Taken kapitel 11

Tidigare:
"Niall, you shouldn't done that..." mumlade Liam när han såg alla springande, skrikande tjejer. Vi blev rädda och började springa mot dörren. Jag som inte alls var lika snabb som de andra hamna efter och tjejerna var snabbare än mig med. De brydde sig såklart inte om mig men de var helt galna i killarna så jag var som osynlig för dem. De sprang rakt in i mig och jag skrek, de sprang på mig med sina hårda skor. Det sista jag hörde var Jasmine.
"MAJA!!!"

Jasmines perspektiv.
När vi började springa från de skrikande tjejerna så blev jag livrädd. Jag sprang mitt snabbaste men när jag precis skulle nudda handtaget på dörren så hörde jag en till röst bland allt skrikande, en jag kände igen, Maja. Jag vände mig om och såg hur alla tjejer sprang över henne och att hon låg där nästan medvetslös.
"MAJA!!!" Skrek jag. Niall och Liam vände sig om för att se vad som hänt.
"Oh my..." Mumlade Niall och tog händerna för munnen. Liam såg på mig med uppspärrade ögon. Tjejerna kom fram mot oss och fladdrade med lappar som dem ville att killarna skulle signera. Jag sprang fram till Maja och såg hennes mörbultade kropp som låg där på golvet, helt livlös.
"WHATS WRONG WITH YOU! DIDN'T YOU SEE HER!?! OFC YOU DID!!" Skrek jag och mina tårar bara rann nedför mitt ansikte. Nu stod de andra killarna vid dörröppningen, de såg rädda ut. Niall och Liam sprang fram mot mig med papper och saker från förstahjälpen.
"Maja, wake up, please... wake up.." Mumlade jag och skakade på henne. Jag blev bara mer och mer aggresiv och skakade henne hårdare.
"WAKE UP!! WAKE UP!!! MAJAA!! Skrek jag men Niall fick dra bort mig därifrån. Liam tog fram sin mobil och ringde en ambulans. Säkerhetsvakter strömmade in i rummet och fick bort alla tjejer som inte skrek längre. De andra killarna gick fram till Maja kollade ifall hon andades,det gjorde hon.
"it's my fault..." Mumlade jag och grät. Niall kramade hårdare om mig.
"No, it isn't your fault" Sa han men jag visste att det var det, om jag bara inte blivit så rädd och inte sprungit ifrån henne, hon klarar sig inte ensam. Liam kom fram till mig och Niall, han såg allvarligt på oss.
"The ambulance is coming in a minute" Sa han och klappade mig på axeln.
"It's going to be ok, Jasmine." Sa han till mig men jag skakade på huvudet, jag var riktigt orolig för henne. Ambulansen kom och jag stod hela tiden bredvid båren, Maja låg där, medvetslös. När vi kom ut så sa de att jag inte skulle få plats.
"WHAT DO YOU MEAN "ITS NOT ENOUGH ROOM FOR ME??!" Skrek jag. De såg på mig lugnt.
"Take a taxi Jasmine..." mumlade dem. Jag blev arg och sprang fram till båren men Niall hejdade mig.
"We can take a taxi" viskade han i mitt öra. Jag nickade försiktigt och backade. Direkt när taxin åkte iväg så hittade vi en taxi. Eftersom det bara fanns fyra säten så fick Jag sitta i Liams knä och Niall satt i Zayns famn. Vi åkte snabbt och var helt tysta under tiden. Jag fick ibland kramar och klappningar men jag såg knappt vilka de var som gjorde vad. När vi kom fram till sjukhuset så sprang jag in med Liam och Niall tätt efter mig. Kvinnan i disken sa att Maja var på tredje våningen och att hon precis kommit in. Jag sprang till närmaste hiss och kom upp snabbt utan någon annan i hissen. Jag letade efter rummet som kvinnan sagt. rum 8. Jag sprang förbi alla tills jag kom till rätt. När jag kom dit så var dörren låst så jag bankade på den.
"LET ME IN!" skrek jag men ingen öppnade och tillslut så gav jag upp. Jag satte mig ner på golvet och grät. Jag kände hur någon gav mig en kram bakifrån. Det var Liam och Niall som hade kommit upp innan de andra.
"It's going to be ok Jasmine" Sa Liam. Jag hörde att han var osäker.
"You can come in now" Sa kvinnan som precis öppnat dörren. Hon var sjuksköterska och bar vita kläder. Jag hoppade upp på fötterna och sprang in i rummet. Maja låg där på en vit bädd. Hennes ansikte var blekt men hon var vaken och vid liv.
"Maja!" skrek jag och sprang fram till henne. Jag gav henne en stor kram och hon log. Apparaten bredvid henne pep och visade hennes hjärtslag. Hon såg olycklig ut men jag var glad att se henne.
"Please, don't remember me like this..." Mumlade hon med hes röst. Jag förstod inte vad hon menade då.
"Remember me happy, like when I was younger and..." Apparaten slutade att pipa.
"And? And what Maja!? Maja? MAJA!?" Jag skakade henne men hon varken rörde sig eller sa något. Läkare kom in i rummet och fixade med saker.
"I think you should go out now" Mumlade sköterskan. "NOO!!!" Skrek jag men Liam bar ut mig. Jag satt i Liams knä och grät i flera timmar. Jag kände hur de andra försökte trösta mig men det gick inte. De kände sig nog skyldiga för på något sätt så var det faktist deras fel. Jag grät tills jag blev utmattad och somnade.
Jag vaknade med ett ryck, jag hade haft en mardröm. Jag låg i en bred säng och mina föräldrar stod på var sida om den, lite längre bort stod Liam.
"Where is Maja?" Undrade jag och de såg olyckliga ut. Jag såg mig snabbt omkring. Hon var inte där.
"Where am I, oh no, I think i missed the koncert... what are you doing here Liam?" Frågade jag och min mamma satte sig bredvid mig i sängen.
"Jasmine..." Mumlade hon och strök mig i håret. "Maja died yesterday don't you remember?" Frågade hon. Då förstod jag, det hade inte varit en mardröm, det var påriktigt.

Spännande? Ledsamt? Bra? BERÄTTA!! Nu fick ni ert efterlängtade kapitel:))) vsg... det var kul att skriva den. Någon som såg killarna på KCA idag?? Jag gjorde det och de var AS BRAAA!!! Skriver snart igen! hoppas att ni komenterar mycket, blir så glad när ni gör det:))

Kommentarer
Postat av: Katja

VARFÖR DOG MAJA DIN LILLA IDIOT -.-

2012-04-03 @ 16:29:07

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0