För tillfället så var allting helt perfekt.
- Men vet ni vad jag har tänkt på? Frågade frida oss. Vi skakade på huvuderna och såg på henne.
- Ifall vi ska vara här en längre tid så måste vi ha jobb! sa hon och log brett. Jag och Anna såg på varandra.
- Men vart? Sa jag och Anna i munnen på varandra.
- Nandos! Skrek Frida och sprang över gatan där Nandos låg. Jag och Anna sprang efter.

---

Lisas perspektiv.
Det gick två år. Frida och Harry hade blivit tillsammans och vi bodde fortfarande i London, vi hade inte velat flytta därifrån när vi väl kunde det. Vi hade hälsat på våra familjer några gånger och då tagit med oss killarna. Vi satt i soffan och såg på film, filmen var läskig och vi satt alla i en klump i den lilla soffan. Jag skrek till ibland och då kände jag hur alla andra också ryckte till, ganska kul faktist. Nästa dag så skulle vi till London eye. Vi tyckte att detskulle bli ricktigt kul. När filmen var slut så hade vi alla somnat. Jag vaknade en gång mitt i natten av att jag hörde Niall smyga in till köket, jag skrattade lite för mig själv och somnade om i någons famn, jag visste inte vem det var eftersom man inte såg i mörkret. När jag vaknade nästa dag så var jag ensam kvar i soffan. Alla andra hade gått för att göra sig i ordning för att gå ut.
- Godmorgon sjusovare! hörde jag Frida säga ifrån köket. Hon satt vid matbordet och åt en macka, hennes blonda hår länste i solen.
- Vad är klockan... mumlade jag nyvaket. Hon ryckte på axlarna och fortsatte på sin macka. Jag gick för att hämta min mobil och den visade 11.30.
- Vart är de andra? Undrade jag medan jag gick in i köket. När ingen svarade så såg jag upp från mobilskärmen.
- Congratulations!! Skrek alla där de stod i köket. De höll i en stor födelsedagstårta där det stod 20 på. Jag sken upp och blev lite generad. De sprang fram till mig och gav mig en stor gruppkram. jag hade glömt min egen  födelsedag!
- We love you Lisa! Sa Louis och kramade mig extra hårt.
När vi (mest Niall) ätit upp den stora tårtan så fixade vi oss snabbt och gick sedan till London eye. Vi satt oss och pratade. Det gick långsamt så killarna började sjunga Forever young.
Let's dance in style,
Let's dance for a while, Heaven can wait we're only watching the skies,
Hoping for the best but expecting the worst, Are you gonna drop the bomb or not?
Let us die young or let us live forever,
We don't have the power but we never say never,Sitting in a sandpit,Life is a short trip,The music's for the sad man.
Forever young,I wanna be,Forever young,Do you really want to live forever,Forever,Forever young.
Some are like water, some are like the heat,Some are a melody and some are the beat,But sooner or later they all will be gone,Why don't they stay young?
It's hard to get old without a cause,I don't want to perish like a fading horse,Youth is like diamonds in the sun,And diamonds are forever.
Forever young,I wanna be,Forever young,Do you really want to live forever,Forever,Or never?
Forever young,I wanna be,Forever young,Do you really want to live forever,Forever,Or never?
So many adventures couldn't happen today,So many songs we forgot to play,So many dreams swinging out of the blue,We'll let 'em come true.
Forever young,I wanna be,Forever young,Do you really want to live forever,Forever,Or never?
Forever young,I wanna be,Forever young Do you really want to live forever,Forever,Or never?
Forever young,I wanna be,Forever young,Do you really want to live forever,Forever,Or never?Forever young,I wanna be,Forever young,Do you really want to live forever,Forever,Forever young...
De sjöng tillsammans och jag njöt av stunden, jag såg ner till marken och såg en man där nere. Han stirrade på mig. Det var något med honom, något bekant. Precis när jag skulle vända blicken åt ett annat håll så förstod jag allting. Mannen där nere var samma man som hade kidnappat mig. Mannen som kidnappat mig var min pappa. Jag hade inte sett det förut men då förstod jag det.
- Pappa... mumlade jag och kände en tår rulla ner för mitt ansikte. Anna vände sig till mig.
- Vad sa du? undrade Anna. jag skakade på huvudet och hon vände sig till killarna igen som fortfarande sjöng. Mannen där nere, min pappa, tog fram något från sin ficka, något svart, en telefon. När vi kommit ner så stod han fortfarande där. Killarna sjöng fortfarande Forever young. Jag såg på pappa och han såg på mig men det var något i hans blick som var ny, hat. Han tog snabbt upp saken jag förut trott var en telefon, det var en pistol. Han siktade snabbt mot mig. Kulan träffade mig i magen, jag kände hur kulan genomborrade min hud och sedan in i mina inre organ. Blodet var varmt mot min hud och jag kände mig svag. Jag föll hårt mot asfalten, darrande. Det sista jag hörde var One Direction som sjöng Forever young.

---

Så, då var den novellen slut! Jag ska börja på en ny imorrn! Vad tycker ni om novellen i helhet? var den bra? Har ni ideér till min nya novell? Berätta! Vill ni va med i den? Gärna! jag behöver namn, utseende och kanske lite personligheter :) SEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEES <33333