Omg....
Asså det går ett rykte att Harry typ skaffat sig en tjej! Jag såg det nyss och blev helt... Jag vet inte vad... Knäckt typ. Det sägs att det är ett fan och att hon är i Harrys ålder (inte 32 alltså;) och att de har träffats några gånger. De har typ varandras nummer så de håller kontakten. Jag vill inte tro på det här! Jag vet, jag vet : man ska vilja deras bästa som en directioner men han ska inte ha en tjej, det är Liam och Louis som ska ha det!! Berätta vad ni vet så att jag inte typ dör av depression...
Taken kapitel 10 (special!)
Tidigare:
Jasmines perspektiv.
"Pappa, hörde du inte när jag ropade?" Han vände sig inte om. "Jo, jo det gjorde jag" sa han med en förstörd röst. Jag förstod att något var fel och gick fram till honom. Jag tog honom om armen.
"Vad är det pappa? vad har hänt?" Hans blick vände sig till mig och hans ögon var helt röda. Han torkade bort tårarna och sa orden jag aldrig velat höra:
"Din mamma har lämnat mig"
Jasmines perspektiv.
När Maja hade gått så satte jag mig vid datorn. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra så jag gick och duschade istället. När jag kom ut från duschen så hörde jag att min mobil ringde, den hade nog ringt länge.
"Jasmine" Sa jag och satte mig i min säng. Jag hörde hur någon snyftade och förstod att det var Maja.
"Omg, Maja, what is it?" Undrade jag och försökte lugna ner henne. Hon berättade att hennes föräldrar hade skilt sig och att hennes mamma inte längre var där. Jag förstod henne, mina föräldrar hade skilt sig när jag var 9 år och jag hade gråtit i flera timmar när jag fick reda på det. Jag frågade om hon ville komma över men hon sa att hon redan var där.
"What do you mean?" Undrade jag. "Look out..." Mumlade hon. jag gick fram till fönstret och såg henne där nere. Jag sprang ner för trappuppgången och öppnade porten, hon hade glömt bort koden som vanligt. När hon kom in så gav jag henne en stor, varm kram. Vi gick upp och in i min lägenhet.
"Where is your dad?" Undrade jag medan jag gjorde té åt henne. "I don't really know, he just left when he told me about mum." Svarade hon ledsamt. Jag gick fram till henne och gav henne en till stor kram.
Efter några timmar så kom mamma hem, hon fick veta vad som hänt och lät Maja sova över. Hon somnade snabbt och jag strax efter henne.
I helgen.
Vi satt i mitt rum, Majas pappa var fortfarande borta och polisen letade efter honom. Hennes mamma klarade inte av pressen så Maja bodde hemma hos oss. Jag låg och såg på henne när hon sov, hon sov så himla sött. Efter en liten stund så vaknade hon.
"What time is it?" Undrade hon medan hon sträckte på sig. Jag såg på klockan. "Half past nine..." Vi såg på varandra, skräckslagna.
"... what day is it..." Mumlade hon. Hon hoppade ur madrassen hon låg på och sprang in i badrummet. Konserten skulle börja klockan 5 och vi hade inte ens köpt kläderna vi skulle ha på oss än. Jag sprang skrattande efter henne och vi borstade, flummigt tänderna.
Vi shoppade till klockan 2 då vi åt en sen lunch, efter det så åkte vi snabbt hem. Jag köpte en röd, kort klänning som jag skulle ha mina svarta tights till medan Maja köpte ett par vita jeans som hon skulle ha till sin One direction tröja. Vi kom hem vid halv tre och då vi började göra oss i ordning. Vi var klara vid klockan 4 och då var min mamma hemma.
"Please, can you drive us to the koncert... please!! bönfallde jag och använde mina "puppyeyes" för att hon skulle ge med sig. Hon var först osäker men till slut så gav hon med sig.
"Sure.." mumlade hon och gick ut med oss. Vi satte oss i bilen och åkte iväg. Vi satt och väntade... och väntade... och väntade... det kändes som att bilresan aldrig skulle ta slut. Men plötsligt så stannade vi och man såg massor av tjejer.
"Thanks mum, you're the best!" sa jag och gav henne en lätt puss på kinden. "I know!" Sa hon malligt och skrattade sedan. När vi stängde bildörrarna så åkte hon iväg.
När vi hade gått förbi havet av tjejer så gick vi in. Vi hade fått platser långt fram och jag hoppades att De skulle se mig. Maja var helt hysterisk. Efter en stund så kom killarna in, och publikens småprat förvandlades till skrik.
Majas perspektiv.
När killarna kom in så började jag att vråla och jag var inte den enda. Jag skrek tills de började sjunga. Den första låten de sjöng var Taken efter den så sjön de One thing, same mistakes, Up all night, I wish och avslutade med I should have kissed you. I slutet av I should have kissed you så fick Jasmine ögonkontakt med Liam och han kände igen henne. Vi blev glada och efter en stund så kände de andra igen oss också. Efter konserten så tappade vi bort oss, vi gick en genväg som tydligen var en omväg.
"I told you that it wasn't the right way" sa jag men skrattade lite åt oss, vi tappade alltid bort oss. Efter en stund så såg vi att vi hade kommit till toaletterna och vände om. Vi gick en annan väg och gick förbi massor av dörrar där det stod private på men vi struntade i dem.
"Jasmine!" Hörde vi bakom oss, vi vände oss och såg Liam komma i full fart från en av dörrarna. Han gav henne en stor kram och, konstigt nog, mig med.
"Did you guys like the koncert?" undrade han och vi nickade hastigt. Han såg på mig och log.
"I like your shirt." sa han och jag rodnade. Niall kom ut från dörren och såg oss också. Han ropade på oss och sprang fram men hann inte långt innan man hörde springande steg i korridoren.
"Niall, you shouldn't done that..." mumlade Liam när han såg alla springande, skrikande tjejer. Vi blev rädda och började springa mot dörren. Jag som inte alls var lika snabb som de andra hamna efter och tjejerna var snabbare än mig med. De brydde sig såklart inte om mig men de var helt galna i killarna så jag var som osynlig för dem. De sprang rakt in i mig och jag skrek, de sprang på mig med sina hårda skor. Det sista jag hörde var Jasmine.
"MAJA!!"
Var kapitlet långt? Jag har faktist kämpat med den så jag förväntar mig många komentarer! ;) Nu kommer det att händ lite mer saker, ifall ni har mer ideér så är det bara att berätta! Någon som vill vara med? Berätta då: hårfärg, ögonfärg och utseende, även ditt namn eller om ni vill ha något annat namn så är det också ok :))
Ni kommer nog få ett till kapitel den här veckan, det är bara att vänta och se...
Har ne Twitter? Följ mig så följer jag tillbaka, det är bara kul att följa lite svenska Directioners. Jag heter: @Directioner_Ia om ni undrar:)))))
SEEE YAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA :DDDDD
Taken kapitel 9
Tidigare:
Jasmines perspektiv.
"I'm sorry Maja" hörde jag någon viska och jag kände Jasmines doft. "No, I'm sorry Jasmine" Sa jag då. Hon släppte taget om mig och tog ner handen i fickan. Det prasslade lite och jag blev nyfiken. Hon tog upp två lappar ur fickan.
"Do you want to meet my cousin again?" Frågade hon lite mystiskt och tog fram två biljetter.
Jasmines perspektiv.
När jag tog upp biljetterna så blev hon helt hysterisk.
"Is that what I think it is?!?" Skrek hon och jag nickade. Efter att ha sprungit runt ett tag så behövde vi fotas och hon hade ett stort leende på läpparna. Vi fick våra betyg och sen så fick vi gå. Jag och Maja gick hand i hand hela tiden och sen så gick vi hem till mig.
"How did you get that!?" Undrade hon där vi satt på soffan i mitt vardagsrum. Jag log lite. "It was mums suprise" Svarade jag och hon nickade förstående. "When is the koncert?" Undrade hon. Det hade inte jag tänkt på tidigare så jag läste igenom biljetterna. "Omg, it's on the next weekend!" Skrek jag och hon stämde in. Mamma kom in i rummet.
"Oh, you're friends again!" sa hon glatt men vi bara fortsatte att skrika. Eftersom det var sommarlov så bestämde vi oss för att gå ut den kvällen. Vi åt på ett fik och shoppade lite. Efter det så gick vi hem till mig igen, vi satte oss i sängen och snackade om att träffa killarna igen. Jag kom på att jag skulle berätta för Liam att vi kom så jag tog upp mobilen och sms:ade snabbt. När jag inte fick något svar direkt så la jag ifrån mig mobilen. Vi satt och pratade ända tills vi somnade.
Majas perspektiv.
Jag vaknade av att Jasmines mobil vibrerade på bordet. Jag ville inte väcka Jasmine men jag ville väldigt gärna se vad det stod så jag smög försiktigt ur sängen. Det var från Liam: Yaaay! :D see you guys there! Jag log lite för mig själv. Han hade skrivit "er" inte "dig" Så han kom ihåg mig! Jag väckte Jasmine genom att peta Jasmine på näsan (haha) och hon vaknade snabbt och slog till mig på armen. Klockan var 09.30 och vi gick ner för att äta frukost. på kylen så var det en lapp. Jag läste högt: "We're out of milk, can U buy some? Love mum." Jasmine suckade bakom mig. Hon gick och klädde på sig snabbt och jag gjorde detsamma. Påväg till affären så berättade jag att hon fått ett meddelande från Liam. Hon tog upp mobilen och läste leende. Dagen gick snabbt och jag gick hem vid 3 på eftermiddagen. När jag kom hem så stängde jag dörren med en duns.
"JAG ÄR HEMMAAAAA!!" skrek jag skrattandes och tog av mig skorna. Det var tyst hemma. "Hallå, är det någon hemma eller?" Sa jag medan jag gick runt i huset. Pappa stod i köket med ryggen mot.
"Pappa, hörde du inte när jag ropade?" Han vände sig inte om. "Jo, jo det gjorde jag" sa han med en förstörd röst. Jag förstod att något var fel och gick fram till honom. Jag tog honom om armen.
"Vad är det pappa? Vad har hänt?" Hans blick vände sig till mig och hans ögon var helt röda. Han torkade bort tårarna och sa orden jag aldrig velat höra:
"Din mamma har lämnat mig"
Förlåt för ett kort och ganska dåligt kapitel. Jag har inte haft tid att skriva på det och så men det blir längre nästa gång:) vad tycker ni? KOMENTERAAAAAAAAAAA!!!!
Jag älskar när ni komenterar, ni gör mig glad och ger mig mer fantasi! Ju mer komentarer = Roligare, längre och mer fantasifulla kapitel :)))
Taken kapitel 8
Tidigare:
Majas perspektiv.
Vad bra att allting löste sig! :) Och nu har de biljetter också! Vad tror ni kommer att hända nu då? Hoppas att ni uppskattar kapitelt! KOMENTERA!! see ya! :DDDDDDDD
När jag såg mig i spegeln så var det en papperslapp i hörnet.
"What's that?" sa jag för mig själv och tog de tre lapparna i mina händer. På den första lappen så stod det: Two tickets to 1D's koncert, just what you and Maja wanted :). Jag kände hur tårarna börja rinna igen. De två andra papperslapparna var biljetterna. Jag satte mig på golvet med ansiktet i händerna.
Vad har jag gjort?
Majas perspektiv.
När Jasmine lämnade mig där klassrummet så började jag gråta. Varför hade jag berättat för Sofie? Hon hade skrytit om att hon visste mer om 1D än mig, jag hade blivit så arg att det bara slank ur mig. Det kändes bra för tillfället men efter ett tag så hade jag förstått vad jag hade gjort. Jag sprang hem gråtandes och slängde mig in i huset, väl inne så la jag mig ner på golvet. Det var inte värt att leva längre. Pappa kom hem några minuter senare och hittade mig där, gråtandes på golvet, efter att ha berättat vad som hade hänt så tröstade han mig men det hjälpte inte alls. Hon skulle aldrig förlåta mig.
"Jag längtar hem pappa." sa jag snyftandes. Han såg frågande på mig.
"Det här är ditt hem gumman"
"Jag menar vårt riktiga hem, i Sverige, jag är trött på att vara rädd jag jag uttalar engelskan fel" Det var egentligen inte det som var det verkliga skälet men allting blev så mycket värre i just det ögonblicket.
Jag vaknade av att mamma väckte mig försikigt. Jag låg i min säng och sov djupt.
"Gumman, du måste gå upp nu, det är sista dan i skolan. Det är sommarlov sen" sa hon lungt. Jag vägrade.
"Nej, jag kommer inte kunna se Jasmine i ögonen igen" Mamma såg på mig.
"Så farligt var det ju inte, hon kommer att förlåta dig" tröstade hon. Men hon förstod inte. Att göra något som ens vän sagt att man inte får är mer än bara en lögn, även fast hon förlåter mig så kommer hon aldrig att lita på mig igen, det skulle aldrig bli normalt igen.
Tillslut så gav jag upp, skolan började en timme senare och slutade två timmar tidigare. Jag tog på mig en vit klänning och borstade mitt hår. Jag åt en snabb frukost och gick sedan med några kramar som hejdå. När jag gick förbi Jasmines hus så tyckte jag att jag såg henne i ett fönster men jag vände blicken direkt. Jag hann med den tidiga bussen och kom snabbt till skolan. Väl där så hängde Sofie efter mig.
"How did they look?" och "What did it feel like" var vanliga frågor som kom gång på gång. När vi satt och lyssnade på rektorns avskedstal så sneglade jag mot Jasmines plats. Hon var inte där. Jag blev orolig och såg mig omkring, hon var ingenstans. Hon måste ha blivit väldigt ledsen. Jag fick dåligt samvete.
När vi gick ut för att bli fotade så såg jag henne stå där. Solen lyste på hennes mörkbruna hår där hon stod i en svart klänning. Jag kände för att bara springa fram till henne men hindrade mig själv. Jag såg åt ett annat håll en stund men kände sen en kram.
"I'm sorry Maja" Hörde jag någon viska och jag kände Jasmines doft. "No, I'm sorry Jasmine" sa jag då. Hon släppte taget om mig och tog ner handen i fickan. Det prasslade lite och jag blev nyfiken. Hon tog upp två lappar ur fickan.
"Do you want to meet my cousin again?" Frågade hon lite mystiskt och tog upp två biljetter.
Vad bra att allting löste sig! :) Och nu har de biljetter också! Vad tror ni kommer att hända nu då? Hoppas att ni uppskattar kapitelt! KOMENTERA!! see ya! :DDDDDDDD
Taken kapitel 7 (Extra lång)
Tidigare:
Majas perspektiv.
Okej, den kanske inte var SÅ lång men den var längre än vad jag brukar göra. Hoppas att ni gillar den! :) Vad tror ni kommer att hända? Ju fler komentarer desto längre kapitel! komihåg det nu!! Har ni hört om de där 1D "paraderna" som de haft i Malmö och i Göteborg där de sjöng och hade 1D saker? Jag tycker att vi ska ha en i Stockholm också! Så ifall du kommer från Stockholm och också vill ha en 1D parad så är det bara att typ tweeta mig @OliviaOlssoncas :)))
Efter frukosten så hämtades dem upp av en svart bil. "Bye!" sa dem snabbt innan de gick, alla gav oss varsin snabb kram. När de gick så kände jag hur jag fick tårar i ögonen.
Tänk om jag inte får träffa Liam igen?
Vi satt oss inne i vardagsrummet och pustade ut. Vad hade just hänt?
Majas perspektiv.
Jag kunde inte fatta att DE hade varit här, hos min kompis, självaste One Direction! Jag hade andats samma luft, gått på samma golv, sett deras äkta, vackra, ansikten och det hade inte varit en bild eller en dröm. Det hade varit påriktigt! Och Jasmine är kusin med Liam! Jag kan kanske träffa dem igen! Jag satt och log och dagdrömde för mig själv men märkte sen att Jasmine snyftade där hon satt.
"What is it Jasmine?" Frågade jag oroligt medan jag hoppade närmare henne. Hon såg på mig med ledsna, bruna ögon. "I've missed him so much and now.. he's gone! sa hon mellan snyftningarna. Jag höll om henne. Hon trodde att hon inte skulle få träffa honom igen, jag förstod henne. Hon måste ha haft ett nära band till honom, hon aknade honom innan med men nu när hon träffat honom en gång till så ville hon inte släppa taget. "You WILL meet him again, I promise. Sa jag lugnande medan jag klappade henne på huvudet. Plötsligt så hörde jag hur någon låste upp dörren utifrån, det var Jasmines mamma.
"I'm hoooooome!" Sa hon lite barnsligt och skrattade sedan. "And I have suprises for you!" Sa hon sedan. Dörren stängdes och man hörde hur påsar prasslade. Jasmine torkade bort sina tårar och satte sig, rak i ryggen.
"I DON'T like suprises, you know that!" Sa hon lite irriterat. Hennes mamma bara skrattade. Hon hade varit i i stan och bott på hotell såvitt jag vet och hon hade shoppat MYCKET. När hon kom in i rummet så hade hon 5st påsar i händerna.
"Then i guess that I can give this to Maja." Sa hon och log. "NOOOO!! WAIT!! let me see first..." Jag skrattade högt och de andra också. Jasmines mamma hade köpt lite kläder: jeans, tröjor shorts osv, hon hade även köpt kläder till mig. "You shouldn't have..." Försökte jag men då kom hon med ett: "But I did!" När vi hade provat våra kläder och hoppat runt lite så kom hennes mamma från ingenstans.
"That's not ALL the suprises but you have to find the last one!" Hon log ett brett leende men Jasmine blev bara arg. "I HATE SUPRISES!!!!" sa hon högt. Vi spenderade hela förmiddagen på att leta efter den sista överraskningen men utan resultat.
Jasmines perspektiv.
När vi blivit både hungriga och trötta så slutade vi leta. Vi tog fram resterna efter gårdagen och började att äta.
"What do you think it is?" Frågade Maja mig mitt i maten.Jag tuggade ur det jag hade i munnen.
"I don't know... maybeee....."Jag tänkte efter. "Maybeee.. a carrot?" Mumlade jag. Hon skrattade åt mitt skämt som jag inte trodde var så roligt. "What's so funny?" Frågade jag. Men hon svarade inte, det var nog någon svensk grej, eller någon directioner grej... Hon var i alla fall väldigt konstig. Jag hade ju bara tagit någon random sak och ifall jag erkänner så var det en bild på morötter bakom henne som jag fått idén ifrån...
"Wait Jasmine!"
Jag hörde någon ropa bakom mig i skol-korridoren. När jag vände mig om så var det "Den populära tjejen" Sofie. När jag vänt mig om så saktade hon in. "What?" Hon såg på mig med stora ögon.
"Is it true that you've met One Direction?" Undrade hon. Hur visste hon det? Vem hade berättat? Maja? Men isåfall, varför sa hon inte "Du och maja" istället för "Du". Jag visste inte vad jag skulle säga men jag ville inte ljuga.
"Yeah, who told you?" Undrade jag men hon hade redan kommit halvvägs i korridoren och börjat skrika. Jaha, nu så kommer alla att veta det, bra jobbat Jasmine! Nästa dag var sista dan i skolan, det var sommar och riktigt varmt ute. Jag hade inte haft så mycket kontakt med Liam, bara ett par sms att han mår bra. Jag gick in i klassrummet och började med No:n, jag hatar No. Under lektionen så försökte jag få Maja att märka mig genom att vinka och sånt men läraren blev bara arg på mig så jag gav upp. När lektionen var slut så sprang alla iväg, det var sista lektionen och imorgon så var det sista dan så det var inte så konstigt.
"Have you told Sofie about me and Liam or that we have met One Direction?" Sa jag när jag tog tag Maja i armen. Hennes kinder blev röda. "eeeh.. maybe a little..." Mumlade hon. Jag blev riktigt arg. "Why? I told you to not tell anyone!" Sa jag högt. "But she... I... We.." Jag såg arg på henne. "I don't care what happened!" Jag gick iväg, lämnade Maja ensam i klassrummet med bara mina sista ord som sällskap.
Jag kom hem och la mig på sängen. Jag grät högt och tårarna sprutade, jag hade förlorat min bästa vän. När mamma kom hem så tröstade hon mig genom att säga att allt kommer att lösa sig men jag visste att det aldrig skulle göra det. När hon gått ut ur rummet så gick jag in till badrummet för att torka bort tårarna och få mig att se lite vettig ut i alla fall. När jag såg mi i spegeln så var det en papperslapp i hörnet.
"What's that?" Sa jag för mig sälv och tog de tre lapparna i mina händer. På den första så stod det: Two tickets to 1D's koncert, just what you and Maja wanted :). Jag kände hur tårarna börja rinna igen. De två andra papperslapparna var biljetterna. Jag satte mig på golvet med ansiktet i händerna.
Vad har jag gjort?
Okej, den kanske inte var SÅ lång men den var längre än vad jag brukar göra. Hoppas att ni gillar den! :) Vad tror ni kommer att hända? Ju fler komentarer desto längre kapitel! komihåg det nu!! Har ni hört om de där 1D "paraderna" som de haft i Malmö och i Göteborg där de sjöng och hade 1D saker? Jag tycker att vi ska ha en i Stockholm också! Så ifall du kommer från Stockholm och också vill ha en 1D parad så är det bara att typ tweeta mig @OliviaOlssoncas :)))
Louis har över 2 miljoner följare!!!!
Louis fick igår över 2 miljoner följare på twitter! Nu har alla det förutom Liam... Gratta Louis och få Liam till 2 miljoner han också! :)) jag har redan grattat och nu ska jag få Liam till 2 miljoner :DDD Jag är SÅ stolt över dem!!!!
Taken kapitel 6
Tidigare:
Majas perspektiv.
6:e kapitlet klart! Vad tycker ni? Komentera!
det som jag var glad över var att när man blev rädd så kom Louis med sina roliga komentarer som alla skrattade av. Jag blev tröttare och tröttare så jag la mig tillrätta och somna bekvämt.
Majas perspektiv.
Morgonen därpå så vaknade jag i soffan, Zayn och Louis låg på golvet. I den andra soffan så låg Jasmine med huvudet på Niall och benen på Liam, hon hade haft det bekvämt... Harry satt och var vaken han med. Jag vinkade till honom eftersom jag inte ville väcka de andra. Jag tror inte att det var meningen att de skulle sova över men så blev det i alla fall. Jag kollade på klockan och den visade 08.30. Jag gick in till köket och Harry gick efter, vad skulle han annars göra? bara sitta där? När jag började fixa frukost så försökte han hjälpa till. Vi failade lite hela tiden och skrattade högt åt det. Vi skrattade så högt så att vi råkade väcka Louis. Han kom in i köket med rufsigt hår och såg helt snurrig ut, jag fick en skrattattack och la mig på golvet. "Wierd..." Mumlade Louis innan han också började skratta tillsammans med Harry. När vi var klara med vår FINA frukost *host host* så gick vi för att väcka de andra, Louis ville hälla vatten i Zayns ansikte och vi gick lite motvilligt med på det. När han hällt i vattnet i ett glas så ville han att vi skulle följa med. Louis fnissade hela vägen till vardagsrummet. "AHHHHHH" Zayn skrek när han fick vattnet i ansiktet och drog ner Louis på golvet, där låg de och brottades en stund.
Jasmines perspektiv.
Jag vaknade av att Zayn skrek. När jag märkte att jag låg i Niall famn och att han var vaken så blev jag generad.
"Hello there." sa han och jag satte mig upp. Liam sov fortfarande, jag fattade inte hur han inte vaknade av Zayns skrik. Jag petade honom på magen. "Liam..." Mumlade jag trött. Han stönade och vände sig om. "Liam." Sa jag nu lite mera bestämt men han brydde sig inte. "LIAAAAM!!!!" Skrek alla i kör. Han satte sig snabbt upp. "OK! Sorry, sorry!!" sa han och alla skrattade. Efter frukosten så hämtades dem upp av en svart bil. "Bye!" sa dem innan de gick, alla gav oss varsin snabb kram. När de gick så kände jag hur jag fick tårar i ögonen.
Tänk om jag inte får träffa Liam igen?
Vi satt oss inne i vardagsrummet och pustade ut. Vad hade just hänt?
6:e kapitlet klart! Vad tycker ni? Komentera!
Någon som vet nästa gång killarna kommer till Sverige? Jag var sjuk förra gången så...
Ni kanske får ett kapitel imorrn! Men komihåg: ju mer komentarer destå längre kapitel! :)
Taken kapitel 5
Tidigare:
Majas perspektiv.
Jag gick fram till dörren med tunga steg, jag hatade överraskningar. Jag låste snabbt upp dörren och öppnade den. Med ansiktet vänt mot golvet så såg jag fyra par skor. Jag såg förvånat upp. Bakom mig så hörde jag Maja mumla för sig själv.
"Oh my god..."
Majas perspektiv.
Där stod dem. Fyra av mina fem idoler, precis framför min kompis i dörröppningen. Jag kunde inte tro det, jag kunde inte skrika men inte heller röra på mig. Jasmine rörde sig inte heller, hon stod bara helt stel med ryggen mot mig. De log mot oss och jag kände en hand på min axel.
"Guys, this is my cousin and her friend." Hörde jag Liams röst bakom mig. Jag log lite men det var det ända jag kunde göra för tillfället. De log mot oss men plötsligt så började Zayn harkla sig. "Can we..." Började han medan han gjorde en gest mot ingången, de hade inte kommit in än eftersom Jasmine stod ivägen. "Ofc...." Sa Jasmine när hon kommit ur sin dagdröm och backade några steg. De tackade och gick in försiktigt. När de tagit av sig ytterkläderna så såg de sig omkring. "Maja" Sa Jasmine men jag var djupt inne i mina tankar. "Maja!" Hon knäppte sina fingrar framför mitt ansikte. "What?!" svarade jag. Hon log mot mig och tog tag i min käke. "Close your mouth." Jag stängde munnen och kände hur torr den var.
Jasmines perspektiv.
Jag kunde inte fatta att jag träffade dem, jag menar de var kändisar! Liam var ju också det men han var även min kusin och jag var ju van vid honom sen tidigare. Killarna gick runt i lägenheten och såg sig omkring. Liam skrattade åt våra miner. Men jag slog bara honom lite lätt på axeln. När de sett sig omkring så samlades alla vid Liam eftersom det var han som hade bestämt allt. Han tog upp en dvd från ingenstans. Jag kommer inte håg vilken det var men det var en skräckfilm. Alla log nickande men Niall såg lite sorgsen ut. "But, I'm hungry...." Mumlade han. Liam log. "I've orded pizza" Sa han och alla såg nu nöjda ut. Vi satt och väntade en stund på pizzan och medan vi gjorde det så lärde vi känna varandra. Alla var super snälla. Liam gjorde det lättare för mig att prata med dem. Maja satt mest bara där och stirrade på dem. Plötsligt så ringde det på dörren, Niall sken upp och sprang dit snabbt. "Niall, wait!" skrattade jag. När jag kommit fram så hade han redan öppnat dörren och tagit pizzan, han gav pengar och sprang nästan in i mig. Han sprang in i vardagsrummet och satt sig i soffan, de andra hade redan satt sig där och stoppat in dvd:n. Maja satt mellan Louis och Zayn med stora ögon. När jag såg att det inte fanns någon plats kvar åt mig så visste jag inte vad jag skulle göra. "Come here.." sa Liam och drog mig till honom, han tryckte in mig mellan honom och Niall. Jag blev generad men det gick snabbt över. Under filmen när det var som läskigast så hoppade jag till så att jag nästan puttade av Niall ur soffan. Det som jag var glad över var att när man blev rädd så kom Louis med roliga komentarer som alla skrattade av. Jag blev tröttare och tröttare så jag la mig tillrätta och somna bekvämt.
Okeeej... skriv mer komentarer! men iaf var den bra? ifall den var det, berätta! Ifall den inte var det, berätta det me! Jag uppskattar komentarer...
Jag kanske lägger upp ett till kapitel imorgon! Berätta om bloggen för era vänner! :)))))
SEE YAA!! <3333333333333
Taken kapitel 4
Tidigare:
Majas perspektiv.
LALALALALALALALALAAAAAA.... Eftersom ni förstår vilka de är (inte konstigt) så var det inte så spännande... men det kommer! ta det lugnt! :) Jag har inte så många läsare :( så om ni gillar Bloggen/Novellen säg det då till andra som gillar 1D! det skulle göra mig as glad :) Har ni ideer så är det bara att berätta dem!
Jag pekade och gick bort mot honom med Maja. Han stod med ryggen mot så Maja petade honom på axeln.
"Liam?" Han vände sig om.
Majas perspektiv.
När Liam vände sig om så pirrade det i magen, med det är ju klart det gjorde! Han är ju Liam Payne! Han log mot oss med ett fint leende. När han såg Jasmine så gav han henne en lång kram, hon verkade väldigt lycklig.
"I've missed you so much!" Sa hon när de släppte varandra. "And I've missed you..." Mumlade han tillbaka. De vände sig till mig där jag stod lite forever alone.
"And this is..." Sa Liam medan han gjorde en gest med handen mot mig. "Maja" Sa jag snabbt. Han log mot mig.
"Ok, Maja and Jasmine... I have a suprise for you..." Han lät lite mystisk. "Tell us!" Skrek Jasmine som inte alls gillar överraskningar men han bara skrattade. Vi började gå, jag och Jasmine visste ju inte vart så vi bara följde efter. Efter en stund så kom jag på att vi var påväg hem till Jasmine. Jag såg att Jasmine var väldigt lycklig att få träffa Liam igen, tänk att hon inte berättat för mig om honom! Jag har ju alltid tjatat om One Direction och om hur mycket jag älskar dem. När vi var påväg upp för trapporna i Jasmines lägenhet så började jag skratta. De såg frågande på mig men jag ryckte på axlarna, jag visste inte vad jag skrattade åt.
Jasmines perspektiv.
Det kändes som att jag drömde. det var super roligt att få träffa Liam igen! Det tog evigheter att gå upp för trappuppgången, jag hatade överraskningar! Jag undrade vad det var... När vi kom upp så stannade Liam framför dörren. Jag stod och väntade på att han skulle öppna en liten stund tills jag kom ihåg att det är jag som har nyckeln. Jag fick en liten skrattattack som sen smittade av sig på både Liam och Maja. När jag öppnade dörren så var det inget speciellt där inne, jag slängde min väska på golvet och struntade i att ta av mig conversen. När jag sprungit runt i huset så kom jag ivrigt tillbaka.
"Where is it!?!" Frågade jag anfådd. Maja såg lika ivrig ut som jag. Liam skrattade åt oss och gick in till köket helt random. Vi sprang efter lite irriterade. Han satte sig ner på en stol och log, han vägrade svara på alla frågor vi ställde men så plötsligt så ringde det på dörren. Mamma hade ju en nyckel, varför öppnade hon inte själv? Jag gick fram till dörren med tunga steg, jag hatade överraskningar. Jag låste snabbt upp dörren och öppnade den. Med ansiktet vänt mot golvet så såg jag fyra par skor. Jag såg förvånat upp. Bakom mig så hörde jag Maja mumla för sig själv.
"Oh my god...."
LALALALALALALALALAAAAAA.... Eftersom ni förstår vilka de är (inte konstigt) så var det inte så spännande... men det kommer! ta det lugnt! :) Jag har inte så många läsare :( så om ni gillar Bloggen/Novellen säg det då till andra som gillar 1D! det skulle göra mig as glad :) Har ni ideer så är det bara att berätta dem!
Ni kanske får ett kapitel imorrn, annars så blir det på Tisdag :))
See yaa, lovee yaa! ;DD
Taken kapitel 3
Jasmines perspektiv.
Skoldagen gick långsamt, allting gick så himla sakta. Det kändes som att jag väntade i flera år. Tillslut så var skoldagen slut och jag mötte Maja vid skåpen.
Where are we going to meet him? Viskade Maja till mig med förväntansfull röst. Jag ryckte på axlarna och tog fram mobilen, när jag fick fram hans nummer så vågade jag inte ringa så jag messade istället.
"where are u??" jag väntade en stund och Maja såg frågande på mig men tillslut så vibrerade mobilen.
"outside your school, hurry up :))" Jag gjorde en gest åt Maja att skynda sig och sen så gick vi ut ur porten. Jag såg mig omkring och fick syn på en kille med solglasögon och hatt, jag förstod att det var Liam och att han hade det för att inte folk skulle känna igen honom. Jag skulle känna igen det ansiktet vart som helst. Jag pekade och gick bort mot honom med Maja. Han stod med ryggen mot så Maja petade honom på axeln.
"Liam?" Han vände sig om.
________________________________
Ok, jag vet att den blev kort men klockan är 11.30 och jag orkar inte skriva så mycket då… plus att jag skriver på min iPod (igen) såååå vad tycker ni då, är den bra/dålig eller spännande/tråkig isåfall berätta hur eller hur jag kan ändra på det! :))))) ses imorrn då! See ya, love ya!! ;P
Taken kapitel 2
Jasmines perspektiv.
"I'm going to meet Liam!!!" Skrek jag glatt i luren. Maja tänkte tyst.
"Who?" Frågade hon fortfarande nyvaken. Först så blev jag frustrerad men sen så kom jag på att hon inte kunde veta vem det var eftersom jag aldrig berättat för någon om min kusin, speciellt inte efter att han blivit känd.
"Liam Payne from One Direction…" mumlade jag. Och hon svarade direkt.
"Why!? When?! How?!!" Jag log lite en stund men sen så förstod jag hur fånig jag såg ut.
"He's my cousin…" sa jag blygt eftersom jag var orolig för hennes reaktion.
"whaaat....? Why have'nt you told me that Jasmine!! Sa hon med en fejkad arg röst. Jag berättade om det och hon lyssnade väldigt intresserad. Vi snackade en stund och kom fram till att hon ville följa med, jag frågade mamma men hon sa att jag skulle få fråga honom själv. Mamma gav mig hans nummer som hon skrivit upp på en lapp. Jag messade honom och han svarade snabbt "sure :))". När jag berättade för Maja så svimmade hon nästan. Veckan gick snabbt och Maja pratade om 1D hela tiden, jag sa till henne att jag inte ville att folk skulle veta att jag var släkt med Liam och inte heller att vi skulle träffa honom. Tillslut var det den dagen då vi skulle träffa honom.
"Come on Jasmine! We're going to be late for school!" Maja stod vid dörröppningen till mitt rum och väntade otåligt. Jag drog ut mina kläder ur garderoben, vad skulle jag ha på mig? Varför brydde jag mig så mycket?Tillslut så satte jag på mig ett par blåa jeans och en vit skjorta. Vi sprang till bussen och hann precis med. När vi satt oss så märkte jag att Maja hade gjort sig extra fin, hon hade ett par vita shorts med en blå-vit randig T-shirt. Jag log ett fånigt leende.
"What?" frågade hon mig.
"Louis style?" svarade jag och gjorde en gest mot hennes kläder. Hon började skratta och smittade sedan av sig på mig.
________________________________
Sådär, den var kort, jag vet men jag är inte hemma så jag har skrivit på min iPod och det tog sin lilla tid… men ni får ett till kapitel idag! Så var bara lugna… ;)) var den bra? Berätta då det! Annars vet jag ju inte om det är bra eller inte! Ses!
Har inte haft tid
Jag tänkte skriva ett kapitel idag men så plötsligt så skulle jag gå på bio som slutade klockan nio, jag kom hem vid tio och spelade lite ;) nu är klockan halv elva och jag orkar inte skriva.... Men ni får två kapitel imorrn, lovar!!! Jag är riktigt glad att det är folk som läser :)) älskar er <33333
Sorry!!
Sorry, asså första kapitlet på moments blev kort och konstig pga att bara halva kom med!! :O men andra halvan får ni imorrn eftersom jag inte orkar skriva om nu… hare bra!! :))))) snälla fortsätt läs även fast blogg.se laggar för mig :(((( ses imorrn!
Taken kapitel 1 (Ny novell)
Jasmines perspektiv.
*Flashback*
Jag sitter hemma och ser på TV:n. Det ringer på och mamma öppnar, då hon ser vem det är så blir hon väldigt glad.
"Liam! Come in! Säger hon glatt och stänger dörren efter honom. Liam är min kusin, han är två år äldre än mig. Mamma kommer in och säger att jag ska hälsa på honom, jag är blyg eftersom jag bara är 11 och han är 13. När jag inte kommer så kommer han in i rummet istället. Han går fram och ger mig en lätt kram. Han sätter sig i soffan, bredvid mig. Jag älskar min kusin, vi har alltid stått varandra nära, precis som bästa vänner.
*slut på flashback*
Jag satt på den gamla soffan medan jag var inne på Twitter med min iPhone. Det är sommarlov och tidigt på morgonen, jag hade vaknat och inte kunnat somna om igen. Jag hade messat min kompis några gånger men hon hade inte svarat. Jag satt i vardagsrummet en stund innan mamma kom in.
"You're up early" Sa hon och såg oroligt på mig. Jag nickade och brydde mig knappt, jag var djupt inne i min mobil.
"Jasmine, you know, Liam..." När jag hörde min kusins namn så blev jag intresserad direkt. "What?" Undrade jag och såg på mamma där hon stod med sitt oborstade hår.
"He wants to meet you" Jag blev överlycklig, jag hade inte träffat honom på tre år. "When?" Mamma log mot mig pga min reaktion.
"Next week" Sa hon snabbt till mig innan hon gick ut igenom dörren. Jag hoppade omkring en stund och kom sen på att jag måste ringa min kompis. Jag tog snabbt upp mobilen och letade efter Majas nummer. Maja var min bästis, hon hade flyttat hit från Sverige för två år sedan, hon var lika gammal som jag och var hyfsat bra på engelska.
"Maja" Hörde jag en nyvaken röst i luren säga.
Forever young kapitel 27 (sista kapitlet)
För tillfället så var allting helt perfekt.
- Men vet ni vad jag har tänkt på? Frågade frida oss. Vi skakade på huvuderna och såg på henne.
- Ifall vi ska vara här en längre tid så måste vi ha jobb! sa hon och log brett. Jag och Anna såg på varandra.
- Men vart? Sa jag och Anna i munnen på varandra.
- Nandos! Skrek Frida och sprang över gatan där Nandos låg. Jag och Anna sprang efter.
Lisas perspektiv.
Det gick två år. Frida och Harry hade blivit tillsammans och vi bodde fortfarande i London, vi hade inte velat flytta därifrån när vi väl kunde det. Vi hade hälsat på våra familjer några gånger och då tagit med oss killarna. Vi satt i soffan och såg på film, filmen var läskig och vi satt alla i en klump i den lilla soffan. Jag skrek till ibland och då kände jag hur alla andra också ryckte till, ganska kul faktist. Nästa dag så skulle vi till London eye. Vi tyckte att detskulle bli ricktigt kul. När filmen var slut så hade vi alla somnat. Jag vaknade en gång mitt i natten av att jag hörde Niall smyga in till köket, jag skrattade lite för mig själv och somnade om i någons famn, jag visste inte vem det var eftersom man inte såg i mörkret. När jag vaknade nästa dag så var jag ensam kvar i soffan. Alla andra hade gått för att göra sig i ordning för att gå ut.
- Godmorgon sjusovare! hörde jag Frida säga ifrån köket. Hon satt vid matbordet och åt en macka, hennes blonda hår länste i solen.
- Vad är klockan... mumlade jag nyvaket. Hon ryckte på axlarna och fortsatte på sin macka. Jag gick för att hämta min mobil och den visade 11.30.
- Vart är de andra? Undrade jag medan jag gick in i köket. När ingen svarade så såg jag upp från mobilskärmen.
- Congratulations!! Skrek alla där de stod i köket. De höll i en stor födelsedagstårta där det stod 20 på. Jag sken upp och blev lite generad. De sprang fram till mig och gav mig en stor gruppkram. jag hade glömt min egen födelsedag!
- We love you Lisa! Sa Louis och kramade mig extra hårt.
När vi (mest Niall) ätit upp den stora tårtan så fixade vi oss snabbt och gick sedan till London eye. Vi satt oss och pratade. Det gick långsamt så killarna började sjunga Forever young.
Let's dance in style,
Let's dance for a while, Heaven can wait we're only watching the skies,
Hoping for the best but expecting the worst, Are you gonna drop the bomb or not?
Let us die young or let us live forever,
We don't have the power but we never say never,Sitting in a sandpit,Life is a short trip,The music's for the sad man.
Forever young,I wanna be,Forever young,Do you really want to live forever,Forever,Forever young.
Some are like water, some are like the heat,Some are a melody and some are the beat,But sooner or later they all will be gone,Why don't they stay young?
It's hard to get old without a cause,I don't want to perish like a fading horse,Youth is like diamonds in the sun,And diamonds are forever.
Forever young,I wanna be,Forever young,Do you really want to live forever,Forever,Or never?
Forever young,I wanna be,Forever young,Do you really want to live forever,Forever,Or never?
So many adventures couldn't happen today,So many songs we forgot to play,So many dreams swinging out of the blue,We'll let 'em come true.
Forever young,I wanna be,Forever young,Do you really want to live forever,Forever,Or never?
Forever young,I wanna be,Forever young Do you really want to live forever,Forever,Or never?
Forever young,I wanna be,Forever young,Do you really want to live forever,Forever,Or never?Forever young,I wanna be,Forever young,Do you really want to live forever,Forever,Forever young...
De sjöng tillsammans och jag njöt av stunden, jag såg ner till marken och såg en man där nere. Han stirrade på mig. Det var något med honom, något bekant. Precis när jag skulle vända blicken åt ett annat håll så förstod jag allting. Mannen där nere var samma man som hade kidnappat mig. Mannen som kidnappat mig var min pappa. Jag hade inte sett det förut men då förstod jag det.
- Pappa... mumlade jag och kände en tår rulla ner för mitt ansikte. Anna vände sig till mig.
- Vad sa du? undrade Anna. jag skakade på huvudet och hon vände sig till killarna igen som fortfarande sjöng. Mannen där nere, min pappa, tog fram något från sin ficka, något svart, en telefon. När vi kommit ner så stod han fortfarande där. Killarna sjöng fortfarande Forever young. Jag såg på pappa och han såg på mig men det var något i hans blick som var ny, hat. Han tog snabbt upp saken jag förut trott var en telefon, det var en pistol. Han siktade snabbt mot mig. Kulan träffade mig i magen, jag kände hur kulan genomborrade min hud och sedan in i mina inre organ. Blodet var varmt mot min hud och jag kände mig svag. Jag föll hårt mot asfalten, darrande. Det sista jag hörde var One Direction som sjöng Forever young.
Så, då var den novellen slut! Jag ska börja på en ny imorrn! Vad tycker ni om novellen i helhet? var den bra? Har ni ideér till min nya novell? Berätta! Vill ni va med i den? Gärna! jag behöver namn, utseende och kanske lite personligheter :) SEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEES <33333
- Men vet ni vad jag har tänkt på? Frågade frida oss. Vi skakade på huvuderna och såg på henne.
- Ifall vi ska vara här en längre tid så måste vi ha jobb! sa hon och log brett. Jag och Anna såg på varandra.
- Men vart? Sa jag och Anna i munnen på varandra.
- Nandos! Skrek Frida och sprang över gatan där Nandos låg. Jag och Anna sprang efter.
Lisas perspektiv.
Det gick två år. Frida och Harry hade blivit tillsammans och vi bodde fortfarande i London, vi hade inte velat flytta därifrån när vi väl kunde det. Vi hade hälsat på våra familjer några gånger och då tagit med oss killarna. Vi satt i soffan och såg på film, filmen var läskig och vi satt alla i en klump i den lilla soffan. Jag skrek till ibland och då kände jag hur alla andra också ryckte till, ganska kul faktist. Nästa dag så skulle vi till London eye. Vi tyckte att detskulle bli ricktigt kul. När filmen var slut så hade vi alla somnat. Jag vaknade en gång mitt i natten av att jag hörde Niall smyga in till köket, jag skrattade lite för mig själv och somnade om i någons famn, jag visste inte vem det var eftersom man inte såg i mörkret. När jag vaknade nästa dag så var jag ensam kvar i soffan. Alla andra hade gått för att göra sig i ordning för att gå ut.
- Godmorgon sjusovare! hörde jag Frida säga ifrån köket. Hon satt vid matbordet och åt en macka, hennes blonda hår länste i solen.
- Vad är klockan... mumlade jag nyvaket. Hon ryckte på axlarna och fortsatte på sin macka. Jag gick för att hämta min mobil och den visade 11.30.
- Vart är de andra? Undrade jag medan jag gick in i köket. När ingen svarade så såg jag upp från mobilskärmen.
- Congratulations!! Skrek alla där de stod i köket. De höll i en stor födelsedagstårta där det stod 20 på. Jag sken upp och blev lite generad. De sprang fram till mig och gav mig en stor gruppkram. jag hade glömt min egen födelsedag!
- We love you Lisa! Sa Louis och kramade mig extra hårt.
När vi (mest Niall) ätit upp den stora tårtan så fixade vi oss snabbt och gick sedan till London eye. Vi satt oss och pratade. Det gick långsamt så killarna började sjunga Forever young.
Let's dance in style,
Let's dance for a while, Heaven can wait we're only watching the skies,
Hoping for the best but expecting the worst, Are you gonna drop the bomb or not?
Let us die young or let us live forever,
We don't have the power but we never say never,Sitting in a sandpit,Life is a short trip,The music's for the sad man.
Forever young,I wanna be,Forever young,Do you really want to live forever,Forever,Forever young.
Some are like water, some are like the heat,Some are a melody and some are the beat,But sooner or later they all will be gone,Why don't they stay young?
It's hard to get old without a cause,I don't want to perish like a fading horse,Youth is like diamonds in the sun,And diamonds are forever.
Forever young,I wanna be,Forever young,Do you really want to live forever,Forever,Or never?
Forever young,I wanna be,Forever young,Do you really want to live forever,Forever,Or never?
So many adventures couldn't happen today,So many songs we forgot to play,So many dreams swinging out of the blue,We'll let 'em come true.
Forever young,I wanna be,Forever young,Do you really want to live forever,Forever,Or never?
Forever young,I wanna be,Forever young Do you really want to live forever,Forever,Or never?
Forever young,I wanna be,Forever young,Do you really want to live forever,Forever,Or never?Forever young,I wanna be,Forever young,Do you really want to live forever,Forever,Forever young...
De sjöng tillsammans och jag njöt av stunden, jag såg ner till marken och såg en man där nere. Han stirrade på mig. Det var något med honom, något bekant. Precis när jag skulle vända blicken åt ett annat håll så förstod jag allting. Mannen där nere var samma man som hade kidnappat mig. Mannen som kidnappat mig var min pappa. Jag hade inte sett det förut men då förstod jag det.
- Pappa... mumlade jag och kände en tår rulla ner för mitt ansikte. Anna vände sig till mig.
- Vad sa du? undrade Anna. jag skakade på huvudet och hon vände sig till killarna igen som fortfarande sjöng. Mannen där nere, min pappa, tog fram något från sin ficka, något svart, en telefon. När vi kommit ner så stod han fortfarande där. Killarna sjöng fortfarande Forever young. Jag såg på pappa och han såg på mig men det var något i hans blick som var ny, hat. Han tog snabbt upp saken jag förut trott var en telefon, det var en pistol. Han siktade snabbt mot mig. Kulan träffade mig i magen, jag kände hur kulan genomborrade min hud och sedan in i mina inre organ. Blodet var varmt mot min hud och jag kände mig svag. Jag föll hårt mot asfalten, darrande. Det sista jag hörde var One Direction som sjöng Forever young.
Så, då var den novellen slut! Jag ska börja på en ny imorrn! Vad tycker ni om novellen i helhet? var den bra? Har ni ideér till min nya novell? Berätta! Vill ni va med i den? Gärna! jag behöver namn, utseende och kanske lite personligheter :) SEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEES <33333
Deprimerad....
Jag hade i början högst en komentar på varje kapitel men så blev det bara fler och fler. Efter ett tag så hade jag minst fyra komentarer på varje och då var jag as glad, jag längtade efter att göra kapitel liksom. När jag skulle göra kapitel 17 så var det något del på Blogg.se för att när jag publicerade så kom bara havla fram. Jag provade i tre dagar och fick tillslut ut den. Efter det så hat jag fått mindre och mindre komentarer, läsare och sidvisningar.. Jag blev deprimerad, tappade intresset och förlorade min fantasi. Nu så ska jag avsluta den här novellen, när jag gjort det så börjar jag på en ny. Jag skulle bli riktigt glad ifall ni tipsade era vänner om bloggen så att jag får fler komentarer, som i sin tur leder till att jag får mer lust och fantasi :)))
SNÄLLA HJÄLP MIG!! JAG BEHÖVER DET!!
Jag skriver det sista kapitlet imorrn och då så kommer den att va extra lång och bra :DD har ni ideér till nästa eller vill ni vara med? fråga bara! jag bits inte... men ifall du är en morot så kan jag inte lova något... älskar morrötter. Ifall ni inte har något att göra under tiden jag skriver så tipsar jag om min väns blogg, hon skriver också noveller ------------> www.alltomoned.blogg.se <------------------ Den äger! hon har precis börjat på en ny novell och är nu på kapitel 1!! :))) så passa på! Nu tror jag att jag inte har någe mer att säga.... HEJDÅÅ:))))
SNÄLLA HJÄLP MIG!! JAG BEHÖVER DET!!
Jag skriver det sista kapitlet imorrn och då så kommer den att va extra lång och bra :DD har ni ideér till nästa eller vill ni vara med? fråga bara! jag bits inte... men ifall du är en morot så kan jag inte lova något... älskar morrötter. Ifall ni inte har något att göra under tiden jag skriver så tipsar jag om min väns blogg, hon skriver också noveller ------------> www.alltomoned.blogg.se <------------------ Den äger! hon har precis börjat på en ny novell och är nu på kapitel 1!! :))) så passa på! Nu tror jag att jag inte har någe mer att säga.... HEJDÅÅ:))))
Forever young kapitel 26
- Såå... vad tycker du? Frågade Anna mig medan hon såg undrande. Jag var tyst en stund och såg på dem, jag blev generad och fumlade med kudden.
- Jag tror att jag gillar Harry... mumlade jag. Nu log de ännu mer och såg på varandra.
- Nehee... sa de ironiskt och skrattade.
- Meh! lägg av! skrek jag och kastade kuddar på dem. Det ledde till ett kuddkrig.
Anna's perspektiv.
Veckan därpå så åkte de iväg på turné, de skulle va borta i 7 veckor. Vi blev såklart deprimerade, vi hade ju precis fått tillbaka dem! Jag satt i min säng, redan uppe. Alla andra sov men jag var klarvaken. Plötsligt så ringde telefonen.
- Jag tar det! skrek jag och skrattade lite eftersom jag snackade med mig själv.
- Anna? sa jag och hörde en mörk röst i andra änden.
- Ja, hej. Det är jag från polisen. Jag ska bara säga att vi inte hittat mannen än och tror att han rest iväg. Ifall ni ser ho... Polisen hann inte prata klart innan jag la mig i.
- HAR HAN ÅKT TILL LONDON!?!?!? sa jag högt och brydde mig inte om att jag väckte de andra.
- Nej, vi vet inte riktigt än men ring oss ifall något skumt händer, ok? sa han. Jag kunde knappt röra mig. Jag kom ihåg vad de gjort med Louis, Harry och Lisa. Jag tappade telefonen och stod bara där skräckslagen.
Lisa's perspektiv.
Jag vaknade av att någon pratade högt. När jag såg mot Annas säng så var den tom och jag blev genast orolig. Jag smög ut ur rummet och in i vardags rummet. Där stod anna med munnen öppen och hon stirrade rakt in i väggen bredvid mig.
- Jävl... Gud asså Anna, du skrämde mig rikti.. jag såg hur telefonen låg på golvet och förstod genast att något hade hänt.
- Anna, vem var det? Frågade jag men hon reagerade inte.
- Anna, seriöst! Jag menar det! sa jag lite högre och hon såg rädd på mig.
- Han... han.... han är i London... mumlade hon.
- vem är i Lond... onej... sa jag när jag förstod vem hon menade.
- Men han vet väl inte att vi är här, asså på det här hotellet? Frågade jag. Hon skakade på huvudet och jag suckade av lättnad. Vi började göra frukost. När vi var klara så skulle vi väcka Frida.
- Frida, vakna! vi har gjort frukost. Sa Anna. Frida vred på sig och tog judden över huvudet. Anna tog bort kudden och kastade iväg den.
- Frida.... sa hon och blev lite irreterad. Jag gick och hämtade ett glas med vatten och hällde det i Fridas ansikte.
- JAG ÄR VAKEN, JAG ÄR VAKEN!!! Skrek hon medan hon satte sig upp i sängen. Jag och Anna skrattade åt hennes min och gav henne lite torra kläder. När vi ätit så gick vi ut, solen sken.
- Asså, ni vet väl att vi kommer att missa studenten... sa Anna där hon gick med sina solglasögon. Jag och Frida nickade och såg lite nedstämda ut.
- Men det här är väl bättre! sa hon och höll ut armarna. Jag och Frida log. För tillfället så var allting helt perfekt.
- Men vet ni vad jag har tänkt på? Frågade frida oss. Vi skakade på huvuderna och såg på henne.
- Ifall vi ska vara här en längre tid så måste vi ha jobb! sa hon och log brett. Jag och Anna såg på varandra.
- Men vart? Sa jag och Anna i munnen på varandra.
- Nandos! Skrek Frida och sprang över gatan där Nandos låg. Jag och Anna sprang efter.
Jag vet, dåligt kapitel men det kanske händer saker i nästa? vem vet? Idag så stal någon min väska med min iPod i så nu kan jag inte lyssna på 1D:(( men jag ska köpa en ny imorrn :)))
SES IMORRN DÅ!!!
Kom ihåg att komentera! see yaa later aligator.... <333333333333333333
- Jag tror att jag gillar Harry... mumlade jag. Nu log de ännu mer och såg på varandra.
- Nehee... sa de ironiskt och skrattade.
- Meh! lägg av! skrek jag och kastade kuddar på dem. Det ledde till ett kuddkrig.
Anna's perspektiv.
Veckan därpå så åkte de iväg på turné, de skulle va borta i 7 veckor. Vi blev såklart deprimerade, vi hade ju precis fått tillbaka dem! Jag satt i min säng, redan uppe. Alla andra sov men jag var klarvaken. Plötsligt så ringde telefonen.
- Jag tar det! skrek jag och skrattade lite eftersom jag snackade med mig själv.
- Anna? sa jag och hörde en mörk röst i andra änden.
- Ja, hej. Det är jag från polisen. Jag ska bara säga att vi inte hittat mannen än och tror att han rest iväg. Ifall ni ser ho... Polisen hann inte prata klart innan jag la mig i.
- HAR HAN ÅKT TILL LONDON!?!?!? sa jag högt och brydde mig inte om att jag väckte de andra.
- Nej, vi vet inte riktigt än men ring oss ifall något skumt händer, ok? sa han. Jag kunde knappt röra mig. Jag kom ihåg vad de gjort med Louis, Harry och Lisa. Jag tappade telefonen och stod bara där skräckslagen.
Lisa's perspektiv.
Jag vaknade av att någon pratade högt. När jag såg mot Annas säng så var den tom och jag blev genast orolig. Jag smög ut ur rummet och in i vardags rummet. Där stod anna med munnen öppen och hon stirrade rakt in i väggen bredvid mig.
- Jävl... Gud asså Anna, du skrämde mig rikti.. jag såg hur telefonen låg på golvet och förstod genast att något hade hänt.
- Anna, vem var det? Frågade jag men hon reagerade inte.
- Anna, seriöst! Jag menar det! sa jag lite högre och hon såg rädd på mig.
- Han... han.... han är i London... mumlade hon.
- vem är i Lond... onej... sa jag när jag förstod vem hon menade.
- Men han vet väl inte att vi är här, asså på det här hotellet? Frågade jag. Hon skakade på huvudet och jag suckade av lättnad. Vi började göra frukost. När vi var klara så skulle vi väcka Frida.
- Frida, vakna! vi har gjort frukost. Sa Anna. Frida vred på sig och tog judden över huvudet. Anna tog bort kudden och kastade iväg den.
- Frida.... sa hon och blev lite irreterad. Jag gick och hämtade ett glas med vatten och hällde det i Fridas ansikte.
- JAG ÄR VAKEN, JAG ÄR VAKEN!!! Skrek hon medan hon satte sig upp i sängen. Jag och Anna skrattade åt hennes min och gav henne lite torra kläder. När vi ätit så gick vi ut, solen sken.
- Asså, ni vet väl att vi kommer att missa studenten... sa Anna där hon gick med sina solglasögon. Jag och Frida nickade och såg lite nedstämda ut.
- Men det här är väl bättre! sa hon och höll ut armarna. Jag och Frida log. För tillfället så var allting helt perfekt.
- Men vet ni vad jag har tänkt på? Frågade frida oss. Vi skakade på huvuderna och såg på henne.
- Ifall vi ska vara här en längre tid så måste vi ha jobb! sa hon och log brett. Jag och Anna såg på varandra.
- Men vart? Sa jag och Anna i munnen på varandra.
- Nandos! Skrek Frida och sprang över gatan där Nandos låg. Jag och Anna sprang efter.
Jag vet, dåligt kapitel men det kanske händer saker i nästa? vem vet? Idag så stal någon min väska med min iPod i så nu kan jag inte lyssna på 1D:(( men jag ska köpa en ny imorrn :)))
SES IMORRN DÅ!!!
Kom ihåg att komentera! see yaa later aligator.... <333333333333333333
Forever young kapitel 25
När vi packat upp våra saker så knackade någon på dörren, alla hade saker i händerna så Frida sprang för att öppna dörren. Vi stod och försökte lyssna vad som hände. Jag hörde hennes springande steg och hur hon låste upp dörren.
- AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH!!!!
Lisa's perspektiv.
När vi hörde Frida skrika vid dörr-öppningen så sprang vi snabbt dit.
- Frida! Vad är det som... Jag hann inte avsluta meningen innan jag sett vilka som stod vid dörröppningen.
- Lisa! ropade Louis och sprang fram mot mig. Jag fick en stor kram och jag fnittrade.
- I've missed you so much! sa han och såg mig djupt i mina ögon. Niall och Anna var också väldigt glada att träffas igen. När jag vände blicken åt vänster så såg jag att Frida höll på att svimma. men är hon föll så fångade Harry henne innan hon föll i golvet. När hon öppnade ögonen igen så var hon lugnare.
- OMG, ligger jag verkligen i Harrys famn eller är det bara en dröm? mumlade Frida, jag och Anna skrattade lite medan killarna såg undrande på oss. Eva kom och undrade vad som hände, vi sa att vi skulle ut och äta och hon bara log och sa att vi skulle vara tillbaka innan midnatt. Vi gick till Nandos (Nialls idé) och eftersom det var nära dit så gick vi. Medan vi åt så berättade vi om händelsen på bussen, de blev ororliga men vi berättade att eftersom vi var i London så skulle han inte hitta oss.
- I like your hair. sa Harry medan han lekte med Fridas blonda hår. Hon tackade och fnittrade. Niall lekte med Harrys hår .
- Thanks, and I like your hair! sa han och alla skrattade.
Liam's perspektiv.
Vi satt på Nandos till klockan 11.30 men bestämde oss sedan för att börja gå hem till tjejerna igen. Harry och Frida gick i förväg och vi andra skrattade åt dem. När vi kom till porten så sa vi hejdå.
- See you guys tomorow! sa Lisa och kramade om alla. vi nickade och gick sedan iväg. Det började att regna så vi gick in på ett café för att inte bli blöta.
Frida's perspektiv.
När vi kom in på hotellet så sov redan Lisas moster. Vi satt oss i vårt rum i våra sängar. Jag fattade inte att jag nyss träffat One Direction. De satt och log mot mig.
- Såå... vad tycker du? Frågade Anna mig medan hon såg undrande. Jag var tyst en stund och såg på dem, jag blev generad och fumlade med kudden.
- Jag tror att jag gillar Harry... mumlade jag. Nu log de ännu mer och såg på varandra.
- Nehee... sa de ironiskt och skrattade.
- Meh! lägg av! skrek jag och kastade kuddar på dem. Det ledde till ett kuddkrig.
Jahapp... då var jag klar med det 25 kapitlet! Vad tycker ni? Nästa kapitel kommer ikväll :)) Har ni frågor? fråga på ni bara!! komentera snälla! Förut så fick jag minst 4 komentarer på varje kapitel men nu så får jag knappt en komentar...
- AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH!!!!
Lisa's perspektiv.
När vi hörde Frida skrika vid dörr-öppningen så sprang vi snabbt dit.
- Frida! Vad är det som... Jag hann inte avsluta meningen innan jag sett vilka som stod vid dörröppningen.
- Lisa! ropade Louis och sprang fram mot mig. Jag fick en stor kram och jag fnittrade.
- I've missed you so much! sa han och såg mig djupt i mina ögon. Niall och Anna var också väldigt glada att träffas igen. När jag vände blicken åt vänster så såg jag att Frida höll på att svimma. men är hon föll så fångade Harry henne innan hon föll i golvet. När hon öppnade ögonen igen så var hon lugnare.
- OMG, ligger jag verkligen i Harrys famn eller är det bara en dröm? mumlade Frida, jag och Anna skrattade lite medan killarna såg undrande på oss. Eva kom och undrade vad som hände, vi sa att vi skulle ut och äta och hon bara log och sa att vi skulle vara tillbaka innan midnatt. Vi gick till Nandos (Nialls idé) och eftersom det var nära dit så gick vi. Medan vi åt så berättade vi om händelsen på bussen, de blev ororliga men vi berättade att eftersom vi var i London så skulle han inte hitta oss.
- I like your hair. sa Harry medan han lekte med Fridas blonda hår. Hon tackade och fnittrade. Niall lekte med Harrys hår .
- Thanks, and I like your hair! sa han och alla skrattade.
Liam's perspektiv.
Vi satt på Nandos till klockan 11.30 men bestämde oss sedan för att börja gå hem till tjejerna igen. Harry och Frida gick i förväg och vi andra skrattade åt dem. När vi kom till porten så sa vi hejdå.
- See you guys tomorow! sa Lisa och kramade om alla. vi nickade och gick sedan iväg. Det började att regna så vi gick in på ett café för att inte bli blöta.
Frida's perspektiv.
När vi kom in på hotellet så sov redan Lisas moster. Vi satt oss i vårt rum i våra sängar. Jag fattade inte att jag nyss träffat One Direction. De satt och log mot mig.
- Såå... vad tycker du? Frågade Anna mig medan hon såg undrande. Jag var tyst en stund och såg på dem, jag blev generad och fumlade med kudden.
- Jag tror att jag gillar Harry... mumlade jag. Nu log de ännu mer och såg på varandra.
- Nehee... sa de ironiskt och skrattade.
- Meh! lägg av! skrek jag och kastade kuddar på dem. Det ledde till ett kuddkrig.
Jahapp... då var jag klar med det 25 kapitlet! Vad tycker ni? Nästa kapitel kommer ikväll :)) Har ni frågor? fråga på ni bara!! komentera snälla! Förut så fick jag minst 4 komentarer på varje kapitel men nu så får jag knappt en komentar...
Forever young kapitel 24
Jag hade inga skador förutom några rivsår från glaset som hade splittrats sönder framför mig. Frida hade brytit armen och Lisa hade stukat foten och fått enmassa med blåmärken och sånt.
- Vem i all världen skulle försöka döda er? frågade mamma upprörd. Då kom jag på det. Jag såg på Lisa som också föstod.
- LEDAREN.
Lisa's perspektiv.
När vi förstod att det var ledaren över den lilla rånar-gruppen som försökt att mörda mig så blev jag riktigt rädd. Vad skulle jag göra nu? Jag var värkligen en olycksfågel, Anna hade haft rätt. Vad skulle jag säga till Louis? Och vad skulle Anna säga till Niall? Anna såg rädd ut så jag gick och klappade henne på axeln.
- Det är inte dig de vill mörda, det är mig.. mumlade jag för att göra henne lugnare. Hon nickade och såg nu mera rädd ut. Bra gjort Lisa! tänkte jag för mig själv. Alla såg frågande på oss och jag berättade om ledaren, jag hade inte pratat med någon om att han fortfarande var på fri-fot. Jag kom på att jag behövde berätta för killarna så jag frågade Anna efter hennes mobil eftersom ledaren haft min mobil och eftersom han aldrig togs så kom aldrig min mobil tillbaka. Hon gav mig mobilen och jag berättade för killarna via sms. De svarade snabbt och sa att de ville komma till Sverige igen, till oss. Eftersom dethär handlade om mord så blev polisen indragen i det, vi fick gå på förhör och berätta allt. De sa att det var smartast att vi åkte ifrån Sverige ett tag.
- Vi kan åka till London! utbrast Anna där hon satt bredvid mig. Jag tyckte att det var en bra idé och det tyckte Frida också.
Niall's perspektiv.
- They're comming to London! skrek jag och hoppade runt på hotellet medan de andra bara stirrade på mig.
- But we're not there.. mumlade Zayn medan han såg frågande på mig.
- We're going to be there next week and so are they. Förklarade jag. Louis kom in i rummet från sitt sovrum, han såg nyvaken ut, hans hår var helt rufsigt.
- Hey, Niall, I'm trying to sleep here.. sa han till mig. Jag brydde mig inte utan jag sprang omkring en stund.
- Lisa, Anna and a friend are comming to London next week! skrek jag och småskrattade åt hans min. Hans förvånade min byttes ut till ett stort leende.
- Yaaaaaay!! skrek han och sprang runt efter mig. Harry skrattade och sprang efter oss.
Frida's perspektiv.
Mamma och pappa var oroliga för resan till London. Lisas moster skulle med och vi skulle bo på något hotell mitt i stan. Jag packade noga och kramade sedan om mina föräldrar innan jag gick ut till bilen som stod utanför och väntade på mig.
- Kommer vi träffa One Direction? frågade jag när jag kom in i bilen. Anna och Lisa skrattade och nickade. Vi kom till Arlanda snabbt. Vi fick skynda oss för att hinna med flyget. Jag satt bredvid fönstret och hade Lisa bredvid mig, hon berättade hur det var att känna 1D. Jag vaknade av att mitt huvud föll av Lisas axel, vi båda sov men Anna satt och Lyssnade på musik. Jag var inte trött längre så jag satt också på musik och lyssnade hela resan.
Anna's perspektiv.
När vi kommit fram så fick vi väcka Lisa, hon hade somnat i början av resan och hade sovit ända sen dess. Vi tog en taxi från flygplatsen. Hotellet låg mitt i stan, precis där vi ville ha det. Jag messade Niall när vi var framme och han svarade snabbt.
Ok :) Miss u <33
När vi packat upp våra saker så knackade någon på dörren, alla hade saker i händerna så Frida sprang för att öppna dörren. Vi stod och försökte lyssna vad som hände. Jag hörde hennes springande steg och hur hon låste upp dörren.
- AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH!!!!
Oj! vad hände nu?? Hoppas ni gillar kapitlet! :)) Jag har märkt att typ ingen komenterar... * Ledsen * asså jag jobbar hårt med novellen och vill gärna se komentarer, de behöver inte va långa. Berätta bara om den var bra eller dålig, om ni har några ideér eller kanske om ni har några frågor! jag kan svara på dem :)) SÅ KOMENTERA PÅ NI :DD
Forever young kapitel 23
Lisa's perspektiv.
Jag vaknade snabbt, jag trodde att jag hade haft en mardröm. Jag såg mig omkring och förstod att jag hade svimmat men inte så lång tid. Frida och Anna låg lite längre bort. Jag hostade en stund.
- Frida? Anna? Sa jag hest medan jag kravlade mig fram till dem. De låg lite längre bort och hade inte fått några värre skador, jag hade också haft tur för att trädet hade träffat bussen några centimeter ifrån min kropp. Anna satt sig upp med ett ryck. Hon såg sig chockat omkring och såg sedan mig.
- Hur kommer det sig att varje gång jag är med dig så händer det någonting? Frågade hon alvarligt. Jag skakade på huvudet för att visa att jag inte hade en aning. Hon hade rätt, jag var en olycksfågel. Frida öppnade ögonen och mumlade något. Efter en stund så satte hon sig upp. Hon skulle precis säga något när vi hörde att någon försökte öppna dörren utifrån. En man kom in igenom dörren och gick fram till oss.
- Mår ni bra? undrade han. Vi nickade och ställde oss upp. När jag ställt mig upp så föll jag men han tog emot mig. Jag kände hur det värkte i vristen.
- Du måste ha stukat foten eller något sånt... sa han medan han hjälpte mig ut. Folk hade samlat sig runt bussen och fler gick in för att hjälpa de som var kvar där inne. Efter en liten stund så kom två ambulanser till platsen. Vi berättade vad som hänt och de letade efter föraren. Han var död. De kom fram till att han hade blivit skjuten utifrån bussen.
Anna's perspektiv.
När de sa att någon hade skjutit föraren så förstod jag på en gång att någon försökt att mörda oss men vem? Jag såg på Lisa, hon såg väldigt rädd ut. När polisen kom så kom också mina föräldrar, En kvinna kom fram till Lisa och kramade om henne. Fridas föräldrar kom också. Alla var väldigt oroliga. Reportrar kom från ingenstans och frågade oss miljontals frågor, vissa var utländska. Vi fick åka till sjukhuset för att se ifall vi fick några skador. Jag hade inga skador förutom några rivsår från glaset som hade splittrats sönder framför mig. Frida hade brytit armen och Lisa hade stukat foten och fått enmassa med blåmärken och sånt.
- Vem i all världen skulle försöka döda er? frågade mamma upprörd. Då kom jag på det. Jag såg på Lisa som också föstod.
- LEDAREN.
_____________________________________________________________________________________________
kapitlet var kort, jag vet men när jag skrev så fick jag ont i ryggen av någon anledning... O.o
Vet någon ifall 1D kommer nu i mars någon gång... jag vet inte säkert så jag vill bara veta ifall ni vet för att förra gången de var i Sverige, för bara mindre än en månad sen så var jag sjuk, hemma i sängen -.- JAG MÅSTE TRÄFFA DEM, ANDAS SAMMA LUFT, GÅ PÅ SAMMA MARK!!!! :OOOO så snälla... BERÄTTA!! och komentera gärna vad ni tycker om novellen.... ;) CIAO!!
<--- Ett fan som fota när de var i Sverige för en månad sen :DD
Jag vaknade snabbt, jag trodde att jag hade haft en mardröm. Jag såg mig omkring och förstod att jag hade svimmat men inte så lång tid. Frida och Anna låg lite längre bort. Jag hostade en stund.
- Frida? Anna? Sa jag hest medan jag kravlade mig fram till dem. De låg lite längre bort och hade inte fått några värre skador, jag hade också haft tur för att trädet hade träffat bussen några centimeter ifrån min kropp. Anna satt sig upp med ett ryck. Hon såg sig chockat omkring och såg sedan mig.
- Hur kommer det sig att varje gång jag är med dig så händer det någonting? Frågade hon alvarligt. Jag skakade på huvudet för att visa att jag inte hade en aning. Hon hade rätt, jag var en olycksfågel. Frida öppnade ögonen och mumlade något. Efter en stund så satte hon sig upp. Hon skulle precis säga något när vi hörde att någon försökte öppna dörren utifrån. En man kom in igenom dörren och gick fram till oss.
- Mår ni bra? undrade han. Vi nickade och ställde oss upp. När jag ställt mig upp så föll jag men han tog emot mig. Jag kände hur det värkte i vristen.
- Du måste ha stukat foten eller något sånt... sa han medan han hjälpte mig ut. Folk hade samlat sig runt bussen och fler gick in för att hjälpa de som var kvar där inne. Efter en liten stund så kom två ambulanser till platsen. Vi berättade vad som hänt och de letade efter föraren. Han var död. De kom fram till att han hade blivit skjuten utifrån bussen.
Anna's perspektiv.
När de sa att någon hade skjutit föraren så förstod jag på en gång att någon försökt att mörda oss men vem? Jag såg på Lisa, hon såg väldigt rädd ut. När polisen kom så kom också mina föräldrar, En kvinna kom fram till Lisa och kramade om henne. Fridas föräldrar kom också. Alla var väldigt oroliga. Reportrar kom från ingenstans och frågade oss miljontals frågor, vissa var utländska. Vi fick åka till sjukhuset för att se ifall vi fick några skador. Jag hade inga skador förutom några rivsår från glaset som hade splittrats sönder framför mig. Frida hade brytit armen och Lisa hade stukat foten och fått enmassa med blåmärken och sånt.
- Vem i all världen skulle försöka döda er? frågade mamma upprörd. Då kom jag på det. Jag såg på Lisa som också föstod.
- LEDAREN.
_____________________________________________________________________________________________
kapitlet var kort, jag vet men när jag skrev så fick jag ont i ryggen av någon anledning... O.o
Vet någon ifall 1D kommer nu i mars någon gång... jag vet inte säkert så jag vill bara veta ifall ni vet för att förra gången de var i Sverige, för bara mindre än en månad sen så var jag sjuk, hemma i sängen -.- JAG MÅSTE TRÄFFA DEM, ANDAS SAMMA LUFT, GÅ PÅ SAMMA MARK!!!! :OOOO så snälla... BERÄTTA!! och komentera gärna vad ni tycker om novellen.... ;) CIAO!!
<--- Ett fan som fota när de var i Sverige för en månad sen :DDForever young 22
Anna's perspektiv.
Mina vänner gav mig mer uppmärksamhet än någonsin nu. Jag märkte att de var falska men vad skulle jag göra? Jag saknade Lisa och Niall, jag saknade alla! Det enda jag ville var att skruva tillbaka tiden. Jag och Lisa hade inte haft kontakt efter veckan med One Direction. Niall och jag brukade messa men jag saknade honom, mycket.
Dagarna gick. Dagarna blev till veckor som blev till månader och ingenting förändrades. Jag satt i bussen påväg till Gullmarsplan när jag såg Lisa gock på med en tjej.
- Lisa! skrek jag och vinkade glatt till henne. Hon såg mig och och log stort. Lisa sprang fram till mig med den andra tjejen springandes efter.
- Hej Anna! Hur mår du? Frågade hon medan hon satt sig bredvid mig, den andra tjejen ställde sig bredvid Lisa.
- Bra, och du? Frågade jag henne medan jag såg tjejen bredvid ge en konstig min.
- Du, du... är den andra tjejen som vann en vecka med 1d!!! sa hon häpet medan hon stirrade på mig. Jag log och nickade. Vi pratade med varandra en stund men så hörde vi ett konstigt ljud. Vi såg på föraren och till vår häpnad så låg han på ratten, han var helt avsvimmad, han rörde sig inte.
Frida's perspektiv.
När jag såg föraren ligga med överkroppen mot ratten så skrek jag. Jag trodde att vi skulle dö. Lisa såg lika rädd ut. Bussen åkte slingrande på vägen, som tur var så var vi inte nära något vattendrag.
- VAD SKA VI GÖRA!! Hörde jag Lisas vän, Anna, skrika högt. Lisa sprang fram till ratten och försökte styra men hon visste ju inte hur man kör en buss så det gjorde ju inte saken bättre.
- RING NÅGON!! skrek hon. Jag sprang längre bak i bussen för att ta hand om de andra där. Jag såg en kvinna med sitt 3-åriga barn och en gammal dam sitta förskräckta längst bak i bussen. Lite längre fram så såg jag ett gäng unga tonåringar skrika högt.
- Ta det lugnt! Är det någon som kan köra?! frågade jag och kvinnan med barnet ställde sig upp.
- Jag kan! sa hon och sa till sitt barn att stanna kvar med den gamla damen, barnet kramade om sin mamma men lät henne sedan gå iväg. Jag hjälpte henne till ratten men det va redan försent, Bussen var påväg rakt mot ett träd i högsta fart.
- LISA!! bort därifrån!! skrek jag och Anna i kör. Hon vände sig inte om.
- Vänta, jag kanske kan vända den... skrek hon.
Sen så blev allting svart.
_____________________________________________________________________________________________
Nu så blev det lite saker som hände igen...
KOMENTERA!!!! jag vill att ni ska göra det... SNÄLLA!!! berätta vad ni tycker!
Och så har jag en fråga till er: vem gillar ni mest i 1D (om ni måste välja) och varför?
Har ni frågor till mig? Fråga i komentaren så kan jag svara på den! :)) SEEEEEEEEES!!! :DDDDD
Mina vänner gav mig mer uppmärksamhet än någonsin nu. Jag märkte att de var falska men vad skulle jag göra? Jag saknade Lisa och Niall, jag saknade alla! Det enda jag ville var att skruva tillbaka tiden. Jag och Lisa hade inte haft kontakt efter veckan med One Direction. Niall och jag brukade messa men jag saknade honom, mycket.
Dagarna gick. Dagarna blev till veckor som blev till månader och ingenting förändrades. Jag satt i bussen påväg till Gullmarsplan när jag såg Lisa gock på med en tjej.
- Lisa! skrek jag och vinkade glatt till henne. Hon såg mig och och log stort. Lisa sprang fram till mig med den andra tjejen springandes efter.
- Hej Anna! Hur mår du? Frågade hon medan hon satt sig bredvid mig, den andra tjejen ställde sig bredvid Lisa.
- Bra, och du? Frågade jag henne medan jag såg tjejen bredvid ge en konstig min.
- Du, du... är den andra tjejen som vann en vecka med 1d!!! sa hon häpet medan hon stirrade på mig. Jag log och nickade. Vi pratade med varandra en stund men så hörde vi ett konstigt ljud. Vi såg på föraren och till vår häpnad så låg han på ratten, han var helt avsvimmad, han rörde sig inte.
Frida's perspektiv.
När jag såg föraren ligga med överkroppen mot ratten så skrek jag. Jag trodde att vi skulle dö. Lisa såg lika rädd ut. Bussen åkte slingrande på vägen, som tur var så var vi inte nära något vattendrag.
- VAD SKA VI GÖRA!! Hörde jag Lisas vän, Anna, skrika högt. Lisa sprang fram till ratten och försökte styra men hon visste ju inte hur man kör en buss så det gjorde ju inte saken bättre.
- RING NÅGON!! skrek hon. Jag sprang längre bak i bussen för att ta hand om de andra där. Jag såg en kvinna med sitt 3-åriga barn och en gammal dam sitta förskräckta längst bak i bussen. Lite längre fram så såg jag ett gäng unga tonåringar skrika högt.
- Ta det lugnt! Är det någon som kan köra?! frågade jag och kvinnan med barnet ställde sig upp.
- Jag kan! sa hon och sa till sitt barn att stanna kvar med den gamla damen, barnet kramade om sin mamma men lät henne sedan gå iväg. Jag hjälpte henne till ratten men det va redan försent, Bussen var påväg rakt mot ett träd i högsta fart.
- LISA!! bort därifrån!! skrek jag och Anna i kör. Hon vände sig inte om.
- Vänta, jag kanske kan vända den... skrek hon.
Sen så blev allting svart.
_____________________________________________________________________________________________
Nu så blev det lite saker som hände igen...
KOMENTERA!!!! jag vill att ni ska göra det... SNÄLLA!!! berätta vad ni tycker!
Och så har jag en fråga till er: vem gillar ni mest i 1D (om ni måste välja) och varför?
Har ni frågor till mig? Fråga i komentaren så kan jag svara på den! :)) SEEEEEEEEES!!! :DDDDD
Forever young kapitel 21
Frida's perspektiv.
- Men herregud! är inte du Louis Tomlinsons nya flickvän? Sa jag medan jag såg på henne.
Jag hade sett direkt vem hon var, jag kände igen henne från bilderna på Twitter. Alla i rummet såg förväntansfullt på henne. Hon såg sig omkring.
- Ehmm... aa... hur.. Mumlade hon försiktigt medan hon såg på mig.
- Seriöst?! Wow... gud va coolt! Jag sitter bredvid Louis flickvän! Sa jag och hon blev generad. De andra började komma fram till henne och de pratade i munnen på varandra.
- Jag är ledsen för din mobil Lisa... Hörde jag en tjej säga till henne. Lisa nickade och började bli gladare.
- Vi är ledsna för... du vet allt vi har gjort mot dig. Hörde jag en kille säga. Läraren kom in och alla satt sig ner igen. Hon nickade till Lisa som en hälsning och sen hade vi prov i historia.
Sedan så var det lunch, jag gick fram till hennes bord och satt mig där. Hon såg förvånat m på mig.
- Hej, jag heter Frida. sa jag och och log mot henne.
- Lisa. Svarade hon och fortsatte att äta.
- Så, du vann en vecka med One Direction? Frågade jag nyfiket henne. Hon såg förvånat upp mot mig.
- Ja.. Hur visste du det? Frågade hon mig.
Lisa's perspektiv.
- Alla vet det! Har du inte varit inne på Twitter eller? Frågade hon och då kom jag på att jag inte hade varit inne på Twitter ända sedan jag träffat 1D. Vi satt och pratade under hela Lunchen och gick sedan upp igen. När skolan var slut så pratade vi om när vi skulle ta studenten, det skulle vi göra veckan därpå. Hon fick mitt nummer och sedan så gick jag hem när jag gav henne mitt nummer så såg jag att jag hade 4st olästa sms, alla var från Louis men jag behövde ladda min mobil så jag sparade på batteriet, jag fick läsa dem hemma. Eva hade redan slutat på jobbet och frågade mig om dagen, jag berättade om Frida och sen så gick jag in på mitt rum, jag gick in på Twitter och såg att jag fått 8000 nya följare. 6 av dem var Louis, Niall, Harry, Zayn, Liam och Anna.
Jag laddade min mobil och läste sms:en.
We miss u Lisa! :(
Hey Lisa, how are u? <3
I love u :))
Lisa?
Jag log och svarade med ett "I love u too!" och la sedan ner mobilen på bordet.
Zayn's perspektiv.
Vi var i Paris på turné och alla fansen var helt galna. Niall och Louis ville tillbaka till Sverige för att träffa sina flickvänner, det föstod jag. Vi satt på vårt hotell i Paris och åt pizza. Ingen sa något. Plötsligt så pep Louis mobil och han sken upp. Någon hade messat honom, Lisa. Han hade fått ta det lugnt på turnén pga hans skadade panna och det, fansen hade varit stöttande. Vi hade världens bästa fans!
- Is it Lisa? Frågade Liam och flinade. Louis log och nickade. Niall såg ner i golvet.
- Anna, doesn't text me... mumlade han och lät ledsen. Niall's mobil pep och när han tagit upp den så log han.
- I mean... Anna didn't text me.. sa han sen. Alla skrattade tillsammans.
____________________________________________________________________________________________
Förlåt för ett as tråkigt kapitel men jag behövde en sån här del så att det kan hända något kul i nästa! SÅÅÅÅ... vad tycker ni då... asså om hela novellen... Jag behöver verkligen feedback... någon?? HEEEEJDÅÅÅÅÅÅÅÅ!!! :))
Forever young kapitel 20
Lisa's perspektiv.
- Lisa, I love you.. sa Louis och såg rakt in i mina ögon. Jag blev helt chockad, hur kunde han, en känd person som både är snäll och snygg vara kär i mig, en vanlig tjej som till och med är mobbad i skolan för att folk tycker att jag är ful? Jag såg hur han började bli generad och vände bort blicken, jag behövde säga något. Jag tog hans huvud och vände det mot mig, han såg riktigt förvånat på mig. Jag blundade och närmade mig honom, våra läppar möttes.
- Louis?! where is my.... Zayn stod vid dörr öppningen och stirrade på oss. Louis drog sig snabbt ifrån mig och vände sig till honom. Jag var generad och jag kände hur det hettade till i kinderna.
- Your what? Frågade Louis men Zayn skakade på huvudet.
- Nothing... svarade han medan han backade ut ur rummet. Louis började skratta och skrattet smittade av sig på mig, vi skrattade ända tills vi råkade väcka Harry.
- We should eat some breakfast. Sa Louis medan han ställde sig upp, han hade på sig en T-shirt med en Sverige flagga på så jag fnittrade lite. Harry följde med oss ner.
I köket så satt redan Niall och Anna, Zayn stod bakom och såg lite skräckslagen ut, det hade säkert varit väldigt pinsamt för honom, det förstod jag.
- Hey, is'nt it the sleeping beauty? Sa han och gav mig en kram.
- Or should I say: The beauty and the beast? sa hean medan han slog lekfullt Louis i magen.
- Shut up, Niall.. mumlade han medan han kittlade Niall så att han skrattade högt.
Anna's perspektiv.
När vi ätit frukost så fick vi packa våra saker, vi skulle ju hem på eftermiddagen. Det skulle bli svårt att säga hejdå till Niall, det visste jag, så jag försökte öra så mycket som möjligt med honom innan.
Vi gick ut ur hotellet men Lisa och Louis fick stanna eftersom han inte fick gå så mycket på ett tag. Vi gick runt i Stockholm och jag visade killarna lite nya platser. Vi åt på en pizza resturang till lunch och gick sedan långsamt tillbaka. När vi kom till hotellet så var Louis och Lisa redan klara, Louis ville följa med i bilen. Alla var nedstämda där vi satt i bilen, vi visste att vi inte skulle träffas på ett långt tag men vi hade bestämt att vi måste träffas igen såklart.
Harry's perspektiv.
Den första vi lämnade av var Lisa, hon lämnades på hotellet där vi sprungit in i varandra och där stod kvinnan som varit där med, hon log mot oss. Innan Lisa gick av bilen så kysste hon Louis och kramade honom en stund.
- I love you too. Hörde jag henne viska. Anna vinkade åt henne och sa något på svenska.
När vi åkte därifrån så suckade Louis. Han tittade ner i mobilen och jag såg att han gick in på Twitter och följde Lisa och Anna. Anna kramade om Nialls arm hårdare. Hon sa något på svenska till han som körde och pekade mot en port. Jag förstod att hon bodde där och såg på Niall, han var ledsen.
- Bye... mumlade hon innan hon gav Niall en kyss. Hon gick långsamt ur bilen och en orolig man kom ut ur porten, han kramade om henne och de gick sedan in igen.
Lisa's perspektiv.
Eva mötte mig vid hotellet, därifrån gick vi hem tillsammans. Hon frågade varför jag kysst en av dem men jag lyssnade ine jag var i mina egna tankar.
På kvällen så kunde jag inte sova, jag låg i sängen och grät, nästa dag så skulle jag till skolan igen, tillbaka till mobbningen igen, kul... På morgonen så väckte Eva mig och hon skjutsade mig till skolan. Någonting var annorlunda när jag kom, jag var inte ingen längre, folk tittade faktist på mig. Ingen kom fram och slog mig. När jag satte mig i klassrummet så såg alla på mig med förväntansfulla ögon. Vad hade hänt?Jag såg mig omkring och såg ett nytt ansikte bredvid mig, hon hade blont hår och blå-gröna ögon, på hennes bok så stod det Frida. När hon vände blicken mot mig så såg det ut som om hon sett ett spöke.
- Men herregud! Är inte du Louis Tomlinsons nya flickvän?
- Lisa, I love you.. sa Louis och såg rakt in i mina ögon. Jag blev helt chockad, hur kunde han, en känd person som både är snäll och snygg vara kär i mig, en vanlig tjej som till och med är mobbad i skolan för att folk tycker att jag är ful? Jag såg hur han började bli generad och vände bort blicken, jag behövde säga något. Jag tog hans huvud och vände det mot mig, han såg riktigt förvånat på mig. Jag blundade och närmade mig honom, våra läppar möttes.
- Louis?! where is my.... Zayn stod vid dörr öppningen och stirrade på oss. Louis drog sig snabbt ifrån mig och vände sig till honom. Jag var generad och jag kände hur det hettade till i kinderna.
- Your what? Frågade Louis men Zayn skakade på huvudet.
- Nothing... svarade han medan han backade ut ur rummet. Louis började skratta och skrattet smittade av sig på mig, vi skrattade ända tills vi råkade väcka Harry.
- We should eat some breakfast. Sa Louis medan han ställde sig upp, han hade på sig en T-shirt med en Sverige flagga på så jag fnittrade lite. Harry följde med oss ner.
I köket så satt redan Niall och Anna, Zayn stod bakom och såg lite skräckslagen ut, det hade säkert varit väldigt pinsamt för honom, det förstod jag.
- Hey, is'nt it the sleeping beauty? Sa han och gav mig en kram.
- Or should I say: The beauty and the beast? sa hean medan han slog lekfullt Louis i magen.
- Shut up, Niall.. mumlade han medan han kittlade Niall så att han skrattade högt.
Anna's perspektiv.
När vi ätit frukost så fick vi packa våra saker, vi skulle ju hem på eftermiddagen. Det skulle bli svårt att säga hejdå till Niall, det visste jag, så jag försökte öra så mycket som möjligt med honom innan.
Vi gick ut ur hotellet men Lisa och Louis fick stanna eftersom han inte fick gå så mycket på ett tag. Vi gick runt i Stockholm och jag visade killarna lite nya platser. Vi åt på en pizza resturang till lunch och gick sedan långsamt tillbaka. När vi kom till hotellet så var Louis och Lisa redan klara, Louis ville följa med i bilen. Alla var nedstämda där vi satt i bilen, vi visste att vi inte skulle träffas på ett långt tag men vi hade bestämt att vi måste träffas igen såklart.
Harry's perspektiv.
Den första vi lämnade av var Lisa, hon lämnades på hotellet där vi sprungit in i varandra och där stod kvinnan som varit där med, hon log mot oss. Innan Lisa gick av bilen så kysste hon Louis och kramade honom en stund.
- I love you too. Hörde jag henne viska. Anna vinkade åt henne och sa något på svenska.
När vi åkte därifrån så suckade Louis. Han tittade ner i mobilen och jag såg att han gick in på Twitter och följde Lisa och Anna. Anna kramade om Nialls arm hårdare. Hon sa något på svenska till han som körde och pekade mot en port. Jag förstod att hon bodde där och såg på Niall, han var ledsen.
- Bye... mumlade hon innan hon gav Niall en kyss. Hon gick långsamt ur bilen och en orolig man kom ut ur porten, han kramade om henne och de gick sedan in igen.
Lisa's perspektiv.
Eva mötte mig vid hotellet, därifrån gick vi hem tillsammans. Hon frågade varför jag kysst en av dem men jag lyssnade ine jag var i mina egna tankar.
På kvällen så kunde jag inte sova, jag låg i sängen och grät, nästa dag så skulle jag till skolan igen, tillbaka till mobbningen igen, kul... På morgonen så väckte Eva mig och hon skjutsade mig till skolan. Någonting var annorlunda när jag kom, jag var inte ingen längre, folk tittade faktist på mig. Ingen kom fram och slog mig. När jag satte mig i klassrummet så såg alla på mig med förväntansfulla ögon. Vad hade hänt?Jag såg mig omkring och såg ett nytt ansikte bredvid mig, hon hade blont hår och blå-gröna ögon, på hennes bok så stod det Frida. När hon vände blicken mot mig så såg det ut som om hon sett ett spöke.
- Men herregud! Är inte du Louis Tomlinsons nya flickvän?
Forever young kapitel 19
Lisa's perspektiv.
Jag vaknade i en främmande säng och blev förvirrad. Jag satt mig upp och såg Anna ligga i en säng lite längre bort, så jag ställde mig upp och gick fram till henne.
- Vart är vi någonstans? sa jag medan jag skakade på henne. Hon vaknade snabbt, ryckte till och föll av sängen.
- Jävl... Hon hejdade sig mitt i ordet och ställde sig upp.
- Lisa! du har vaknat! Du måste gå till Louis, han har varit väldigt orolig för dig. sa hon och kramade mig.
Jag såg mig omkring och sedan såg jag undrande på henne.
- Oj, juste! du har ju inte varit här... det här är vårt nya hotell Lisa, vi åkte tillbaka när vi visste att du mådde bra även fast du svimmat. svarade hon och pekade sedan på dörren. Jag gick ut och såg att det fanns tre dörrar, jag gick ut från en av dem och en annan var bredvid. Jag öppnade dörren försiktigt men såg att inte Louis var där, Zayn och Liam sov i det rummet. Då var det bara en dörr kvar och där inne skulle Harry, Niall och Louis sova.
Jag smög in i rummet och såg Louis säng längst bort i rummet. När jag gått fram så såg jag mandaget runt hans arm och plåstren i ansiktet, han hade fått ett nytt bandage om pannan och han sov djupt. Jag ville inte väcka honom så jag la mig bredvid honom och såg på honom när han sov.
Niall's perspektiv.
Jag vaknade kl 7 av att Lisa smög in i vårt rum och la sig bredvid Louis, det var super gulligt. Efter det så kunde jag inte somna om igen så jag gick till köket. I köket så stod Anna med två mackor, hon såg förvånad ut när jag kom. Hennes lockiga hår glänste i solen som kom från fönstren.
- I'm sorry Niall.. mumlade hon. Jag skakade på huvudet för att komma ut ur min dagdröm.
- what do you mean? undrade jag medan jag ställde mig bredvid henne.
- I'm sorry that I did'nt tell you about Louis and Harry... mumlade hon medan hon såg ner i golvet. Jag ställde mig framför henne och smekte hennes hår.
- It's ok Anna. sa jag. Hon såg på mig och jag såg på henne. Jag gav henne en stor kram och sedan så såg vi på varandra igen. Blicken vandrade till mackorna hon höll i.
- Are you going to eat that... Jag hann inte prata färdigt innan hon räckte mig den ena mackan. Vi satt oss ner vid bordet och pratade.
Harry's perspektiv.
Jag vaknade med ett ryck, jag hade haft en mardröm. Jag var helt svettig och jag andades hastigt. När jag såg åt Nialls håll så var han inte där och när jag såg åt Louis håll så var det två st där. Jag trodde att Niall hade flyttat dit först men såg sedan att det var Lisa. Jag var svartsjuk på Niall och Louis, jag ville också ha någon! Det var sista dan med tjejerna, vi hade inte hunnit göra så mycket, Louis, Lisa och jag hade varit med om mycket hemska saker och vi hade inte hunnit se oss omkring i Stockholm. Vi hade ju varandras nummer så vi kunde ju ringa när vi ville. Jag var trött, klockan var bara halv 8 så jag somnade snart in igen.
Louis perspektiv.
Jag vaknade av fåglarnas kvitter utanför fönstret, framför mig så såg jag Lisa. Hon såg på mig och log.
- Lisa! sa jag högt och gav henne en stor kram men var noga att inte använda den skadade armen. Vi la oss ner igen och såg på varandra.
- Where are we going today? Frågade jag men hon bara skrattade. När hon märkte att jag inte skämtade så slutade hon och såg frågande på mig.
- We have to stay here, you're hurt Lou, you can't go anywhere.. förklarade hon långsamt. Jag blev ledsen, det här var ju sista dan, nästa dag så skulle vi åka till Amerika och efter det skulle vi till Italien, vi var fullbokade.
- But we can have fun here too. sa hon tröstande medan hon tog sin hand mot min kind.
- Lisa, I love you. Hon såg chockad ut. Vad hade jag gjort nu?
____________________________________________________________________________________________
KLAAAAAAAAAAR! med kapitel 19 :) 20 får ni imorgon!!!
Vad tycker ni? oj juste, btw tack för alla snälla komentarer :))
FORTSÄTT ATT KOMENTERA!! <3333333333
Någon som vill va me i novellen? säg hur ni ser ut och namn så kanske ni får det :D
SEEEES imorgon då! :PP
Jag vaknade i en främmande säng och blev förvirrad. Jag satt mig upp och såg Anna ligga i en säng lite längre bort, så jag ställde mig upp och gick fram till henne.
- Vart är vi någonstans? sa jag medan jag skakade på henne. Hon vaknade snabbt, ryckte till och föll av sängen.
- Jävl... Hon hejdade sig mitt i ordet och ställde sig upp.
- Lisa! du har vaknat! Du måste gå till Louis, han har varit väldigt orolig för dig. sa hon och kramade mig.
Jag såg mig omkring och sedan såg jag undrande på henne.
- Oj, juste! du har ju inte varit här... det här är vårt nya hotell Lisa, vi åkte tillbaka när vi visste att du mådde bra även fast du svimmat. svarade hon och pekade sedan på dörren. Jag gick ut och såg att det fanns tre dörrar, jag gick ut från en av dem och en annan var bredvid. Jag öppnade dörren försiktigt men såg att inte Louis var där, Zayn och Liam sov i det rummet. Då var det bara en dörr kvar och där inne skulle Harry, Niall och Louis sova.
Jag smög in i rummet och såg Louis säng längst bort i rummet. När jag gått fram så såg jag mandaget runt hans arm och plåstren i ansiktet, han hade fått ett nytt bandage om pannan och han sov djupt. Jag ville inte väcka honom så jag la mig bredvid honom och såg på honom när han sov.
Niall's perspektiv.
Jag vaknade kl 7 av att Lisa smög in i vårt rum och la sig bredvid Louis, det var super gulligt. Efter det så kunde jag inte somna om igen så jag gick till köket. I köket så stod Anna med två mackor, hon såg förvånad ut när jag kom. Hennes lockiga hår glänste i solen som kom från fönstren.
- I'm sorry Niall.. mumlade hon. Jag skakade på huvudet för att komma ut ur min dagdröm.
- what do you mean? undrade jag medan jag ställde mig bredvid henne.
- I'm sorry that I did'nt tell you about Louis and Harry... mumlade hon medan hon såg ner i golvet. Jag ställde mig framför henne och smekte hennes hår.
- It's ok Anna. sa jag. Hon såg på mig och jag såg på henne. Jag gav henne en stor kram och sedan så såg vi på varandra igen. Blicken vandrade till mackorna hon höll i.
- Are you going to eat that... Jag hann inte prata färdigt innan hon räckte mig den ena mackan. Vi satt oss ner vid bordet och pratade.
Harry's perspektiv.
Jag vaknade med ett ryck, jag hade haft en mardröm. Jag var helt svettig och jag andades hastigt. När jag såg åt Nialls håll så var han inte där och när jag såg åt Louis håll så var det två st där. Jag trodde att Niall hade flyttat dit först men såg sedan att det var Lisa. Jag var svartsjuk på Niall och Louis, jag ville också ha någon! Det var sista dan med tjejerna, vi hade inte hunnit göra så mycket, Louis, Lisa och jag hade varit med om mycket hemska saker och vi hade inte hunnit se oss omkring i Stockholm. Vi hade ju varandras nummer så vi kunde ju ringa när vi ville. Jag var trött, klockan var bara halv 8 så jag somnade snart in igen.
Louis perspektiv.
Jag vaknade av fåglarnas kvitter utanför fönstret, framför mig så såg jag Lisa. Hon såg på mig och log.
- Lisa! sa jag högt och gav henne en stor kram men var noga att inte använda den skadade armen. Vi la oss ner igen och såg på varandra.
- Where are we going today? Frågade jag men hon bara skrattade. När hon märkte att jag inte skämtade så slutade hon och såg frågande på mig.
- We have to stay here, you're hurt Lou, you can't go anywhere.. förklarade hon långsamt. Jag blev ledsen, det här var ju sista dan, nästa dag så skulle vi åka till Amerika och efter det skulle vi till Italien, vi var fullbokade.
- But we can have fun here too. sa hon tröstande medan hon tog sin hand mot min kind.
- Lisa, I love you. Hon såg chockad ut. Vad hade jag gjort nu?
____________________________________________________________________________________________
KLAAAAAAAAAAR! med kapitel 19 :) 20 får ni imorgon!!!
Vad tycker ni? oj juste, btw tack för alla snälla komentarer :))
FORTSÄTT ATT KOMENTERA!! <3333333333
Någon som vill va me i novellen? säg hur ni ser ut och namn så kanske ni får det :D
SEEEES imorgon då! :PP
Forever young kapitel 18
Harry's perspektiv.
När Lisa satte sig framför Louis och skrek på männen så förstod jag att det var något fel. Jag slog ner männen som höll i mig och sprang fram till Lisa. Hon sparkade männen som bar Louis på deras smalben så att de tappade Louis som föll i hennes armar. Eftersom Louis vägde mer än henne så föll hon med och fick honom på sig. Hon satt sig upp och smekte hans ansikte.
- Louis? Lou, please, don't leave me... Sa hon medan jag tog upp bandaget från golvet. Männen gick ut igenom dörren och skrattade men vi brydde oss inte om dem. Vi torkade bort blodet från hans panna, sen så satte vi på bandaget igen. Vi la oss på varsin sida om Louis och somnade sakta in.
Liam's perspektiv.
Poliserna ringde oss där vi satt på hotellet och var oroliga, de sa att de stod utanför den nedlagda fabriken där kidnapparna höll till. De ville att vi skulle komma så att Louis, Harry och Lisa skulle känna igen någon när de kom ut från byggnaden. Vi sprang ut och åkte dit på några minuter. När vi var där så hade poliserna redan gått in och tre polisbilar stod utanför. Vissa poliser var kvar eftersom de skulle ta emot männen när de kom ut.
Ju närmare man kom desto högre blev skottsalvorna som kom från byggnaden, männen var beväpnade. Jag var riktigt orolig för att de inte höll sitt avtal och bara sköt dem i huvudet när de fick chansen, det var nog alla.
Anna's perspektiv.
Vi stod och väntade en stund utanför den nedlagda fabriken. Plötsligt så slutade skotten att höras och två poliser gick ut ur porten. Efter dem så kom några män i rånarluvor, de hade handklovar och såg ner i marken. Efter dem så kom ytterligare två poliser, en av dem bar på Louis, han var blodig och blåslagen. Efter dem så kom Lisa och Harry som inte såg mindre hemska ut, Lisa var noga med att se vart de bar Louis och sedan så sprang hon fram och kramade mig.
- Åh gud, ni ser helt hemska ut! sa jag oroligt.
Lisa släppte och såg alvarligt på mig.
- Vad tror du? De torterade oss ju! sa hon och började gråta, Harry gick fram till henne och gav henne en stor kram för att trösta. Jag såg på hennes händer och såg hur blodet bara droppade.
- Förlåt mig, men du måste ta dig till en doktor. sa jag och tog med mig henne till amulansen som stod parkerad.
Louis låg där inne och höll precis på att vakna men Lisa fick inte gå in än, istället så fick hon bandage runt handlederna och såren i ansiktet blev tvättade.
- Anna, kan du följa med mig till polisen där borta? frågade hon blygt, jag nickade och vi gick dit.
- Ursäkta mig men när jag såg på de männen ni fångade så var det en som inte var där, en man utan rånarluva, jag tror att han var ledaren. sa hon alvarligt.
Polisen såg förvånat på henne.
- Vi har inte hittat eller sett någon utan rånarluva. svarade han med en mörk röst.
Lisa blev helt vit i ansiktet och stirrade på polisen med en skrämd min.
- Menar ni då att ledaren, han som torterade Louis tills han blev medvetslös, fortfarande.. är.. därute... sa hon.
Hennes ansikte blev blekare och blekare och tillslut så föll hon ihop.
- Men herregud! Hon svimmade, doktorn!! kom hit fort! ropade jag och sprang till ambulansen.
___________________________________________________________________________________________
SÅ, kapitel 18! vad tycker ni?? komentera, snälla, när ni har läst klart, jag behöver verkligen det!
tipsa era vänner ifall ni gillar novellen!
kapitel 19 kommer lite senare! CIAO!! :DDDDD
När Lisa satte sig framför Louis och skrek på männen så förstod jag att det var något fel. Jag slog ner männen som höll i mig och sprang fram till Lisa. Hon sparkade männen som bar Louis på deras smalben så att de tappade Louis som föll i hennes armar. Eftersom Louis vägde mer än henne så föll hon med och fick honom på sig. Hon satt sig upp och smekte hans ansikte.
- Louis? Lou, please, don't leave me... Sa hon medan jag tog upp bandaget från golvet. Männen gick ut igenom dörren och skrattade men vi brydde oss inte om dem. Vi torkade bort blodet från hans panna, sen så satte vi på bandaget igen. Vi la oss på varsin sida om Louis och somnade sakta in.
Liam's perspektiv.
Poliserna ringde oss där vi satt på hotellet och var oroliga, de sa att de stod utanför den nedlagda fabriken där kidnapparna höll till. De ville att vi skulle komma så att Louis, Harry och Lisa skulle känna igen någon när de kom ut från byggnaden. Vi sprang ut och åkte dit på några minuter. När vi var där så hade poliserna redan gått in och tre polisbilar stod utanför. Vissa poliser var kvar eftersom de skulle ta emot männen när de kom ut.
Ju närmare man kom desto högre blev skottsalvorna som kom från byggnaden, männen var beväpnade. Jag var riktigt orolig för att de inte höll sitt avtal och bara sköt dem i huvudet när de fick chansen, det var nog alla.
Anna's perspektiv.
Vi stod och väntade en stund utanför den nedlagda fabriken. Plötsligt så slutade skotten att höras och två poliser gick ut ur porten. Efter dem så kom några män i rånarluvor, de hade handklovar och såg ner i marken. Efter dem så kom ytterligare två poliser, en av dem bar på Louis, han var blodig och blåslagen. Efter dem så kom Lisa och Harry som inte såg mindre hemska ut, Lisa var noga med att se vart de bar Louis och sedan så sprang hon fram och kramade mig.
- Åh gud, ni ser helt hemska ut! sa jag oroligt.
Lisa släppte och såg alvarligt på mig.
- Vad tror du? De torterade oss ju! sa hon och började gråta, Harry gick fram till henne och gav henne en stor kram för att trösta. Jag såg på hennes händer och såg hur blodet bara droppade.
- Förlåt mig, men du måste ta dig till en doktor. sa jag och tog med mig henne till amulansen som stod parkerad.
Louis låg där inne och höll precis på att vakna men Lisa fick inte gå in än, istället så fick hon bandage runt handlederna och såren i ansiktet blev tvättade.
- Anna, kan du följa med mig till polisen där borta? frågade hon blygt, jag nickade och vi gick dit.
- Ursäkta mig men när jag såg på de männen ni fångade så var det en som inte var där, en man utan rånarluva, jag tror att han var ledaren. sa hon alvarligt.
Polisen såg förvånat på henne.
- Vi har inte hittat eller sett någon utan rånarluva. svarade han med en mörk röst.
Lisa blev helt vit i ansiktet och stirrade på polisen med en skrämd min.
- Menar ni då att ledaren, han som torterade Louis tills han blev medvetslös, fortfarande.. är.. därute... sa hon.
Hennes ansikte blev blekare och blekare och tillslut så föll hon ihop.
- Men herregud! Hon svimmade, doktorn!! kom hit fort! ropade jag och sprang till ambulansen.
___________________________________________________________________________________________
SÅ, kapitel 18! vad tycker ni?? komentera, snälla, när ni har läst klart, jag behöver verkligen det!
tipsa era vänner ifall ni gillar novellen!
kapitel 19 kommer lite senare! CIAO!! :DDDDD
Forever young kap 17
Lisa's perspektiv.
När männen gick ut igenom dörren så kände jag hur smärtan i magen bara blev värre men jag försökte att inte tänka på det, jag sprang fram till Harry och Louis som låg medvetslösa på golvet.
De såg förfärliga ut, de hade blivit helt blåslagna av männen, Harry hade en stor blåtira runt ögat, rivsår runt munnen och han var helt blodig, Louis därimot hade rivsår i hela ansiktet, ett blåmärke på kinden och han hade blivit skjuten i vänstra armen, hans bandage var i alla fall fortfarande lindad runt pannan, det var jag glad över.
- Louis? sa jag medan jag tog bort håret från hans ansikte, han öppnade ögonen och ställde sig hastigt upp men när han märkte att det var jag så log han stort och gav mig en stor kram. Han skrek till och såg på sin arm, när han såg blodet så fick han en förvånad min.
- Louis, why? you could've died... frågade jag honom medan jag drog av en bit av min tröja och lindade den runt hans hand. Han såg ledsamt på mig.
- I could'nt just sit there, I had to do something! svarade han. Vi såg på varandra en stund men då så ko jag på att Harry fortfarande låg medvetslös på golvet.
- Harry! ropade jag och sprang fram till honom.
Louis perspektiv.
Lisa sprang fram till harry och tvättade alla hans sår medan jag tvättade mina. När hon var färdig så la hon sig ner på golvet och såg upp i taket, hon berättade vad hon visste om våra kidnappare och jag berättade om vad de andra gjorde för att försöka få tillbaka oss.
När vi pratat en stund så blev vi trötta och somnade bredvid varandra på golvet.
Jag vaknade av att dörren öppnades, Harry vaknade samtidigt men Lisa sov fortfarande. Jag väckte henne och såg sedan fram för att se vilka som kom. Det var fem st män som kom in i rummet, fyra av dem bar rånar-luvor. Den utan rånarluva log mot Lisa och sa något på svenska, hon svarade inte utom hon bara såg på mig med en ledsam min. Det här var inte bra.
Mannen pratade och pratade men Lisa svarade inte på något, hon såg bara åt ett annat håll.
När hon inte svarade på tilltal så gick han fram till henne, när han stod framför henne så lutade han sig ner och såg in i hennes ögon och viskade något till henne. Jag var precis påväg att hoppa fram imellan dem och skydda henne när hon spottade på hans skor. Han tappade tålamodet och tog henne om handleden så att ho skrek och då såg jag att hon hade djupa sår runt handlederna. Jag sprang fram till mannen och slog ner honom men precis när jag skulle ge honom ett till slag så gick två av de fyra männen och bar upp mig i luften så att jag inte kunde röra mig. Mannen ställde sig upp och gick fram till mig, han såg på mig med en hatande blick och slog mig hårt i ansiktet, och igen, och igen, och igen. Jag hörde hur Lisa skrek.
Harry's perspektiv.
När mannen började slå Louis i ansiktet så tog jag sats, jag skulle slå ner honom. När jag kommit halvvägs så kom de två andra männen fram till mig och bar upp mig på samma sätt som Louis.
Mannen skrattade och gick tillbaka till Lisa som försökte springa fram till Louis.
Han frågade något på svenska igen men hon svarade fortfarande inte, hon vägrade att svara honom. Så han tog henne om handleden igen och hon skrek högt. Jag kunde inte göra något, hur mycket jag än försökte, jag fick bara se på när Lisa torterades. Jag skrek och kämpade emot ända tills jag blev trött i hela kroppen.
Lisa's perspektiv.
När mannen höll mig i handleden och skrattade så vände jag blicken mot Louis och såg att hans bandage låg på golvet och att han inte höll sitt huvud uppe.
- Louis!? Släpp mig, släpp mig då!! skrek jag mot mannen och drog handen ur hans grepp, jag såg hur min hand började blöda riktigt mycket. jag sprang fram till Louis och höll upp hans huvud, hans sår hade rivits upp och börjat blöda igen. Han var medvetslös.
______________________________________________________________________________________________
Det här är hälften av det som skulle vara kap 17 men när jag kagt ut det så raderades två tredjedelar av den så det här är tredje försöket!! hoppas det går!! aja vad tycker ni? är den bra? KOMENTERA!!! jag behöver feedback!! TIPSA ERA VÄNNER!!! kap 18 och 19 kommer idag med, kanske 20 också :DDD
När männen gick ut igenom dörren så kände jag hur smärtan i magen bara blev värre men jag försökte att inte tänka på det, jag sprang fram till Harry och Louis som låg medvetslösa på golvet.
De såg förfärliga ut, de hade blivit helt blåslagna av männen, Harry hade en stor blåtira runt ögat, rivsår runt munnen och han var helt blodig, Louis därimot hade rivsår i hela ansiktet, ett blåmärke på kinden och han hade blivit skjuten i vänstra armen, hans bandage var i alla fall fortfarande lindad runt pannan, det var jag glad över.
- Louis? sa jag medan jag tog bort håret från hans ansikte, han öppnade ögonen och ställde sig hastigt upp men när han märkte att det var jag så log han stort och gav mig en stor kram. Han skrek till och såg på sin arm, när han såg blodet så fick han en förvånad min.
- Louis, why? you could've died... frågade jag honom medan jag drog av en bit av min tröja och lindade den runt hans hand. Han såg ledsamt på mig.
- I could'nt just sit there, I had to do something! svarade han. Vi såg på varandra en stund men då så ko jag på att Harry fortfarande låg medvetslös på golvet.
- Harry! ropade jag och sprang fram till honom.
Louis perspektiv.
Lisa sprang fram till harry och tvättade alla hans sår medan jag tvättade mina. När hon var färdig så la hon sig ner på golvet och såg upp i taket, hon berättade vad hon visste om våra kidnappare och jag berättade om vad de andra gjorde för att försöka få tillbaka oss.
När vi pratat en stund så blev vi trötta och somnade bredvid varandra på golvet.
Jag vaknade av att dörren öppnades, Harry vaknade samtidigt men Lisa sov fortfarande. Jag väckte henne och såg sedan fram för att se vilka som kom. Det var fem st män som kom in i rummet, fyra av dem bar rånar-luvor. Den utan rånarluva log mot Lisa och sa något på svenska, hon svarade inte utom hon bara såg på mig med en ledsam min. Det här var inte bra.
Mannen pratade och pratade men Lisa svarade inte på något, hon såg bara åt ett annat håll.
När hon inte svarade på tilltal så gick han fram till henne, när han stod framför henne så lutade han sig ner och såg in i hennes ögon och viskade något till henne. Jag var precis påväg att hoppa fram imellan dem och skydda henne när hon spottade på hans skor. Han tappade tålamodet och tog henne om handleden så att ho skrek och då såg jag att hon hade djupa sår runt handlederna. Jag sprang fram till mannen och slog ner honom men precis när jag skulle ge honom ett till slag så gick två av de fyra männen och bar upp mig i luften så att jag inte kunde röra mig. Mannen ställde sig upp och gick fram till mig, han såg på mig med en hatande blick och slog mig hårt i ansiktet, och igen, och igen, och igen. Jag hörde hur Lisa skrek.
Harry's perspektiv.
När mannen började slå Louis i ansiktet så tog jag sats, jag skulle slå ner honom. När jag kommit halvvägs så kom de två andra männen fram till mig och bar upp mig på samma sätt som Louis.
Mannen skrattade och gick tillbaka till Lisa som försökte springa fram till Louis.
Han frågade något på svenska igen men hon svarade fortfarande inte, hon vägrade att svara honom. Så han tog henne om handleden igen och hon skrek högt. Jag kunde inte göra något, hur mycket jag än försökte, jag fick bara se på när Lisa torterades. Jag skrek och kämpade emot ända tills jag blev trött i hela kroppen.
Lisa's perspektiv.
När mannen höll mig i handleden och skrattade så vände jag blicken mot Louis och såg att hans bandage låg på golvet och att han inte höll sitt huvud uppe.
- Louis!? Släpp mig, släpp mig då!! skrek jag mot mannen och drog handen ur hans grepp, jag såg hur min hand började blöda riktigt mycket. jag sprang fram till Louis och höll upp hans huvud, hans sår hade rivits upp och börjat blöda igen. Han var medvetslös.
______________________________________________________________________________________________
Det här är hälften av det som skulle vara kap 17 men när jag kagt ut det så raderades två tredjedelar av den så det här är tredje försöket!! hoppas det går!! aja vad tycker ni? är den bra? KOMENTERA!!! jag behöver feedback!! TIPSA ERA VÄNNER!!! kap 18 och 19 kommer idag med, kanske 20 också :DDD
Alltomoned.blogg.se
Haha, det här är Katja som skriver. Tänkte att jag skulle länka min blogg och skriva lite eftersom jag har jätte tråkigt och behöver fler läsare! Självisk jag är va? Nej, men nu ar det så att jag länkade Olivia på min blogg, så nu länkar hon mig på sin blogg. (Fast det är jag som länkar men det räknas ändå) Iallafall, så är min blogg också en novellblogg om one direction, så kolla in den NU NU NU NU!!! Och lämna en kommentar
Klicka på bilden för att komma till min blogg http://alltomoned.blogg.se/
Klicka på bilden för att komma till min blogg http://alltomoned.blogg.se/
