Eva's perspektiv.
- Hur kunde du!?
Lisa hade precis kommit in igenom dörren och sett mig med poliserna, jag visste att det jag gjorde var rätt, han gjorde ju henne illa men jag tyckte ändå synd om henne, det var ju ändå hennes pappa och den enda förälder som hon hade kvar.
Hon tappade kassen hon hållit i och sedan sprang hon iväg.
- Jag följer efter henne, ni kan vara kvar, jag kommer snart tillbaka. sa jag till poliskonstapeln som hette Pär, han nickade och återgick till sitt arbete.
Jag sprang ut igenom dörren, jag hade en svag aning om vart hon skulle kunna vara, kanske på det ställe där hon, jag och hennes mamma brukade sitta i skogen.
Jag sprang vägen jag sen länge kände igen och det gick snabbt.
På den gamla bergskanten satt hon, med ansiktet i händerna, gråtandes.
Jag satt mig bredvid henne, jag älskade henne värkligen, hon var min ända systers dotter.

Lisa's perspektiv.
Jag kände hur Eva's hand var på min axel, jag brydde mig inte överhuvudtaget om det, hon hade fått min pappa att åka in i fängelse och jag skulle troligen få bli adopterad pga det.
- Det kommer att bli bra Lisa, det ska jag se till, du kan bo hos mig tillsvidare. sa Eva lugnt.
Jag andades tungt för att försöka få slut på gråten, det kanske skulle bli bra i alla fall, jag kanske kunde bo hos Eva men han kanske inte skulle säga ja till det där med en vecka med One Direction, det får jag ta senare.
- Jag... jag skulle gärna bo hos dig ett tag Eva. sa jag försiktigt.
Hon log mot mig och sedan gav hon mig en stor kram.
Ett ljud kom från min mobil i fickan, ljudet var tillbaka!
Jag tog upp den och såg att jag hade 12 olästa meddelanden och alla var från antingen Harry, Louis, Zayn, Niall eller Liam.
De undrade hur det var, om det gick och erkände att de förstod att pappa slagit mig, det kändes bra att de brydde sig så mycket om mig att de tog sig tid att messa mig.
Jag var djupt inne i mna tankar och tänkte inte på att jag log, Eva såg frågande på mig.
- Vad är det som händer? frågade Eva mig.
Jag tvekade först med att berätta för henne men när jag väl hade börjat så fortsatte det utan svårigheter och tillslut så hade jag berättat allting.
Eva var glad för min skull, hon tyckte att det gick bar att vara en hel dag med killarna, eftersom det skulle vara i Sverige så skulle det inte ta så lång tid att komma dit.
Jag messade killarna att det gick och de svarade glatt på det.
I just det ögonblicket så var allting helt och hållet perfekt.

Zayn's perspektiv.
Vi hade varit oroliga för Lisa, vi förstod precis när hon sa att hennes pappa var "speciell" att han inte behandlade henne bra, hon hade ju också blåmärken och sånt så det bevisade att i hade rätt också.
Alla hade messat henne efter att vi hade träffats och när hon svarade att hon kunde så blev alla både lättade och glada, lättade för att inte hennes pappa slagit ner henne så att hon inte kunde svara och glada för att vi skulle få träffa och lära känna henne.
Det skulle hända om en vecka och vi längtade väldigt mycket, det var inte bara hon som hade vunnit, det var också en annan tjej som hade känt igen oss i en annan del av Stockholm, hon hette Anna.

Anna's perspektiv.
Jag blev väldigt förvånad när jag kände igen One Direction på gatan, utkädda.
Nu, om en vecka så skulle jag träffa dem och vara med dem i en vecka men de sa att vi inte skulle vara ensamma, det var en annan tjej som också skulle vara med, Lisa hette hon.

En vecka senare.
Jag stod och väntade på killarna och Lisa, jag var där 20 min för tidigt bara ifall att.
Efter 5 min kom en tjej, hon hade långt brunt hår och hon hade ett par gröna jeans med ett svart linne till.
- Du måste vara Lisa! sa jag och gick fram till henne, hon blev förvånad och då såg jag att hon var en sån där väldigt blyg person, raka motsatsen till mig.
- Ja... och du måste vara... Anna... Hon svarade med en svag, blyg röst.
Jag nickade och tog hennes hand.
- Visst ska det bli kul? Jag menar att vara med dem i en vecka, värsta drömmen alltså! sa jag högt.
Lisa log och nickade, då bestämde jag mig, jag ska minsann ge henne självförtroende.
Då hördes skrikande tjejer en bit bort, de sprang efter en svart bil som stannade precis framför oss.
Vindrutan rullades ner.
- Hurry up, They're coming! säger Louis och ler.
_______________________________________________________________________________________________
Oj, idag så hände det ganska mycket i novellen.
Komentera vad ni tycker!
Skriver en till del imorgon, eller kanske två, vem vet? <33