he just left when he told me about mum." Svarade hon ledsamt. Jag gick fram till henne och gav henne en till stor kram.
Efter några timmar så kom mamma hem, hon fick veta vad som hänt och lät Maja sova över. Hon somnade snabbt och jag strax efter henne.
I helgen.
Vi satt i mitt rum, Majas pappa var fortfarande borta och polisen letade efter honom. Hennes mamma klarade inte av pressen så Maja bodde hemma hos oss. Jag låg och såg på henne när hon sov, hon sov så himla sött. Efter en liten stund så vaknade hon.
"What time is it?" Undrade hon medan hon sträckte på sig. Jag såg på klockan. "Half past nine..." Vi såg på varandra, skräckslagna.
"... what day is it..." Mumlade hon. Hon hoppade ur madrassen hon låg på och sprang in i badrummet. Konserten skulle börja klockan 5 och vi hade inte ens köpt kläderna vi skulle ha på oss än. Jag sprang skrattande efter henne och vi borstade, flummigt tänderna.
Vi shoppade till klockan 2 då vi åt en sen lunch, efter det så åkte vi snabbt hem. Jag köpte en röd, kort klänning som jag skulle ha mina svarta tights till medan Maja köpte ett par vita jeans som hon skulle ha till sin One direction tröja. Vi kom hem vid halv tre och då vi började göra oss i ordning. Vi var klara vid klockan 4 och då var min mamma hemma.
"Please, can you drive us to the koncert... please!! bönfallde jag och använde mina "puppyeyes" för att hon skulle ge med sig. Hon var först osäker men till slut så gav hon med sig.
"Sure.." mumlade hon och gick ut med oss. Vi satte oss i bilen och åkte iväg. Vi satt och väntade... och väntade... och väntade... det kändes som att bilresan aldrig skulle ta slut. Men plötsligt så stannade vi och man såg massor av tjejer.
"Thanks mum, you're the best!" sa jag och gav henne en lätt puss på kinden. "I know!" Sa hon malligt och skrattade sedan. När vi stängde bildörrarna så åkte hon iväg.
När vi hade gått förbi havet av tjejer så gick vi in. Vi hade fått platser långt fram och jag hoppades att De skulle se mig. Maja var helt hysterisk. Efter en stund så kom killarna in, och publikens småprat förvandlades till skrik.
Majas perspektiv.
När killarna kom in så började jag att vråla och jag var inte den enda. Jag skrek tills de började sjunga. Den första låten de sjöng var Taken efter den så sjön de One thing, same mistakes, Up all night, I wish och avslutade med I should have kissed you. I slutet av I should have kissed you så fick Jasmine ögonkontakt med Liam och han kände igen henne. Vi blev glada och efter en stund så kände de andra igen oss också. Efter konserten så tappade vi bort oss, vi gick en genväg som tydligen var en omväg.
"I told you that it wasn't the right way" sa jag men skrattade lite åt oss, vi tappade alltid bort oss. Efter en stund så såg vi att vi hade kommit till toaletterna och vände om. Vi gick en annan väg och gick förbi massor av dörrar där det stod private på men vi struntade i dem.
"Jasmine!" Hörde vi bakom oss, vi vände oss och såg Liam komma i full fart från en av dörrarna. Han gav henne en stor kram och, konstigt nog, mig med.
"Did you guys like the koncert?" undrade han och vi nickade hastigt. Han såg på mig och log.
"I like your shirt." sa han och jag rodnade. Niall kom ut från dörren och såg oss också. Han ropade på oss och sprang fram men hann inte långt innan man hörde springande steg i korridoren.
"Niall, you shouldn't done that..." mumlade Liam när han såg alla springande, skrikande tjejer. Vi blev rädda och började springa mot dörren. Jag som inte alls var lika snabb som de andra hamna efter och tjejerna var snabbare än mig med. De brydde sig såklart inte om mig men de var helt galna i killarna så jag var som osynlig för dem. De sprang rakt in i mig och jag skrek, de sprang på mig med sina hårda skor. Det sista jag hörde var Jasmine.
"MAJA!!"
Var kapitlet långt? Jag har faktist kämpat med den så jag förväntar mig många komentarer! ;) Nu kommer det att händ lite mer saker, ifall ni har mer ideér så är det bara att berätta! Någon som vill vara med? Berätta då: hårfärg, ögonfärg och utseende, även ditt namn eller om ni vill ha något annat namn så är det också ok :))
Ni kommer nog få ett till kapitel den här veckan, det är bara att vänta och se...
Har ne Twitter? Följ mig så följer jag tillbaka, det är bara kul att följa lite svenska Directioners. Jag heter: @Directioner_Ia om ni undrar:)))))
SEEE YAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA :DDDDD
Taken kapitel 9
Tidigare:
Jasmines perspektiv.
"I'm sorry Maja" hörde jag någon viska och jag kände Jasmines doft. "No, I'm sorry Jasmine" Sa jag då. Hon släppte taget om mig och tog ner handen i fickan. Det prasslade lite och jag blev nyfiken. Hon tog upp två lappar ur fickan.
"Do you want to meet my cousin again?" Frågade hon lite mystiskt och tog fram två biljetter.
Jasmines perspektiv.
När jag tog upp biljetterna så blev hon helt hysterisk.
"Is that what I think it is?!?" Skrek hon och jag nickade. Efter att ha sprungit runt ett tag så behövde vi fotas och hon hade ett stort leende på läpparna. Vi fick våra betyg och sen så fick vi gå. Jag och Maja gick hand i hand hela tiden och sen så gick vi hem till mig.
"How did you get that!?" Undrade hon där vi satt på soffan i mitt vardagsrum. Jag log lite. "It was mums suprise" Svarade jag och hon nickade förstående. "When is the koncert?" Undrade hon. Det hade inte jag tänkt på tidigare så jag läste igenom biljetterna. "Omg, it's on the next weekend!" Skrek jag och hon stämde in. Mamma kom in i rummet.
"Oh, you're friends again!" sa hon glatt men vi bara fortsatte att skrika. Eftersom det var sommarlov så bestämde vi oss för att gå ut den kvällen. Vi åt på ett fik och shoppade lite. Efter det så gick vi hem till mig igen, vi satte oss i sängen och snackade om att träffa killarna igen. Jag kom på att jag skulle berätta för Liam att vi kom så jag tog upp mobilen och sms:ade snabbt. När jag inte fick något svar direkt så la jag ifrån mig mobilen. Vi satt och pratade ända tills vi somnade.
Majas perspektiv.
Jag vaknade av att Jasmines mobil vibrerade på bordet. Jag ville inte väcka Jasmine men jag ville väldigt gärna se vad det stod så jag smög försiktigt ur sängen. Det var från Liam: Yaaay! :D see you guys there! Jag log lite för mig själv. Han hade skrivit "er" inte "dig" Så han kom ihåg mig! Jag väckte Jasmine genom att peta Jasmine på näsan (haha) och hon vaknade snabbt och slog till mig på armen. Klockan var 09.30 och vi gick ner för att äta frukost. på kylen så var det en lapp. Jag läste högt: "We're out of milk, can U buy some? Love mum." Jasmine suckade bakom mig. Hon gick och klädde på sig snabbt och jag gjorde detsamma. Påväg till affären så berättade jag att hon fått ett meddelande från Liam. Hon tog upp mobilen och läste leende. Dagen gick snabbt och jag gick hem vid 3 på eftermiddagen. När jag kom hem så stängde jag dörren med en duns.
"JAG ÄR HEMMAAAAA!!" skrek jag skrattandes och tog av mig skorna. Det var tyst hemma. "Hallå, är det någon hemma eller?" Sa jag medan jag gick runt i huset. Pappa stod i köket med ryggen mot.
"Pappa, hörde du inte när jag ropade?" Han vände sig inte om. "Jo, jo det gjorde jag" sa han med en förstörd röst. Jag förstod att något var fel och gick fram till honom. Jag tog honom om armen.
"Vad är det pappa? Vad har hänt?" Hans blick vände sig till mig och hans ögon var helt röda. Han torkade bort tårarna och sa orden jag aldrig velat höra:
"Din mamma har lämnat mig"
Förlåt för ett kort och ganska dåligt kapitel. Jag har inte haft tid att skriva på det och så men det blir längre nästa gång:) vad tycker ni? KOMENTERAAAAAAAAAAA!!!!
Jag älskar när ni komenterar, ni gör mig glad och ger mig mer fantasi! Ju mer komentarer = Roligare, längre och mer fantasifulla kapitel :)))
Taken kapitel 8
Tidigare:
Majas perspektiv.
Vad bra att allting löste sig! :) Och nu har de biljetter också! Vad tror ni kommer att hända nu då? Hoppas att ni uppskattar kapitelt! KOMENTERA!! see ya! :DDDDDDDD
När jag såg mig i spegeln så var det en papperslapp i hörnet.
"What's that?" sa jag för mig själv och tog de tre lapparna i mina händer. På den första lappen så stod det: Two tickets to 1D's koncert, just what you and Maja wanted :). Jag kände hur tårarna börja rinna igen. De två andra papperslapparna var biljetterna. Jag satte mig på golvet med ansiktet i händerna.
Vad har jag gjort?
Majas perspektiv.
När Jasmine lämnade mig där klassrummet så började jag gråta. Varför hade jag berättat för Sofie? Hon hade skrytit om att hon visste mer om 1D än mig, jag hade blivit så arg att det bara slank ur mig. Det kändes bra för tillfället men efter ett tag så hade jag förstått vad jag hade gjort. Jag sprang hem gråtandes och slängde mig in i huset, väl inne så la jag mig ner på golvet. Det var inte värt att leva längre. Pappa kom hem några minuter senare och hittade mig där, gråtandes på golvet, efter att ha berättat vad som hade hänt så tröstade han mig men det hjälpte inte alls. Hon skulle aldrig förlåta mig.
"Jag längtar hem pappa." sa jag snyftandes. Han såg frågande på mig.
"Det här är ditt hem gumman"
"Jag menar vårt riktiga hem, i Sverige, jag är trött på att vara rädd jag jag uttalar engelskan fel" Det var egentligen inte det som var det verkliga skälet men allting blev så mycket värre i just det ögonblicket.
Jag vaknade av att mamma väckte mig försikigt. Jag låg i min säng och sov djupt.
"Gumman, du måste gå upp nu, det är sista dan i skolan. Det är sommarlov sen" sa hon lungt. Jag vägrade.
"Nej, jag kommer inte kunna se Jasmine i ögonen igen" Mamma såg på mig.
"Så farligt var det ju inte, hon kommer att förlåta dig" tröstade hon. Men hon förstod inte. Att göra något som ens vän sagt att man inte får är mer än bara en lögn, även fast hon förlåter mig så kommer hon aldrig att lita på mig igen, det skulle aldrig bli normalt igen.
Tillslut så gav jag upp, skolan började en timme senare och slutade två timmar tidigare. Jag tog på mig en vit klänning och borstade mitt hår. Jag åt en snabb frukost och gick sedan med några kramar som hejdå. När jag gick förbi Jasmines hus så tyckte jag att jag såg henne i ett fönster men jag vände blicken direkt. Jag hann med den tidiga bussen och kom snabbt till skolan. Väl där så hängde Sofie efter mig.
"How did they look?" och "What did it feel like" var vanliga frågor som kom gång på gång. När vi satt och lyssnade på rektorns avskedstal så sneglade jag mot Jasmines plats. Hon var inte där. Jag blev orolig och såg mig omkring, hon var ingenstans. Hon måste ha blivit väldigt ledsen. Jag fick dåligt samvete.
När vi gick ut för att bli fotade så såg jag henne stå där. Solen lyste på hennes mörkbruna hår där hon stod i en svart klänning. Jag kände för att bara springa fram till henne men hindrade mig själv. Jag såg åt ett annat håll en stund men kände sen en kram.
"I'm sorry Maja" Hörde jag någon viska och jag kände Jasmines doft. "No, I'm sorry Jasmine" sa jag då. Hon släppte taget om mig och tog ner handen i fickan. Det prasslade lite och jag blev nyfiken. Hon tog upp två lappar ur fickan.
"Do you want to meet my cousin again?" Frågade hon lite mystiskt och tog upp två biljetter.
Vad bra att allting löste sig! :) Och nu har de biljetter också! Vad tror ni kommer att hända nu då? Hoppas att ni uppskattar kapitelt! KOMENTERA!! see ya! :DDDDDDDD
Taken kapitel 7 (Extra lång)
Tidigare:
Majas perspektiv.
Okej, den kanske inte var SÅ lång men den var längre än vad jag brukar göra. Hoppas att ni gillar den! :) Vad tror ni kommer att hända? Ju fler komentarer desto längre kapitel! komihåg det nu!! Har ni hört om de där 1D "paraderna" som de haft i Malmö och i Göteborg där de sjöng och hade 1D saker? Jag tycker att vi ska ha en i Stockholm också! Så ifall du kommer från Stockholm och också vill ha en 1D parad så är det bara att typ tweeta mig @OliviaOlssoncas :)))
Efter frukosten så hämtades dem upp av en svart bil. "Bye!" sa dem snabbt innan de gick, alla gav oss varsin snabb kram. När de gick så kände jag hur jag fick tårar i ögonen.
Tänk om jag inte får träffa Liam igen?
Vi satt oss inne i vardagsrummet och pustade ut. Vad hade just hänt?
Majas perspektiv.
Jag kunde inte fatta att DE hade varit här, hos min kompis, självaste One Direction! Jag hade andats samma luft, gått på samma golv, sett deras äkta, vackra, ansikten och det hade inte varit en bild eller en dröm. Det hade varit påriktigt! Och Jasmine är kusin med Liam! Jag kan kanske träffa dem igen! Jag satt och log och dagdrömde för mig själv men märkte sen att Jasmine snyftade där hon satt.
"What is it Jasmine?" Frågade jag oroligt medan jag hoppade närmare henne. Hon såg på mig med ledsna, bruna ögon. "I've missed him so much and now.. he's gone! sa hon mellan snyftningarna. Jag höll om henne. Hon trodde att hon inte skulle få träffa honom igen, jag förstod henne. Hon måste ha haft ett nära band till honom, hon aknade honom innan med men nu när hon träffat honom en gång till så ville hon inte släppa taget. "You WILL meet him again, I promise. Sa jag lugnande medan jag klappade henne på huvudet. Plötsligt så hörde jag hur någon låste upp dörren utifrån, det var Jasmines mamma.
"I'm hoooooome!" Sa hon lite barnsligt och skrattade sedan. "And I have suprises for you!" Sa hon sedan. Dörren stängdes och man hörde hur påsar prasslade. Jasmine torkade bort sina tårar och satte sig, rak i ryggen.
"I DON'T like suprises, you know that!" Sa hon lite irriterat. Hennes mamma bara skrattade. Hon hade varit i i stan och bott på hotell såvitt jag vet och hon hade shoppat MYCKET. När hon kom in i rummet så hade hon 5st påsar i händerna.
"Then i guess that I can give this to Maja." Sa hon och log. "NOOOO!! WAIT!! let me see first..." Jag skrattade högt och de andra också. Jasmines mamma hade köpt lite kläder: jeans, tröjor shorts osv, hon hade även köpt kläder till mig. "You shouldn't have..." Försökte jag men då kom hon med ett: "But I did!" När vi hade provat våra kläder och hoppat runt lite så kom hennes mamma från ingenstans.
"That's not ALL the suprises but you have to find the last one!" Hon log ett brett leende men Jasmine blev bara arg. "I HATE SUPRISES!!!!" sa hon högt. Vi spenderade hela förmiddagen på att leta efter den sista överraskningen men utan resultat.
Jasmines perspektiv.
När vi blivit både hungriga och trötta så slutade vi leta. Vi tog fram resterna efter gårdagen och började att äta.
"What do you think it is?" Frågade Maja mig mitt i maten.Jag tuggade ur det jag hade i munnen.
"I don't know... maybeee....."Jag tänkte efter. "Maybeee.. a carrot?" Mumlade jag. Hon skrattade åt mitt skämt som jag inte trodde var så roligt. "What's so funny?" Frågade jag. Men hon svarade inte, det var nog någon svensk grej, eller någon directioner grej... Hon var i alla fall väldigt konstig. Jag hade ju bara tagit någon random sak och ifall jag erkänner så var det en bild på morötter bakom henne som jag fått idén ifrån...
"Wait Jasmine!"
Jag hörde någon ropa bakom mig i skol-korridoren. När jag vände mig om så var det "Den populära tjejen" Sofie. När jag vänt mig om så saktade hon in. "What?" Hon såg på mig med stora ögon.
"Is it true that you've met One Direction?" Undrade hon. Hur visste hon det? Vem hade berättat? Maja? Men isåfall, varför sa hon inte "Du och maja" istället för "Du". Jag visste inte vad jag skulle säga men jag ville inte ljuga.
"Yeah, who told you?" Undrade jag men hon hade redan kommit halvvägs i korridoren och börjat skrika. Jaha, nu så kommer alla att veta det, bra jobbat Jasmine! Nästa dag var sista dan i skolan, det var sommar och riktigt varmt ute. Jag hade inte haft så mycket kontakt med Liam, bara ett par sms att han mår bra. Jag gick in i klassrummet och började med No:n, jag hatar No. Under lektionen så försökte jag få Maja att märka mig genom att vinka och sånt men läraren blev bara arg på mig så jag gav upp. När lektionen var slut så sprang alla iväg, det var sista lektionen och imorgon så var det sista dan så det var inte så konstigt.
"Have you told Sofie about me and Liam or that we have met One Direction?" Sa jag när jag tog tag Maja i armen. Hennes kinder blev röda. "eeeh.. maybe a little..." Mumlade hon. Jag blev riktigt arg. "Why? I told you to not tell anyone!" Sa jag högt. "But she... I... We.." Jag såg arg på henne. "I don't care what happened!" Jag gick iväg, lämnade Maja ensam i klassrummet med bara mina sista ord som sällskap.
Jag kom hem och la mig på sängen. Jag grät högt och tårarna sprutade, jag hade förlorat min bästa vän. När mamma kom hem så tröstade hon mig genom att säga att allt kommer att lösa sig men jag visste att det aldrig skulle göra det. När hon gått ut ur rummet så gick jag in till badrummet för att torka bort tårarna och få mig att se lite vettig ut i alla fall. När jag såg mi i spegeln så var det en papperslapp i hörnet.
"What's that?" Sa jag för mig sälv och tog de tre lapparna i mina händer. På den första så stod det: Two tickets to 1D's koncert, just what you and Maja wanted :). Jag kände hur tårarna börja rinna igen. De två andra papperslapparna var biljetterna. Jag satte mig på golvet med ansiktet i händerna.
Vad har jag gjort?
Okej, den kanske inte var SÅ lång men den var längre än vad jag brukar göra. Hoppas att ni gillar den! :) Vad tror ni kommer att hända? Ju fler komentarer desto längre kapitel! komihåg det nu!! Har ni hört om de där 1D "paraderna" som de haft i Malmö och i Göteborg där de sjöng och hade 1D saker? Jag tycker att vi ska ha en i Stockholm också! Så ifall du kommer från Stockholm och också vill ha en 1D parad så är det bara att typ tweeta mig @OliviaOlssoncas :)))
