Niall's perspektiv.
- Oh my god, Niall!
Det hade gått så fort, jag hade spryngit upp för trapporna, i förväg och plötsligt så sprang jag rakt in i någon som var påväg ner, vi hade fallit ner för trappan och nu låg vi på golvet, sida vid sida, jag låg på rygg och hon på mage, jag tror iaf att det var en hon eftersom hon hade långt, brunt hår och en klänning på sig.
Det var Harry som hade skrikit.
- I'm so, so sorry... sa hon medan hon ställde sig på fötterna.
En kvinna springer ner för trappan och ropar något på svenska, hon låter orolig.
När hon ser mig och tjejen så ser hon helt förstörd ut.
- Lisa! ropar hon medan hon sprang annu snabbare ner för den sista biten av trappan.
vakterna som hade följt oss in gick fram till tjejen som troligtvis hette Lisa och bar upp henne så att hon spratlade i luften.
- No, no it's ok! sa jag medan jag hoppade upp på fötterna igen, vakterna satte motvilligt ner henne igen.
Kvinnan som precis hade sprungit ner för trappan gick fram till mig.
- Are you sure, I mean... Hon hann inte slutföra sin mening innan jag sa:
- Ofc I'm sure! Och gick fram till Lisa.

Lisa's perspektiv.
När jag hade förstått att det var Niall från One Direction jag hade sprungit in i så höll jag på att svimma, varför är jag så klumpig! Jag hade sagt förlåt och försökt smita men då hade vakterna tagit mig.
När Eva frågat Niall ifall han var säker att jag inte skulle bli bort buren och så, då tappade jag all min respekt för henne men eftersom han hade sagt att han var säker så blev jag lugn igen.
När han var påväg fram till mig där jag stod i ett hörn så kunde jag inte röra mig.
- Are you ok? frågade han, ingen hade frågat mig än, de andra killarna gick också fram till mig då.
Jag nickade blygt och såg ner i marken.
- Are you sure? Frågade Zayn där han stod bredvid mig, jag fick panik, jag var omringad, även fast det var av mina idoler så var det ändå skrämmande för mig.
Jag nickade igen.
Vakterna kom från Sverige, killarna hade säkert fått dem eftersom inte alla skrikande fans skulle ge sig på dem, ingången hade blivit full av fans så de hade gått in bakvägen.
De frågade Eva på svenska varför jag hade sprungit här nere, de hade ringt och sagt att ingen skulle vara på hotellet vid den här tiden, hon berättade vad som hade hänt och att hon var min moster.
- Eftersom det var ditt fel så kommer jag att säga till din chef, om du har tur så sjunker bara summan på din lön, i värsta fall så blir du sparkad.
Eva gav mig en mördande blick.

Louis perspektiv.
Medan de svenska vakterna pratade med kvinnan som kände tjejen så var vi helt tysta.
Jag undrade ifall kvinnan skulle bli sparkad och vad skulle hända med tjejen.
Hur kände dem varandra? Allting var helt rörigt.
Efter en stund så slutade de prata med varandra, vakterna vände sig till oss.
- We have to go. sa dem och började gå upp för trappan.
Vi vände oss till Lisa och sa hejdå, av någon konstig anledning så skulle vi faktist sakna henne.
Hon vinkade försiktigt tillbaka, hon hade tårar i ögonen.

Eva's perspektiv.
När vakterna och killarna hade gått så förberedde jag mig på att skälla ut Lisa men när jag såg henne, med tårar i ögonen så ändrade jag mig.
- Pappa kommer aldrig förlåta mig för det här. sa hon med gråt i rösten.
Jag tänkte efter och komihåg att efter min syster Helena hade dött så hade ju hennes man Gustav börjat dricka.
Det var då jag såg närmar på henne, hennes kofta hade fallit av och hennes armar var fulla av blåmärken och sår.
- Har Gustav gjort det där? sa jag och pekade på hennes armar.
Hon tog snabbt upp koftan och satte på sig den, sedan så skakade hon på huvudet.
- Nej, nej det var inte han. svarade hon med skrovlig röst.
Så säger alla som blivit slagna av sin förälder, det visste jag.
- Men gumman, vam var det då, vem var det som gjorde det där mot dig?
Hon skakade på huvudet och såg ner i golvet.
-Jag, jag kan inte säga det, det går inte, jag kan inte.
Hon sprang upp för trappan i full fart, jag skulle aldrig ha hunnit ikapp henne.

Lisa's perspektiv.
Jag kunde inte berätta att de var dem i skolan som hade gjort det, då skulle jag bara få mer stryk.
Pappa hade slagit mig några gånger men då var det i ansiktet eller i magen.
Jag sprang det snabbaste jag kunde, igenom folkmassan utanför hotellet, ända till busshållplatsen.
Efter bussen så sprang jag också, jag vill inte att jag ska hamna i samma situation som igår när pappa kom på att jag hade kommit ovanligt sent hem.

Dörren öppnades med ett knak, klockan var halv 5 och pappa snarkade i vardagsrummet, hela lägenheten luktade sprit och jag höll för näsan.
Jag smög försiktit in till mitt rumoch stängde dörren, jag satt på musik och kom just på.
Jag har träffat One Direction, jag har pratat med dem, jag har rört dem!

______________________________________________________________________________________________

Hej förra gången så glömde jag att göra såhär :)
Tack för alla komentarer, jag trodde inte att någon alls skulle läsa min novell.
Vad tyckte ni om det här kapitlet då? Jag tål kritik, minst 3 komentarer innan nästa kapitel :D