När Liam vände sig om så pirrade det i magen, med det är ju klart det gjorde! Han är ju Liam Payne! Han log mot oss med ett fint leende. När han såg Jasmine så gav han henne en lång kram, hon verkade väldigt lycklig.

"I've missed you so much!" Sa hon när de släppte varandra. "And I've missed you..." Mumlade han tillbaka. De vände sig till mig där jag stod lite forever alone.

"And this is..." Sa Liam medan han gjorde en gest med handen mot mig. "Maja" Sa jag snabbt. Han log mot mig.

"Ok, Maja and Jasmine... I have a suprise for you..." Han lät lite mystisk. "Tell us!" Skrek Jasmine som inte alls gillar överraskningar men han bara skrattade. Vi började gå, jag och Jasmine visste ju inte vart så vi bara följde efter. Efter en stund så kom jag på att vi var påväg hem till Jasmine. Jag såg att Jasmine var väldigt lycklig att få träffa Liam igen, tänk att hon inte berättat för mig om honom! Jag har ju alltid tjatat om One Direction och om hur mycket jag älskar dem. När vi var påväg upp för trapporna i Jasmines lägenhet så började jag skratta. De såg frågande på mig men jag ryckte på axlarna, jag visste inte vad jag skrattade åt.

Det kändes som att jag drömde. det var super roligt att få träffa Liam igen! Det tog evigheter att gå upp för trappuppgången, jag hatade överraskningar! Jag undrade vad det var... När vi kom upp så stannade Liam framför dörren. Jag stod och väntade på att han skulle öppna en liten stund tills jag kom ihåg att det är jag som har nyckeln. Jag fick en liten skrattattack som sen smittade av sig på både Liam och Maja. När jag öppnade dörren så var det inget speciellt där inne, jag slängde min väska på golvet och struntade i att ta av mig conversen. När jag sprungit runt i huset så kom jag ivrigt tillbaka.

"Where is it!?!" Frågade jag anfådd. Maja såg lika ivrig ut som jag. Liam skrattade åt oss och gick in till köket helt random. Vi sprang efter lite irriterade. Han satte sig ner på en stol och log, han vägrade svara på alla frågor vi ställde men så plötsligt så ringde det på dörren. Mamma hade ju en nyckel, varför öppnade hon inte själv? Jag gick fram till dörren med tunga steg, jag hatade överraskningar. Jag låste snabbt upp dörren och öppnade den. Med ansiktet vänt mot golvet så såg jag fyra par skor. Jag såg förvånat upp. Bakom mig så hörde jag Maja mumla för sig själv.

"Oh my god...."

---

LALALALALALALALALAAAAAA.... Eftersom ni förstår vilka de är (inte konstigt) så var det inte så spännande... men det kommer! ta det lugnt! :) Jag har inte så många läsare :( så om ni gillar Bloggen/Novellen säg det då till andra som gillar 1D! det skulle göra mig as glad :) Har ni ideer så är det bara att berätta dem!

Ni kanske får ett kapitel imorrn, annars så blir det på Tisdag :))

See yaa, lovee yaa! ;DD